”Får vara kreativ och skapa”

När Linda Sundberg var liten ville hon bli konstnär. Hon blev kallskänka. Ungefär samma sak, säger Linda som utsågs till Årets unga kock 2014.

Du är kallskänka, men vann tävlingen Årets unga kock 2014. Hur kom det sig?
–  Min fästman var med i tävlingen året innan. Då var jag med där hela dagen och tyckte att det såg kul ut. Jag blev lite sugen, jag ville utmana mig själv och se hur långt jag kunde gå. Sedan tänkte jag inte mer på det tills en kollega på Gyldene Freden började arbeta på sin ansökan. Då bestämde jag mig för att söka. Och så gick jag vidare. Då blev jag riktigt nervös.
Varför?
– Eftersom jag faktiskt inte står i varmkök till vardags. Jag fick fräscha upp mina kunskaper. Vi tog hem några hela fiskar så att jag fick träna på att bena ur och filéa och vi tog hem hel kyckling och två olika delar av lamm. Sedan var det mycket tänkande, jag gick runt och tänkte på recept och stekgrader hela dagarna. För en kock som lagar varmrätter till vardags sitter sådant i ryggmärgen. Det gör det inte hos mig, även om jag fick lära mig det i skolan. Det var ju i och för sig inte så länge sedan.

Nej, du är ju bara 23. Tyckte du att utbildningen förberedde dig bra?
– Jag gick på Globens restaurangprogram. När jag började var det stort, jag tror att de tog in i princip alla som sökte. Efter några veckor hade jättemånga slutat. Tyvärr är det många som söker praktiska linjer för att de inte orkar plugga. Det förstör för oss som verkligen vill lära oss. Men i trean hade de som inte ville satsa redan hoppat av, så då blev det mer seriöst. Då var det fler som verkligen brann för yrket.
Gör du det?
– Ja. Jag tycker att det är jättekul. Jag gillar att man får vara kreativ och skapa med händerna. Visst är det slitigt, men man blir inte uttråkad. Man lär sig nytt hela tiden, man blir aldrig fullärd. Det är det som är roligt.
Har du alltid velat jobba i kök?
– Nej, när jag var riktigt liten ville jag bli konstnär. Jag ritade och målade alltid. Senare kom jag in på kockyrket. Det är ju lite lika, kreativt på samma sätt. I kallköket har man ännu lite mer kreativ frihet också eftersom man ofta lägger hela rätten själv.

Var planen att bli kallskänka när du började gymnasiet?
–  Jag har nog velat göra lite både och. Ett tag var jag inne på att jobba mer med konditori. Men i kallköket får jag alltihop, lite kök, lite desserter och så bakar vi bröd också. Det är väldigt varierande.
Varför tror du att tjejer oftare blir kallskänkor och killar kockar, trots samma utbildning?
– Personligen tycker jag att det är roligare. Om jag hade tyckt att varmköket var roligare så hade jag sökt mig dit. Tjejer kanske gillar det lite mer pilliga arbetet? Fast det finns det ju killar som gör också. Jag tror att man väljer det man tycker är roligast helt enkelt.

Blir det fler tävlingar?
– Inte som det känns just nu. Innan tävlingen var jag väldigt nervös och stressad, det var psykiskt jobbigt. Jag är en person som inte brukar stå i centrum, jag brukar vara lite i bakgrunden. Men det har varit en bra erfarenhet. Det har ringt folk och velat ha intervjuer och jag gillar egentligen inte att prata med människor som jag inte känner. Det har tvingat mig att vara lite mer social, det är bra. Tävlingen har hjälpt mig att utvecklas på ett bra sätt.
Snart är det dags för världsfinalen i Sydafrika. Hur känns det?
– Det känns spännande. Samtidigt är det nervöst och lite jobbigt, för nu är det mer press på att jag ska vinna. Och där kommer ju konkurrensen att vara mycket hårdare eftersom alla där redan vunnit en tävling. Men det ska bli jättespännande att komma till Sydafrika, jag har aldrig varit där.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.