Frukostens mästarinnor

Frukostvärdinnorna Nasret, Sofie och Rosita kan knepen som gör den tröttaste gäst pigg, mätt och nöjd.

Nasret Asmellash är stolt över sitt jobb som frukostvärdinna på Grand Hôtel i Stockholm. Stolt, därför att hotellet är anrikt, frukostbuffén riklig och gästerna trevliga.
– Tidiga morgnar, precis när solen går upp, slås jag av hur vackert Stockholm är och hur lyckligt lottad jag är att jobba här, säger Nasret som har arbetat på Grand Hôtel sedan 2002.
Det är hennes första jobb i restaurangbranschen och hon stortrivs. Nasret är morgonpigg och jobbet i ­frukostmatsalen är självständigt och roligt. Det gör dessutom att hon hinner tillbringa tid med sina barn på eftermiddagarna.
– Morgongäster är nästan alltid trevliga. Och det är ingen risk att någon är berusad.
Frukostätandet är även viktigt för Nasret själv.
– Om jag inte får frukost så blir jag sur och grinig. Men det är viktigt att ta det lugnt och njuta. Mat är kärlek och man gör både tänder, mage och tarm en tjänst om man inte stressar.
Vid halv sju äter personalen frukost tillsammans. Då brukar det bli lass med färsk frukt, yoghurt och kanske en smörgås.
Nasret är noga med att få i sig alla viktiga vitaminer genom maten och väljer gärna hälsosamma alternativ.

– Jag är nog lite yrkesskadad, för så fort jag öppnar mitt kylskåp tycker jag att det ser väldigt fattigt ut. Vi har ju ingenting hemma jämfört med Grand! Därför försöker jag ofta prova nya grejer. Jag gillar omeletter, bröd, juice och te. Ibland blir det flingor med fil eller yoghurt. Frukosten på jobbet inspirerar mig privat, så jag har blivit bättre på att handla ekologiskt till exempel, säger hon och berättar att hon under sin uppväxt i Eritrea ofta åt äggröra, vitt färskt bröd och hett te till frukost.

På Grand är frukostbuffén enorm och innehåller det mesta någon kan önska sig.
– Det finns inte att vi säger »det har vi inte«. Men visst, enstaka gånger har jag fått förfrågningar som jag har varit tvungen att neka. Som våfflor. Vi har tjocka, amerikanska pannkakor. Men våfflor? Inte äter man det till frukost, säger Nasret med ett leende.
På Grand äter både hotellgäster och utomstående frukost. Klockan sju släpps gästerna in och sedan är det en strid ström fram till klockan halv elva. Gästerna tar för sig själva, men serveras te, kaffe och vissa rätter direkt vid bordet. Många blir sittande länge.
– Frukosten här är värd att njuta av och inget man bara slänger i sig. Jag älskar att ge bra service och att träffa människor och lägger stor vikt vid att vara korrekt, men ändå personlig. Att alltid vara positiv och vänlig gör så mycket. Ett piggt »god morgon« tillsammans med ett leende kan få den ­tröttaste gäst att vakna till liv.

På Tössebageriet på Östermalm i Stockholm är det full fart redan klockan halv åtta. Då strömmar frukostgästerna in; stammisar, folk som är på väg till arbete och skola eller kanske hantverkare som för tillfället jobbar på ett bygge i kvarteret. Det kan bli trångt runt de få borden – men stämningen är familjär, tycker Sofie Segerhjelm, som jobbar här sedan ett halvår.
– Tösse är litet och något av ett kvartersbageri. Vi har många pensionärer som bor här i huset eller precis i närheten och som gillar att komma hit och äta varje morgon. Det känns mysigt. Man får ju en speciell relation, hälsar lite extra och minns vad de brukar vilja ha. De brukar fråga hur det är i dag och så. Man pratar helt enkelt lite mer med dem.

Frukosten som serveras är enkel. Det finns två varianter, där den lite dyrare innehåller bröd med pålägg, ägg och kaviar samt kaffe, te och juice. Frukost kan man få fram till klockan tio på vardagar och på helger lite längre. Då är det många kompisgäng och familjer som slår sig ner. På vardagarna är det vanligare med ensamma gäster som gärna fördjupar sig i någon av morgontidningarna, som man kan låna.
Sofie tycker att det är roligt att skapa en god stämning kring det viktiga morgonmålet och lägger sig vinn om ett trevligt bemötande.
– Att alltid säga god morgon och sedan önska gästen en bra dag är viktigt. Det är ju därför jag jobbar med det här. Jag älskar att möta människor och ge god service. Att stå i kassan är en favorit.
Sofies morgnar börjar redan klockan fem, när klockan ringer.
– Nej, jag är inte särskilt morgonpigg. Men jag börjar vänja mig, säger hon glatt.

Hon äter ingen frukost hemma, utan tar i stället en smörgås på jobbet, innan ­bageriet öppnar.
Men när hon är ledig ser hon till att alltid äta en ­ordentlig frukost med yoghurt, te, juice och rostmackor med ost, skinka eller leverpastej.
Sofies arbetsdag börjar med att hon plockar fram smörgåsarna som kallskänken gjort i ordning och ser till att allt är redo och fräscht för morgongästerna. De brukar vara två som öppnar – förutom kallskänken, konditorn och bagaren, som också finns på plats tidigt.
– Det bästa med att jobba här är den familjära stämningen, att det är litet och mysigt. Vi som jobbar trivs också bra ihop. Dessutom är vi alltid noga med att ha fräscha och goda råvaror, det känns bra.  

För Rosita Steen, frukosthovmästare på Berns i Stockholm, är tidiga morgnar rena vitamininjektionen.
– Jag är jättemorgonpigg, utbrister hon och berättar om när hon var på så gott humör att hon sjöng medan hon föreberedde frukosten – något hon vanligtvis gör.
Då var klockan tjugo i sju och det var fortfarande minst en kvart kvar innan de första gästerna skulle dyka upp.
– Jag kom nerspringande med ett fullt fruktfat i famnen och sjöng mer eller mindre operett med väldigt höga toner. Personalen stannade upp med bleka ansikten, samtidigt som jag bara sjöng högre och högre. När jag så var framme med fruktfatet upptäckte jag att vi hade en morgontidig gäst. Personalen log chockat och gästen utbrast »I–ll be here tomorrow!«.
Många av gästerna är externa, men en hel del kommer från Berns hotell. Här serveras en frukostbuffé med asiatiska inslag.
– Vi serverar misosoppa och fläskfyllda dumplings. Det låter kanske märkligt, men faktum är att de går åt direkt. I övrigt har vi ett lagom sortiment av varm och kall frukostmat, säger Rosita, som anländer till jobbet redan halv sex. Då plockas maten fram och dekoreras. Hon styr dessutom upp personalens arbete, så att allt flyter smidigt när gästerna kommer klockan sju.

– Jag ser det som en utmaning att göra en trött gäst glad genom att börja prata lite och förhoppningsvis få honom eller henne att le. Att se hur det »vänder« är enormt sporrande, tycker Rosita och tillägger att den goda stämningen mellan arbetskamraterna förstås också bidrar till trivseln.
Det händer att hon äter en tallrik gröt hemma. Men vanligtvis blir det frukost på Berns. Då väljer hon exotisk frukt och hälsosamma alternativ, som yoghurt.
Hemma lagar Rosita gärna omelett. Till det blir det rågbröd med fräscha pålägg som kalkon eller ost, mycket grönsaker och frukt. Och så en god juice förstås, det är ett måste!

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.