Snö, after ski och gulasch – det finns överallt. På Kläppen Ski resort i Sälenfjällen skryter man i stället om att ha den bästa personalen. Här läggs massvis med tid och energi på att få tag i de bästa säsongarna och få dem att trivas.
Knirk, knarr, knirk, knarr. Det knarrar hemtrevligt när Kläppens gäster vaggar för att hämta mer bröd till gulaschen på restaurang Tranan.
På borden ligger drivor med vantar, halsdukar, hjälmar och skidglasögon. Läget vid foten av Familjebacken gör restaurangen till ett populärt mat- och värmestopp. Och dagens ruggiga väder, sju minusgrader, grått och blåst, verkar ha lockat extra många till tidig lunchpaus.
När de beställt och fått sin mat går de till Albin Lindström i kassan.
– Det är ganska lugnt än, det kan bli mycket mer folk, säger han och visar en kvinna som fortfarande har hjälmen på, i vilken ordning hon beställer, hämtar och betalar.
Albin är från Kalmar och gör sin första säsong i Kläppen. Han blev rekommenderad av sin förra chef att söka hit. Han ångrar det inte.
– Jag trivs riktigt bra. Det är go personal, fina miljöer och härliga gäster. Det var inte skidåkningen som lockade Albin hit.
– Nej, jag kom mest för att jobba. Jag hade aldrig stått på ett par skidor förut, men jag ville gärna lära mig. Och jag har redan provat både blå och grön backe!
Vår personal är vår konkurrensfördel, så att rekrytera är bland det viktigaste vi gör
Största delen av gänget i köket är nytt för i år. Kocken Kristina Wiklander jobbar vanligtvis på en restaurang i Sundsvall, men har tagit tjänstledigt för att komma hit.
– Jag och min man såg på tv att de sökte folk och tyckte att det vore kul. Det är ändå rätt lugnt i januari och februari i restaurangbranschen. Och vi gillar att åka skidor.
Vintersäsongen startar i mitten av december. Då kom också de säsongsanställda, i år nästan 200 stycken. Rekryteringen startade redan i augusti, berättar Lena Eriksson som är HR-chef på Kläppen Ski resort.
– Vi lägger mycket tid på den. Vår personal är vår konkurrensfördel, så att rekrytera är bland det viktigaste vi gör.







Lena och de andra cheferna har sina kontor ovanpå restaurang Tranan. Här hänger också de anställda mellan passen. Personalrummet påminner lite om en fritidsgård med långbord, soffor, ett gäng mikrovågsugnar och välanvända spel. De flesta som söker hit är unga, många kommer direkt från gymnasiet. Att intervjua 19-åringar, så att de kommer till sin rätt, är inte det lättaste. Kläppen har utvecklat sin egen strategi.
– För en del är det här första jobbintervjun, så klart de är nervösa! Vi försöker göra det så avslappnat som möjligt. Vi vill ju att de ska kunna visa oss vilka de är. De sökande får övernatta, äta middag och frukost tillsammans innan intervjuerna börjar. Sedan blir det presentationer, lekar och samarbetsövningar innan det är dags för en kort personlig intervju. Stor vikt läggs vid personliga egenskaper och varför personen valt att söka hit.
– Vi vill att de ska vilja vara just här. Vi är lite mer småskaliga, lite mer personliga. Det är speciellt, lite av en livsstil. Alla känner alla och kan bli vänner för livet, säger Lena.
Plus och minus på Kläppen
- Familjekänslan. Bra sammanhållning och många återkommande säsongare.
- Ingen aktivitet på somrarna – inga arbetstillfällen under sommarsäsong.
Men alla säsongare är inte unga. Vid ett av långborden i personalrummet sitter skidläraren Tony Haugen med 15 säsonger bakom sig.
– Jag tillhör nog de äldsta säsongarna här, säger han och skrattar.
– Jag trivs på berget. Det är väldigt speciellt här, inte så stort, väldigt familjärt. Man jobbar tillsammans och lever tillsammans, man blir ett gäng.
Strax ska Tony ha en vuxengrupp. »Damer som har åkt en del men vill bli bättre.« Han säger att han inte har någon favorittyp av elever.
– Men mest givande är nog nybörjarna. De förväntar sig inte så mycket och blir väldigt glada när de klarar mer än vad de tror.Utanför har skidskolegrupperna samlats i små klungor. När klockan är 11.00 slås dörren upp och skidlärarna går ut i trupp. Innan de börjar ställer de sig i en ring, håller om varandras axlar och kör en peppramsa. Sedan försvinner de i väg för att hälsa på sina grupper. Tony samlar sina damer och glider mot liften.
Vid gondolliften arbetar Elin Markne. Det är hennes tredje säsong i Kläppen, berättar hon och avbryter sig när det kommer skidåkare. Elin dirigerar dem till rätt gondol och ser till att det blir rätt. Det är mycket att tänka på: Skidorna ska placeras i små korgar utanför gondolen medan stavarna ska tas med in.
– Hej på er! Hur många är ni? Tre? Då kan ni hänga på här, ta tjugofemman.
Resten av året jobbar Elin i receptionen hos polisen, men vintrarna viger hon åt Kläppen.
– Jag kommer tillbaka för att jag trivs så bra. Det är liksom i Kläppen man vill vara, säger hon och hjälper en skidlärare att få ombord ett gäng skidskolebarn i 6-årsåldern på gondolerna.







