Här är porten till polarvärlden

Till Abisko Turiststation kommer människor från hela världen för att uppleva det arktiska Sverige. Här kretsar allt kring naturen, miljön och inte minst att utnyttja det sparsamma dagsljuset.

Färden längs den gamla malmbanan från Kiruna till Narvik i Norge sägs vara en av de vackraste tågresorna i världen. Redan i Abisko, när tåget nått halvvägs, slåss vyerna om blickfånget. Dimma över Torneträsk åt ena hållet, snöklädda toppar på berget Nuolja åt andra och den dramatiska ­Lapporten åt ett tredje. Och mitt i alltihop den anspråkslösa tegelbyggnad som inhyser Abisko Turiststation. Det är lätt att förstå vad som lockar folk från hela världen hit, 25 mil norr om polcirkeln.
– Det är en fantastisk plats, nästan lite magisk, säger Hans Norén, platschef, och blickar ut över landskapet.

Turiststationen är anrik. När järnvägen byggdes i slutet av 1800-talet stötte man på problem vid berget Nuolja, och bygget blev försenat. Anläggningen byggdes för att kunna inkvartera arbetarna under tiden. När allt stod klart, 1902, köptes byggnaderna av Svenska Turistföreningen. I dag, mer än hundra år senare, är det Sveriges största fjällstation med över 300 bäddar och drygt 40 000 gästnätter varje år.
– På sommar och höst är det mest svenska gäster som är här för att fjällvandra. Men nu på vintern är det mycket internationella gäster – européer, amerikaner och japaner. De är här för att uppleva det arktiska ­Sverige, säger Hans.

Just nu kommer många för norr­skenet. Abisko är en av de bästa platserna i hela världen för att skåda ljus­fenomenet. Området är ­nederbördsfattigt vilket ger klara nätter, berättar Tim Nordström som kommit in från kylan för att äta lunch.
Han och ­kollegan Isaac van Troostwijk är guider, och har hand om flera av Abiskos aktiviteter. På schemat står bland annat isklättring, snöskovandring och just ­norrskensskådning.
– Då följer vi med upp på Nuolja och berättar om norrsken och om hur man ska titta på det, säger Isaac och tar för sig av dagens lunch.
De senaste åren har flera stora investeringar gjorts på stationen. En av dem är Aurora Sky Station som öppnade år 2007 uppe på Nuolja för att underlätta norrskens­skådning.

För gäster som förbokar finns det möjlighet att få sin middag serverad där uppe, berättar Johanna Paulsson som är restaurang­ansvarig.
– Då följer någon från restaurangen med upp och serverar. Det är en middag i oerhört exklusiv förpackning, säger hon.
Johanna från Värmland gör sin tredje säsong i Abisko.
– Jag blev helt förälskad i platsen. Sedan gillar jag att vi jobbar så aktivt med miljöfrågor, säger hon.
År 2009 blev Abisko Turiststation första svenska boendeanläggning märkt med den miljömärkningen EU-blomman. I stationens miljöarbete ingår bland annat ett eget renings- och vattenverk, bergvärme och varmluftskompost. Dessutom serveras alltid kravmärkt frukost, och en dag i veckan är helt vegetarisk i restaurangen, berättar Johanna.
– Det känns väldigt bra eftersom köttkonsumtionen är ett av de värsta hoten mot miljön.
Johanna gillar också känslan av att arbeta på en turiststation.
– Jag gillar idén med STF, att göra det lätt för människor att ta sig ut i naturen. Då blir det tydligare vad det är man måste bry sig om.

Johanna är ganska representativ för personalen på Abisko. Det är inte riktigt samma typ av säsongare som i Åre och Sälen, säger Hans.
– Det är ingen slump att man hamnar här, det är mer av ett livsval. Det finns ofta ett starkt friluftsintresse i grunden. Om man vill festa har man kommit till fel ställe.
Hans har själv precis återvänt till Abisko efter fyra år på Kebnekaise fjällstation.
– Jag har alltid dragits till fjällen. Det är något särskilt med den arktiska miljön och kylan som gör att man vill stanna.
Hans berättar att många av säsongarna stannar kvar och bosätter sig trakten.
– Om det går, vill säga. Det är väldigt svårt att få tag i bostad här.
 
En som är uppvuxen i trakten är Bosse, som vi hittar ute vid liften. Eller Bosse Backe som han faktiskt heter.
– Folk brukar tro att det är ett smeknamn när jag berättar det, säger han och ler.
Bosse flyttade till Abisko som liten, och var med när den två kilometer långa liften körde sin premiärtur.
– Jag minns att vi stod här i backen och tittade hela familjen, säger han.
Bosse håller på att förbereda för kvällens körningar av norrskensturister. På väg ut i verkstadsrummet passerar man rader av kraftiga skoter­overaller och rejäla kängor, som gästerna måste ha på sig. Resan till toppen tar runt 20 minuter.
– Och om det blir något fel på linbanan, och vi måste evakuera så måste de klara av att sitta ute stund. Det kan bli rätt kallt, säger Bosse.

I dag visar termometern -22,5, men det kan bli kallare än så. Men med rätt kläder är kylan inget problem. Då är det värre med ljuset. Eftersom Abisko ligger norr om polcirkeln kommer dagar då solen aldrig går ner, men också dagar då den aldrig går upp. Just nu är de dagsljusa timmarna få, så det gäller att ta vara på dem, säger Tim som vi hittar i Sportshopen.
– Därför lägger vi de flesta aktiviteter mitt på dagen. Förutom norrskensskådningen då. ­
Bästa tiden för det är vid 23-tiden, berättar han. En del av Tims jobb går ut på att bedöma hur stora norrskenschanserna är. Det är ingen exakt vetenskap, men som tur är blir det sällan kris för gäster som inte får se det eftertraktade skenet, säger Tim.
– De kanske har kommit hit för norrskenet, men väl här upplever de mycket mer än vad de räknat med. Därför blir de inte så besvikna. Dessutom är det sällan man tar sig tid att bara sitta och titta på kvällshimlen, det är också en upplevelse.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.