Gardin åtgärdad rum 307. Nya kuddar våning fyra. Vanida Nilsson jobbar som husfru på hotell Reisen och ser till så att allt gästen möter är rentvättat, städat och ordnat.
Klockan är nio. Hissen vid receptionen plingar, dörrarna glider upp och ut kommer ett fång vita liljor i famnen på en kvinna i kjol, blus och stor nyckelknippa. Vanida Nilsson är sedan en timme i gång med sitt pass som husfrubiträde på Hotel Reisen.
En medelålders man halvdåsar i en högryggad fåtölj i lobbyn och sneglar när Vanida arrangerar blommorna. Hotelldirektören sveper omkring och glider långbent förbi Vanida med ett »Bra, det där behövdes». Om en timme ska direktören hålla en visning.
? Då är det jag som kvalitetskontrollerar rummen innan, berättar Vanida.
Vanida kliver in i den spegelklädda hissen. Resväskor på hjul med sina ägare i överrockar passerar ut mot väntande taxibilar.
»Fifth floor«, meddelar hissrösten och plingar. Korridorens mjuka mattor slukar upp ljudet av Vanidas steg, bara hennes nyckelknippa rasslar på vägen mot sviter och rum som ska inspekteras.
Vanida drar med handen över lister och tavlor i jakt på damm. Rättar till pennan med silvertrycket First Hotel Choice på det gedigna skrivbordet. Letar efter kvarglömda hårstrån i handfatet och lägger sig på knä och tittar under sängen.
? Ibland har man ju hittat sådant som inte är så hmmm… ja, en del tidningar. Hon skrattar och rättar till kjolen.
Det ringer på Vanidas mobil och hon tar hissen ner i källaren för att hjälpa till att leta efter en borttappad nyckelknippa.
På vägen genom köket snappar Vanida åt sig ett överblivet wienerbröd.
? Mmm, gott.
Det ringer. Igen. Rusch och stress. Vanida knappar snabbt in kortnumret till teknikern.
? Janne, 303:an, duschslang, läcker.
Efter några till varv i källargångarna, några resor med hissen och jakt på missade detaljer i städningen är det dags för inventering.
I servicerummet på varje våningsplan finns allt för hotellrummen. Till städerskornas hjälp finns färgmättade detaljfotografier på hotellrum och minibarer uppsatta på insidan av dörren.
? 23 gin, 14 juice, 24 plus 4 nötter utan salt. Vanida räknar. Flaska efter flaska. Våning efter våning.
Redan som trettonåring tog Vanida sina första steg i servicebranchen. Då som servitris i hemlandet Thailand. För tio år sedan började hon som städerska på Reisen i Stockholm, men avancerade snabbt. I framtiden vill hon gå en datautbilning för att kunna arbeta mer bakom kulisserna.
? Men det får bli när barnen blivit stora. Hon ler och fyller i inventeringsblanketten.
På trean vill städerskan Elena ha hjälp med att få tillbaka sitt dammsugarmunstycke som någon annan tagit i ett obevakat ögonblick.
? Det är katastrof, säger Elena och viftar med dammtrasan.
På fyran dammsuger Ceyhan korridoren.
? Min borste, hävdar hon och håller hårt i dammsugarslangen.
Det visar sig slutligen att Cehyan har rätt och Elena får ge sig.
Ner i källaren igen. Lunch övergår i eftermiddag och Vanida tar hand om personaltvätten Det luktar nytvättad tvätt, halvtorkad tvätt och torr tvätt. Ur högtalaren i taket knastrar Radio City. Ideligen kommer någon för att fråga något eller kanske ännu mer för att prata bort en stund. Vanida rör sig smidigt och skrattar mycket. Allt hon gör flyter fram med minsta motståndets lag.
Sena eftermiddagen kommer i form av ett släntrande tvättbud.
? Hur många har du tappat den här gången? retas Vanida och börjar räkna lakan, handdukar och färdigvikta morgonrockar. Lägger dem i en vagn och kör till förrådet.
Tvättbudet följer efter. Pratsjuk.
Vanida har hållit lektioner på tvättfirman i hur man viker stora fluffiga morgonrockar på rätt sätt. Det är svårare än det ser ut. Vanida tuktar med säker hand de stora rockarna som vill åla sig i alla möjliga motsträviga riktningar och veck.
Klockan börjar närma sig fyra. Sista stunden varje dag tillbringar Vanida med att fylla i rapporter över dagens arbete: Gardin åtgärdad rum 307. Nya kuddar våning fyra och så vidare. Det är lugnt och tyst. Datorn surrar och Vanida prasslar med papper.
En orolig gäst undrar om de hittat kameran han glömde för två veckor sedan. Vanida kollar upp saken.
? Gäster kan ringa månader efter att de glömt något. Ibland vet man inte vad man ska tro, men gästen har ju alltid rätt.
Vanida berättar om gårdagen då de förgäves gick igenom all tvätt efter en vit Filippa K-tröja bland hundratals vita lakan.
? Vilket jobb! Hon pekar mot manshöga, proppfulla tvättvagnar.
Vanida trivs med sitt arbete. Eftersom Reisen är ett litet hotell blir sammanhållningen mellan all personal annorlunda, än det kan bli på ett större hotell.
? Vi är som en familj och jag är som »mammahemma«.
Hon småspringer genom källaren så den stora nyckelknippan i hennes skärp rasslar. Hissen plingar och ut kommer fyra städerskor. De pratar glatt och verkar ha glömt katastrofen med munstycket. Vanida stiger in. Hon ler. Klockan är en minut i fyra.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.