När schemat för julen spikas känner Nina alltid pressen att ställa upp, så att de med barn får ledigt på just julafton. Men nu när det närmar sig känns det lite orättvist. Vad kan hon göra tills nästa år?
”Chefen ska ta sitt ansvar”
Foto: David Brohede
Magnus Stalby, organisationspsykolog på Psykologpartners, ger råd till Nina och hennes arbetsgivare när det gäller schemaläggning i jul.
Jag tror att det är viktigt att Nina står upp för sig själv. Hon kanske vill vara hemma hos sina föräldrar nästa julafton eller vara ledig av något annat skäl?
Men det är inte Nina som ska lösa situationen. Hon ska lyfta frågan med sin chef och sedan låta chefen ta sitt ansvar.
Jag tycker att det här är ett ledarskapsproblem. Om inte arbetsgivaren bestämt att ”Hos oss ska anställda med barn få sin önskade julledighet”?
Och det kan man så klart tycka är fel, men då vet man vad som gäller på företaget och kan diskutera saken.
Här verkar det finnas en otydlighet och mer av ett låt gå-ledarskap.
Här verkar det finnas en otydlighet och mer av ett låt gå-ledarskap, där medarbetarna delvis sköter saken själva. Det blir ett tvättstugeschema där de som har barn får de bästa tiderna.
Det skulle också kunna gälla någon annan grupp, anställda som jobbat länge, har en informell position eller är favoriter hos chefen. Och sedan går de sämsta tiderna till yngre eller vilka det nu kan vara.
Ett fast upplägg
I forskning pratar man om organisatorisk rättvisa.
Upplevs processen för schemaläggning som konsekvent, transparent och förutsägbar? Eller är det så att den som protesterar minst får ta julafton?
När strukturen saknas skapas en känsla av orättvisa och vi får det här tysta missnöjet på arbetsplatsen.
Arbetsgivaren behöver ett fast upplägg som är förankrat hos medarbetarna. Kanske är det att bli schemalagd varannan julafton eller någon annan regel.
Något man har pratat igenom innan det är skarpt läge. ”Okej, hur gör vi med de här helgdagarna när alla vill vara lediga?”
Upplevd orättvis förmån?
En annan rättviseaspekt är hur förmåner och arbetsbördor fördelas.
Är det så att anställda med barn systematiskt får sina önskemål om ledighet beviljade, så kan det upplevas som en orättvis förmån även om tanken är god.
Sedan ska det även finnas rättvisa i kommunikationen. Förhandling med facket är bra, ju bredare förankring man har desto bättre. Att lyssna in olika perspektiv inför ett beslut upplevs som mer rättvist än om chefen bara bestämmer.
