Förskolebarn är bättre på att plocka upp efter sig än helgfirare. Men ibland saknar städaren Javier gänget på hotellet.
Hotellgäster med ytterskorna på har ersatts av föräldrar i blå plasttossor och barn i strumplästen. Det är en helt annan städning på förskolan Mjölnartorpet än på Scandic Winn, där Javier Olivares arbetade tidigare.
– Det är underbart! Det är rent, utom vid ingången som blir lite smutsig, berättar Javier.
Pedagogerna sopar efter frukost och lunch, och visar barnen hur de ska städa undan. Om ett barn råkar kräkas torkar pedagogerna upp det värsta.
Det är en klar skillnad mot hur det var på hotellet där Javier fick göra grovjobbet. Vissa hotellrum kunde vara väldigt stökiga, till exempel familjerum eller rum som delats av ett partygäng. Konferensmöbleringen innebar många tunga lyft och gav ont i handlederna.
Javier Olivares har känt sig väldigt välkommen på förskolan. Tidigare har de inte haft någon fast städare som kommit varje dag.
– Jag var efterlängtad, konstaterar Javier.
Barnen var lite avvaktande i början, kanske för att det bara fanns en annan man i personalgruppen, men tycker nu att det är roligt att Javier är där. Eftersom han är tidigt på plats brukar han hjälpa till att ta emot dem.
Han upplever inte samma tidspress inom kommunen som på hotellet.
– Jag har hög arbetsmoral, men på Scandic hade man hela tiden fokus på att det skulle vara kostnadseffektivt.
Javier Olivares satt tidigare i styrelsen för HRF avdelning Karlstad och var platsombud.
– Jag försökte ställa krav, men jag hade inte tillräckligt många av de andra med mig. De tyckte att arbetstakten var för hög, men ville inte själva vara med och driva frågan.
Han hade under sina tolv år på hotellet städat rum och lokaler, vikarierat som husfru, varit vaktmästare, frukostvärd, kock, arbetat extra i bar och servering. Om han hade fått jobba mer som husfru eller fått prova att jobba i receptionen, skulle han kanske ha stannat kvar.
– Det var lite en besvikelse att jag inte fick göra det. Jag kunde inte utvecklas mer.
Till saken hör att han under alla år bara fick en fast tjänst på 75 procent, sedan fick han fylla på med extraarbete för att komma upp i heltid.
Javier bestämde sig för att försöka byta jobb och fick syn på en annons om att kommunen sökte ett ekonomibiträde. Jobbet innehöll ganska mycket av sådant som han gjort på hotellet. Sedan januari jobbar han heltid för Karlstads kommun. Först sköter han städning och kök på förskolan. Sedan går han vidare till ett skolkök två timmar. Lönen är ungefär som på hotellet.
Javier har nytta av allt han lärt sig på hotellet.
– Det känns som att både pedagogerna och föräldrarna har upptäckt min servicekänsla. De är inte riktigt vana vid den. Jag går inte bara och gör mitt, utan kommer och hjälper till om jag ser att det behövs. Jag får mer uppskattning här.
Ändå saknar Javier sin gamla arbetsplats. Åker han förbi dröjer blicken vid hotellet.
– Jag saknar mina arbetskamrater och själva hotellet. Bara det att komma dit, det kändes som mitt hem. Jag var småkär i hotellet, är det nog fortfarande. Jag är tacksam för allt som jag har fått genom att jobba där. Jag lärde mig inte bara alla arbetsuppgifter, utan också svenska språket. Jag fick vänner, riktiga vänner.
Javier saknar också att vara aktiv inom HRF, de fackliga kurserna och kontakterna. Nu har Javier i stället gått med i Kommunal. Än så länge är han inte fackligt aktiv där.
– Jag fokuserar på jobbet. Men jag stänger inte någon dörr.
Han kan tänka sig att återvända till hotell- och restaurangbranschen.
– Jo, absolut, någon gång. Men jag vet inte vad jag skulle göra där.
Kommunala tips
Det här kan hotell- och restaurangbranschen lära sig av kommunen:
- Låt städningen ta tid, hoppa inte över dagliga rutiner för att spara några kronor.
- Ha förtroende för de anställdas kunskap.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
