De gör natten godare

Karin, Siri och Bastian jobbar när många andra sover. Utan dem skulle magarna knorra på Stockholms taxiförare, festprissar och busspendlare.

Natten börjar på Nians. En klassisk kvarterskrog som inte ändrar ­inredning stup i kvarten. Tjock-tv:n hänger med än och en del andra detaljer från ölkafé-tiden för 23 år sedan finns kvar. Nåja, de nya klarblå och vita lamporna har ännu inte riktigt lärt känna borden och stolarna, men det fixar sig nog med tiden.
Utanför ringlar sig taxibilarna. Då vet Karin Forsblom vad som väntar; att långbordet i mitten kommer att fyllas av män i uniformer där det rätt ofta står Taxi Stockholm på jackorna. Här samlas de för att stilla magen innan nattens körningar.
– Eftersom det är svårt med parkering här utanför hjälper vi till med att hålla ett öga på eventuella lapplisor, säger Karin.
Hon har jobbat på Nian i fyra år med ett par uppehåll för studier i biståndsfrågor och internationella relationer. Det hon gillar är den familjära känslan, att gästerna känner sig hemma här och ofta blir stammisar.
– På förmiddagen kommer byggjobbarna och tunnelbaneförarna och äter sin dagens, berättar hon.

Dagens på Nian serveras hela dagen fram till klockan 22.00. Tre rätter är allra populärast: stekt fläsk med löksås, pannbiff med stekt lök och wienerschnitzel. Dessa paradrätter äts oavsett tidpunkt, redan vid niotiden på morgonen faktiskt.
En dagens kostar 73 kronor och då ingår salladsbuffé, bröd, dryck, huvudrätt och kaffe. Dessutom har Nian egna lunch­kuponger som gör var tionde dagens gratis.
– Taxichaufförerna kan dricka upp till åtta koppar kaffe var efter maten
Karin blinkar lite med ögat och fortsätter att berätta om en vanlig arbetsdag.
– Vid halv tolv brukar kontorsråttorna droppa in. Sen är det lite strögäster på efter­middagen innan taxichaufförerna kommer på kvällskvisten. Därefter är det mest ­närboende vid Sveaplan som kommer, fortsätter Karin Forsblom.

Som Pia Jegander som går till Nian flera gånger i veckan.
– Här vet de vad jag vill ha. Jag börjar alltid med ett glas vitt först. Sen beställer jag mat. Och det som är så bra är att man kan beställa halva portioner eller ta med det som man inte orkat äta upp i en doggybag, säger hon.
Karin får många uppskattande kommentarer, ja hon rentav lovordas av flera gäster. Pia Jegander nämner en sak som hon uppskattar:
– Personalen brukar se mig komma med rullatorn redan på håll och hjälper mig komma in!
– Det är ju självklart, säger Karin och sprider än en gång sitt varma leende.

”Det brukar bli en varmkorv vid midnatt”

Riche är ett ställe med anor. Redan 1893 fanns krogen på Östermalm. Men det var Thore Wretman som tog över 1945 och formade den till vad den ännu är i dag: ett ställe där många trivs. Wretman är även upphovsman till syskonet Teatergrillen.

Siri Wihlén

– Teatergrillen är mer soft, lite lugnare med heltäckningsmattor och linnédukar, medan Riche är stimmigare, berättar Siri Wihlén, som jobbar
på båda efter ett ­rullande schema.
Kockarna och köket är desamma på bägge ställena och rätterna liknar varandra med den skillnaden att de har lite olika tillbehör.                                                        
Siri kom dit som praktikant på hotell- och restauranggymnasiet och började bums att jobba som nisse efter studenten. Därefter som servitris. Två och ett halvt år har det blivit nu.
– Till Teatergrillen kommer många ­Dramaten-gäster på försittning före ­föreställningen. De kan välja månadens rätt som komponeras av en skådis på nationalscenen. Nu gäller Reine Brynolfssons torsk.
Men många kommer också efter att ridån gått ner.
– När man märker att gästerna på Teatergrillen vill fortsätta så kan vi lätt hänvisa dem till Riche som ju har öppet längre, till två varje dag utom måndagar, säger Siri. Drinkbordet är poppis liksom barhänget.

Det blir snabbt livligt och trångt på Riche. Stureplan är ju navet i Stockholms nattliv. Lilla baren drar lite yngre publik, övriga krogen lite äldre, får vi veta.
– Ganska ofta händer det att vi har så pass gamla gäster att de nostalgiskt sitter och berättar om Riche förr i tiden.
– Men ibland kan det bli spontandans mellan borden också!
Vid midnatt brukar energin tyna snabbt för Siri Wihlén. Då serveras tack och lov nattamaten till personalen. Korv med bröd eller en macka trycks ner i all hast.
– Framemot stängningsdags händer det att jag kväver en gäspning, avslöjar Siri. 

Bastian får upp farten under nattruschen

Bastian Alvarez Sanchez jobbar mest fredags- och lördagsnätter. Det är just då McDonald–s vid Slussen i Stockholm har sin peak. Särskilt mellan klockan 02.00 och 04.00. Då ringlar sig köerna långa av gäster som väntar på bussar som ska ta dem till Nacka och Värmdö. Av ungdomar som inte kommer in någon annanstans. Eller av alkoholstinna människor överlag som längtar efter något fett i magen. Hur tacklar han dessa anstormningar?
– Om vi i personalen har bra stämning och ger positiv energi, underlättar det för gästerna också. Visst kan det vara svårt ­ibland, men också spännande, säger han.
Han berättar också att de hotfulla situationerna har minskat så mycket att man kunnat gå ner från tre till två vakter.

Bastian Alvarez Sanchez

Vid den här tiden på dygnet kan Bastian vara så snabb   att gästerna blir förbluffade över hur fort maten kommer. Bastian har blivit vald till månadens med­arbetare en gång. Han tror att man ska vara sympatisk, snabb och bra på sitt jobb för att bli det.
– Man ska göra sitt bästa på sina timmar och bjuda på sig själv till sina arbetskamrater, tycker jag!
Energi för att orka tankar han i personalrummet där han oftast äter sallad eller sitter en kvart i massagestolen och drömmer sig bort. En stunds surfande på personaldatorn kan också ge en kick.Energi får han också av dans. Bastian går på dansskola, och när han dansar glömmer han alla sina problem. Han orkar lätt jobba fram till halv sex på morgonen.
– Passion! Det handlar om passion ­oavsett om jag jobbar här eller dansar!

McDonald–s har verkligen inte varit någon självklarhet i Bastians liv. Han kom från Chile för tre och ett halvt år sedan efter att ha återknutit kontakten med sin mamma som bor här. Då åt han sin första McFeast.
– Jag skämdes lite för att jag inte visste vad rätterna heter på McDonald–s, det verkar ju så självklart. Men i Chile är det så att det finns rika människor och så finns det fattiga. Och jag tillhörde dem som stod utanför och tittade på.
Men nu är Bastian Alvarez Sanchez på insidan, vet vad allt heter och pratar flytande svenska. Och så älskar han att vara uppe på nätterna!

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.