Vi behöver fler medlemmar som engagerar sig även på arbetsplatser där det mesta fungerar, skriver HRF-medlemmen Johan Östman.
Gnistan som tänder fackligt engagemang är ofta en oförrätt. Chefen är en diktator, företaget betalar inte ut rätt lön eller ersättningar. Något måste göras, man tisslar och tasslar, inser att det ligger och pyr samma känsla hos många i arbetslaget.
Gruppen bestämmer sig för att ta de knutna nävarna ur fickorna och går samman för att fixa problemet. Så ser det ofta ut när fackklubbar bildas. Men om du jobbar på ett ställe där chefen är schyst och företaget gör som de ska så saknas ofta motivationen till att engagera sig.
Vi behöver fler medlemmar som engagerar sig även på arbetsplatser där det mesta fungerar. Främst är det en demokratifråga, vi arbetare har rätt och ska vara med när beslut tas på jobbet. Vi ska utnyttja vår rätt att vara med i styrelserummen. Vår kunskap och erfarenhet från driften på golven är ovärderlig.
Men vi som jobbar på ett schyst ställe måste också utnyttja vår priviligerade position på arbetsmarknaden till att flytta fram positionerna.
Genom att förhandla fram lokala fördelar kan vi dra hela branschen åt rätt håll genom att visa att det faktiskt går. Kollektivavtalet är bara grunden, det minsta vi har rätt till. Resten begränsas bara av fantasin.
Så även om du är välsignad med en schyst arbetsgivare, engagera dig och hjälp till att driva demokratiseringen av arbetsplatserna framåt!
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.