Systrarna kan konsten att vara kollegor

På Skara Konsthotell jobbar Lena, Maria och Sofia. De har arbetat ihop i många år och är goda kollegor. Men inte bara det. De är också syskon!

Det är måndag och frukosten är avklarad. Den lugnaste måndagen på länge, menar Maria Ellvig.
Hon gör i ordning för lunchen och ser till att inga ljus på borden har slocknat.
– Jag vet inte hur många tusentals ljus jag tänt genom åren. Vi har levande ljus året runt för att skapa stämning. Enda platsen vi inte har det är i konsthallen.

Arbetsplatsen har precis bytt namn från Jula Hotell till Skara Konsthotell för att ge en fingervisning om inriktningen. Här finns en unik samling tavlor av Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors.

Jula-koncernens grundare hade konst som intresse och ville att hans tavlor skulle hänga där alla kunde se.
– Det är mycket nakna damer på väggarna. En tavla fick vi flytta från matsalen eftersom gästerna tyckte att den blev lite för mycket till frukost, säger Sofia Ellvig, som också jobbar i matsalen.

Marias och Sofias storasyster Lena började jobba här 2008. Då var hotellet nästan nytt och hade 75 rum, i dag finns 98 rum, camping och konsthall. Lena plockade in yngsta systern Maria direkt efter att hon hade slutat skolan.
– Jag hade sålt jordgubbar en sommar och började i städet. Sedan blev det restaurangen. Egentligen tänkte jag bli inredningsarkitekt, men nu har jag varit här i tretton år, säger Maria.

Lena började i restaurangen en gång i tiden, men flyttade snabbt över till receptionen eftersom hon tyckte att
det var mer spännande. Till slut var hon receptionsansvarig och det blev bara mer och mer jobb. Alla ringde Lena
om det var något. Hon ställde alltid upp. Men i höstas bestämde hon sig för att lämna ansvarsbiten och nöja sig med receptionsjobb.

– Det känns fantastiskt bra att kunna släppa jobbet när jag går hem. Äntligen har jag tid över för familj och vänner igen. Och jag kan till och med lägga ifrån mig telefonen.

Hotellet har många sommargäster, läs barnfamiljer, eftersom Skara sommarland finns i krokarna. Övriga året är det arbetspendlande stammisar, hotellet ligger bra till precis vid E20. Och om vårarna, när tranorna dansar vid Hornborgasjön en mil bort, har de ett Tranpaket där gästerna som ska i väg 04.00 får frukost med sig.

Mellansyrran Sofia kom till hotellet några år efter Lena och Maria.
Hon jobbade tidigare på en restaurang inne på Tivoli i Köpenhamn i sju år. När det är danska gäster och kollegorna har svårt att förstå så hämtar de Sofia.

Systrarna tänker inte så mycket på att de är syskon när de är på jobbet, men säger att det ger en känsla av trygghet. Ibland jobbar de olika tider och ses inte alls. Sofia börjar alltid 15 och har hand om middagen som pågår fram till 22.

– Vi har en rätt som funnits med sedan hotellet öppnade. Big Blank, efter grundaren Karl-Göran Blank. Det är en 200-grams hamburgare med varierande tillbehör: coleslaw, barbequesås eller tryffel­majonnäs. Den var populär från starten och är det än i dag, säger Sofia.

Förutom konsthallen så är hela hotellet som ett galleri. Tavlorna sitter bakom plexiglasskivor och är larmade.
– Kommer man åt plexiglaset går larmet. Vi hör det inte, men larmcentralen ringer och kollar. Det kan vara en gäst som kommer åt med en stol av misstag, eller ett barn som vill känna. När städarna ska torka skärmarna måste de ringa och förvarna, säger Sofia.

Gästerna kan boka guidad visning eller gå en konstrunda på egen hand. Hotellets anställda får ofta frågor: varför den hänger där, vad tavlorna är värda och vilken som är värd mest.
– Vi vet faktiskt inte. Ägaren som köpte dem sa att en tavla bara har ett värde så länge någon vill ha dem, säger Maria.

Om frukosten och lunchen var lugn är det desto mer aktivitet i receptionen denna måndag. Telefonen ringer i ett. Det är många stammisar som vill boka. Lena är lika trevlig mot alla och tar sig tid när de vill småprata.

Ibland jobbar också Lenas tonårs­dotter på hotellet. Hon har varit i barnhörnan en sommar och kan hoppa in i restaurangen om det kör ihop sig.
– När hon kommer hit och ska jobba undrar hon självklart om mostrarna är här, hon blir allt lite besviken om ingen av dem är det, säger Lena.