”Jag känner mig väldigt stressad och ledsen”
Insändarskribenten har slutat ta lunchrast, för att det inte finns tid och för att slippa få skäll av sin kollega. Foto: Istockphoto
Insändare STRESS PÅ JOBBET

”Jag känner mig väldigt stressad och ledsen”

Här berättar ett restaurangbiträde om sin arbetsdag, där stress och kritiska kommentarer är återkommande inslag.

Publicerad 5 mars 2021 1 kommentar

Detta är en point of view från ett restaurangbiträdes ögon.
Varje morgon klockar jag in 09.45. Och direkt blir det att påbörja förmiddagens plock från gårdagens disk. Kantiner, stekspadar, skedar, vispar och allt som tillhör köket ska till rätt plats. Därefter ska glas och tallrikar ut i restaurangen.
Bestick ska rullas i servetter, har jag tur så hinner jag göra ett par hundra sådana.

Allt detta går på ungefär 45 minuter. Sedan ska jag bära ut kantinerna fulla med mat för att placera dem på buffén, Kaffet ska göras, tevatten likaså.
Lappar ska skrivas om vad det är för mat på buffén i dag. Borden ska torkas, golven ska sopas. Dryck ska in i drickakylen, saft ska förberedas.

Under öppettiderna för allmänheten är mina uppgifter väldigt många.

Restaurangen öppnar för gäster kl 11:00. Då ska jag ha hunnit med att fixa allt. Vi är tre stycken på plats: en kock, en kallskänka och jag.
Det är mycket spring för mig. Under öppettiderna för allmänheten är mina uppgifter väldigt många.

Jag ska stå i kassan, ta emot kunder, om kunder ringer för avhämtning så ska jag packa deras beställning. Är maten slut på buffén så ska jag fylla på den, likaså med dryck.
Disken ska jag hinna med att ta in, sortera upp, och diska. Sedan ut med den rena disken på sin rätta plats.
Torka borden efter varje sittning ska hinnas med också.

Har även fått skäll för att jag inte prioriterat att tända värmeljusen.

Jag får ofta negativ kritik från kallskänkan, att jag gjort fel på matlapparna ute i buffén. ”Texten är inte stor nog! Kunderna kan inte läsa vad det står!” fick jag höra.
Jag har även fått skäll för att jag inte prioriterat att tända värmeljusen på borden där kunderna ska sitta och äta.

Under min lunchrast så satt jag 20 minuter och åt, samtidigt som jag samtalade med en vän som var kund, som åt med mig.
Då fick jag skäll om att jag inte får sitta och prata med folk. ”Jag hinner inte ta all disk, jag har sallad och smörgåstårtor att göra, du får inte prata med din vän när du jobbar.”
Detta var på min lunchrast!

Så här är det mer eller mindre varje dag för mig.

Jag har även fått avbryta min lunchrast flera gånger för att ta emot nya kunder som vill äta hos oss.
Kallskänkan kan inte kassan, kocken kan. Men han är fullt upptagen med att laga mat och göra planeringar för nästkommande veckas meny.

Jag känner mig väldigt stressad och ledsen. Det påverkar min motivation väldigt mycket. Varje dag får jag mer och mer ont i min gamla skada på grund av allt som jag får bära.

Jag har slutat ta min lunchrast, känner att jag inte hinner med det. Och så vill jag undvika de negativa kommentarerna från kollegan.
När buffén stänger har jag 15 minuter att plocka in, fixa disken, blåsa ut ljusen, släcka lampor, bära ut maten från buffén.
Så här är det mer eller mindre varje dag för mig.

Fråga om jobbet.
102
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

@hotellrevyn

Vi finns där du finns
Fråga om jobbet.
102
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här