Gondolens slutstation hänger ihop med restaurang Toppstugan. Här serveras fika, lunch och vidunderlig utsikt. Prisläget är lite högre än nere i dalen och det är bordsservering. De flesta gäster är skidåkare, men inte alla.
Med den nya gondolliften kan även andra gäster ta sig upp till Toppstugan, berättar Magnus Wieselqvist som driver Kläppens fyra restauranger tillsammans med Janne Söderlund.
– Nu får vi också gäster som har skor på sig. Förut var vi tvungna att köra upp folk med bandvagn.
Kläppen Ski resort
Varje år anställs cirka 55 säsongare till restaurangerna. I augusti börjar rekryteringen inför vintersäsongen, då drar Magnus och Janne ut på turné i landet.
– Vi besöker våra gamla säsongare på deras arbetsplatser, ofta på kusten och i södra Sverige. Vi hör om de vill komma upp igen, och så kollar vi om de har folk runt omkring sig som kan passa. Det personliga mötet är bättre än ett telefonsamtal. Då får vi också möjlighet att kolla hur de jobbar, säger Magnus.

Janne Söderlund vill slå ett slag för säsongandet.
– Det är ett bra sätt att ta sig hemifrån under säkra former. Vi är lite som en familj, vi tar hand om varandra. Och alla människor man möter, de kan bli vänner och partners för alltid.
Det är just det sista som fått servitrisen Klara Ruthhagen Franzén att återvända till Kläppen tre år i rad.
– Vi är ett stabilt gäng som har följts åt. Det är därför det är så roligt, säger hon och skriver ut en nota. Anledningarna till att Klara valde Kläppen från början är flera:
– Jag har varit här mycket när jag var yngre, min familj har stuga här. Sedan gillar jag Kläppen eftersom alla som jobbar här umgås med alla. Du umgås inte bara med folk på din avdelning, utan det är blandat. Och så hittar de på olika personalaktiviteter hela tiden.
Jag tänker varje år att det är den sista, men så blir det ju inte.
Hur länge hon tänker hålla på och säsonga vet hon inte.
– Jag tänker varje år att det är den sista, men så blir det ju inte. Men det är klart, om alla andra skulle sluta skulle jag kanske också göra det.
Men det blir nog inte i år. För när säsongen tar slut i april funderar säsongargänget på att dra till Gotland tillsammans.
– Det vore grymt kul att göra det. Det här är vänner för livet.

Nere i dalen, på restaurang Tranan, har lunchen tagit mer fart. Men köksmästare Peter Otterborg tycker att det är lugnt.
– Det är en tisdag, efter jul men före sportlovet och före löning. Det märks. Och personalen har inte fått sin första lön än, den kommer den 25:e, så de är inte heller här. Det här är en av säsongens lugnaste dagar, säger han och blickar ut över borden.
Peter borde veta. Det är hans elfte säsong i Sälen, den andra i Kläppen. På somrarna hittas han i restaurangkök på västkusten.
– Egentligen är jag för gammal för att säsonga. Det här är för de unga, säger han, skakar på huvudet och skrattar lite.
– Jag ställer mer och mer krav för varje år. Högre lön och så vägrar jag att dela boende. Men de fortsätter att gå med på det, så vad ska jag göra?