Dagen är den 25 september, en torsdag. Året är 1947. Serveringspersonalen ska snart möta dagens första gäster på Gondolen i Stockholm. Längst fram till höger står Valdemar Lorentzen, 25 år.
Bredvid honom Signe Karlsson, 26 år, inflyttad från Strängnäs året innan.
? En väninna som flyttat till Stockholm övertalade mig, säger Signe, som numera heter Singmarie och har fyllt 80 år.
Hon och väninnan delade rum hos släkt på Söder och jobb var lätt att få för en serveringsvan flicka från landet. Första platsen blev ett musikkonditori på Wollmar Yxkullsgatan. Sedan Tre Kronor, Druvan, Gondolen och andra restauranger.
? Det var gott om jobb, man blev som en flyttfågel.
? Alhambra på Djurgården tyckte jag om. Dit ville man så fort det blev vår och varmt. Men jag trivdes på Gondolen så dit kom jag tillbaka. Det var bra stämning och man kom lätt överens med köket och kallskänken.
? Men tungt var det. Man blev stark i armarna och trött i benen.
Lönen var osäker: Tio procent på försäljningen. Det kunde bli mer om gästerna var extra nöjda.
Den uppmärksamme ser att Signe och Valdemar håller varandra i hand. Det fortsatte de med och året därpå blev Signe fru Lorentzen. Parets första bostad var ett inackorderingsrum. Det var mer regel än undantag på den tiden.
Utsikt över folkhemsbygget
Från Gondolen var utsikten milsvid över ett Stockholm där folkhemmets upprustning pågick. Innerstadens slum med fukt, trångboddhet och utedass skulle ersättas av hälsosamma bostäder i förorterna bortom utsikten från Gondolen.
När Signe ett par år senare blev gravid stegade hon in i Stadshuset och fick löfte om en riktig bostad av själva bostadsansvariga borgarrådet. Men tveksamt var det eftersom hon var gift med Valdemar, som var dansk. De nya bostäderna skulle ju i första hand gå till svenskar, sade borgarrådet som ändå bevektes till ett undantag. Paret fick flytta in i en tvåa i Västertorp med badrum, gasspis, tvättstuga och balkong.
Vid det laget stoppade den stora magen allt spring med tunga brickor på Gondolen. Sista tiden före nedkomsten stod Signe bakom disken på ett kondis. Men när sonen var född jobbade hon som servitris igen när tillfälle och barnpassning fanns.
Ett par år senare tog livet en ny vändning. Först skilsmässa, sedan polio. Men det är en annan historia.
80-årsdagen firades med barn och barnbarn på Gondolen. En minnesvärd kväll tyckte jubilaren, som inte tvekar:
? Fick jag välja på nytt skulle jag bli servitris igen!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.