Vanns verkliga klippor

Miljön gör sitt till. Men det är Anki, Jörgen och kollegorna som ser till att gästerna får en magisk upplevelse på Vann.

Utsikten över det bohuslänska land­skapet är vidsträckt där Vann spahotell reser sig över fjorden Gullmarn.
– Det är en magisk plats, det är klart att jag ser det. Men jag jobbar och tänker inte på den så som gästerna gör, säger Ann-Christin ”Anki” Karlsson.

Anki jobbar frukost och lunch i hotellets restaurang Vass. Liksom resten av hotellet är den designad av kändis­arkitekten Gert Wingårdh. Men han började inte från noll, utan omvandlade en 1980-talsbyggnad som tidigare var Metalls kursgård.

På platsen har det även funnits ett hem för så kallade vanartiga flickor och efter det en kriminalanstalt.
– Jag har fått höra att Clark Olofsson rymde härifrån genom att stjäla en roddbåt. Men nyligen berättade en polis att Clark inte kom så långt, för han kunde inte ro, säger Anki.

Utanför hotellet tar Jörgen Jörgensson från driftavdelningen hand om ett träd som föll i senaste stormen.
– Annars gör jag allt från att rensa avlopp till att mäta pH-värde i poolerna.

Jörgens första jobb på Vann var i ­receptionen och konferensen. Sedan ville han arbeta dag och började i driften.
Det praktiska kunnandet hade han med sig från lång tid som deltidsbrandman.

Saltbastu och hundrum

Inne på spaavdelningen rör sig gäster i vita rockar mellan bassäng och bastu.
Frida Borssén har lämnat spa-receptionen och tar ett varv för att kolla att allt är okej. Hon fortsätter till Trädgården, en inglasad avdelning uppvärmd till medelhavsvärme, med saltbastu, regndusch och loungemöbler.

– I början var folk lite osäkra på om de skulle ha vanliga kläder eller badrock här. Men allt är okej.

Vann är inte bara ett spa- och konferenshotell, utan även hundvänligt.
I ett rum skakar Marilyn Hellgren ner täcket i påslakanet. Det är en standardstädning. Men hon är van att städa där gästen haft hund.

– Då dammsuger jag innan jag tar bort sängkläderna. Sedan lägger jag allt i en påse och dammsuger igen. Det är inget konstigt, säger Marilyn.

Hon har arbetat i bageri och studerat till kock, men jobbar här sedan 2007.
– Jag fastnade! Jag trivs och blev fastanställd.

Egen konditor

I lobbyn hörs ljudet av rullväskor. Det är privatgästerna som just checkat ut.
Receptionisten Jonna Andersson får flest frågor från dem.

– De vill oftast veta vad som finns att göra runt om på hotellet. Konferensgästerna har inte lika många frågor eftersom det mesta är ordnat på förhand.

På receptionsdisken står choklad­kakor tillverkade av Francisco Lopez, hotellets konditor. Han började jobba på konditori i Spanien när han var 14 år. I Sverige utvecklade han mjölallergi. Det fick bli kockutbildning i stället.

– Men jag kunde inte låta bli att baka! Och allergin gick över.

Han håller på att göra bräck.
– Choklad är min passion!

Francisco beskriver hur han tempererar chokladen så att den smakar rätt och får blank yta. Det gäller att värma upp två tredjedelar och sedan ha i kall choklad och så värma upp igen.

Han visar upp en visp med stelnad choklad som ser matt ut.
– Här har temperaturen varit för hög.

Francisco har varit med i facket alla de 27 år han arbetat på Vann.

HRF-besök på Vann spa

Det finns flera medlemmar, men bara en förtroende­vald. Anki, som är platsombud. Ibland är hon med när HRF besöker andras arbetsplatser för att berätta om facket. Men den här dagen är det fackliga besöket på Ankis egen arbetsplats.

Ett par anställda dyker upp för att träffa ombudsmannen Rebecca Wallin Gezela och de andra från HRF. Rebecca beskriver hur fackklubbar fungerar och de anställda ställer frågor kring de nya reglerna för mertid.

Servitören Hampus Myréen tycker att mötet var givande.
– Det gav perspektiv och man fick lite annan insyn i alla regler.

Kanske skulle det vara intressant att starta en egen fackklubb, säger han.
– Som de sa på mötet, fler röster blir starkare. Jag trivs och har fina kollegor, men det finns alltid saker att ta tag i.