Allt roligt har flyttat från San Francisco

Bara rika Silicon Valleyanställda har råd att bo kvar i stan. Men det går fortfarande att äta gott dygnet runt.

Jag är på äventyr i norra Kalifornien med min flickvän. På museum i San Francisco, badar i Russian River och går på Oakland Gay Pride. Jag äter gott dygnet runt. Även när jag är som mättast och pustar »jag vill aldrig mer nånsin äta igen«, tänker jag på vilken restaurang jag ska besöka härnäst. Vi äter vietnamesiska färska vårrullar, fisktacos, indiska crêpes och en och annan hamburgare. Varje måltid är lika spännande, även om det bara handlar om en femdollars ­burrito. Sen sköljer vi ner allt med kaliforniskt öl, lemonad eller Micheladas.

Men San Francisco har förändrats på bara några år. Under mitt första besök 2008 jublade jag varje steg jag tog, jag var helt uppslukad av hbtq-mentaliteten i staden. Jag tyckte att regnbågsflaggan vajade på varenda balkong och San Francisco var världens mest toleranta stad. I Castro gick björnbögar hand i hand och coola hiphopkillar hånglade på klubbarna. Området Mission var flatornas och transpersoners hem, folk kysstes öppet och köns­identiteter kändes överflödiga. 2013 är det ett nytt San Francisco än det jag upplevde för sex år sedan.

Trots mina årliga besök chockas jag av utvecklingen. Missiondistriktet känns tomt på lesbiska, jag får höra från mina vänner att alla har flyttat till Oakland. Att ingen har råd längre att bo inne i stan, utan väljer det billigare alternativet över The Bay Bridge. Där det inte bara bor rika och vita människor.

Strax söder om staden ligger nämligen Silicon Valley som växer dramatiskt varje dag. Både Google, Facebook och Yahoo har sina huvudkontor där. Med löner som utklassar de flesta, höjer också Silicon Valleys personal standarden på San Francisco, och också hyrorna.
Kvinnor tjänar bekant mindre än män, så också lesbiska. Mitt älskade San Francisco, som varit mitt andra hem, känns urholkat och tråkigt. Det som präglat staden, att kunna erbjuda en mångfald, både av etnicitet, klass och sexualitet, börjar sina.
Jag gör det lilla jag kan, besöker staden och äter ute, dricksar som om det inte fanns någon morgondag.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.