På Kebabnekajse i Umeå är personalen inte som en familj. De ÄR en familj. Vi hänger med skyddsombudet Shireen bland släktingar, kebabtrallrikar och hängivna gäster.
Klockan är 11:00 och kökschefen Faisal Taher har precis låst upp ytterdörren till Kebabnekajse vid Järnvägstorget i Umeå. Som på en given signal börjar telefonen ringa.
– Kebabnekajse. En vesuvio och en hawaii? Det går bra.
– Kebabtallrik utan lök, ja tack.
Shireen Hasan tar emot beställningarna, både över telefon och från gästerna som börjar droppa in. Det är framför allt tonårskillar. Skolungdomar från skolan som ligger precis bredvid, förklarar Shireen.
– De får rabatt här, så de kommer när de inte gillar maten i skolan.
– I dag är det nog fisk, säger hennes kusin Reman Tahir som står bredvid.
På några minuter är restaurangen full. En ljuvlig doft av pizza och pommes sprider sig. Reman och Shireen hjälps åt att servera kebabtallrikar, burgare och margheritor. Vid pizzaugnen står Shireens syster Sipel Hasan. Hon pratar inte så mycket svenska, men är deras vassaste pizzabagare, säger Shireen.
– Vi kan baka pizza allihop, men hon är bäst.
Vi brukar säga att på jobbet är vi inte familj utan kollegor. Shireen Hasan
Kebabnekajse ägs av en kusin till familjen. För tillfället är alla som arbetar släkt, men ibland har de folk ”utifrån”, som Shireens pappa Faisal säger.
– De brukar trivas väldigt bra hos oss.
Att arbeta ihop som familj går bra men har sina utmaningar, säger Shireen.
– Ibland tröttnar man lite på varandra. Vi brukar säga att på jobbet är vi inte familj utan kollegor.
De flesta är med i facket. Och de har valt Shireen till sitt skyddsombud.
– Jag gick utbildningen i december. Det är viktigt att vi som jobbar här har en bra arbetsmiljö.
Shireen berättar att hon får mycket uppmuntran av restaurangens ägare. Hon visar laptopen han köpt åt henne.
– Jag har en timme varje vecka för min roll som skyddsombud. Jag gör undersökningar och pratar med arbetstagarna om hur de mår på jobbet.
Kurdiska pizzerior har ofta namn från olika berg.Faisal Taher
Familjen är från kurdiska delen av Irak. Även namnet Kebabnekajse har kurdiskt ursprung. Det kommer från ett skämt som kurdiskfödda komikern Özz Nüjen körde för några år sedan.
– Kurdiska pizzerior har ofta namn från olika berg. Özz skojade om att hans pappa skulle öppna en pizzeria i Sverige som hette Kebabnekajse, berättar Faisal.
Namnet har gett dem lite av en kultstatus i Umeå. Det händer ofta att folk kommer för att ta kort framför skylten.
– Och många stannar här på vägen till eller från Kebnekaise och äter, säger Reman Tahir.
Nattågen uppåt i landet stannar bara ett par hundra meter härifrån. Ibland händer det att folk beställer mat till tåget. Shireen berättar hur det var senast.
– Då var det två beställningar till samma tåg, en långt fram och en långt bak. Det var jättestressigt att hinna. Tågen står inte inne så länge.
Eleverna har återvänt till skolan och ersatts av vanliga lunchgäster. De har många stammisar, berättar Shireen.
En av dem är lite utöver det vanliga.
– Han har tatuerat in vår logga på armen så han får äta gratis här.
Ytterdörren öppnas och ett par killar i byggkläder kliver in. Det går en viskning bland personalen – det är han med tatueringen. Han heter Viktor Vestling, och berättar att det hela började med en annan tatuering – en korv från Biltema.
I lördags åt jag lunch här, sedan middag och sedan kom jag in för nattamat. Viktor Vestling
– Den gamla ägaren på Kebabnekajse gnällde på den och sade att jag borde göra en med deras logga. Om du gör det får du äta gratis här för alltid, tror jag att han sade. Och då gjorde jag det. Kan jag bara beställa?
Veckan på Kebabnekajse
- Måndag. Veckan börjar lugnt.
- Tisdag. Mycket skolelever – intilliggande skolan serverar fisk till lunch.
- Fredag. Mer att göra – folk firar in helgen med kebab!
- Lördag. Öppet till 03.00, många som vill testa Kebabnekajses utmaningar. Som Megatallriken: 1 000 gram hamburgare, 500 gram pommes och 500 cl läsk. Den som orkar äta upp allt får en keps.
Viktor väljer kycklingtallrik utan grönsaker och slår sig ner. Han säger att han äter här »mer än vad han borde«.
– I lördags åt jag lunch här, sedan middag och sedan kom jag in för nattamat på kvällen med polarna. Det svåra är att låta bli. Det är god mat, men det gäller att hålla det på en bra nivå.
När han har ätit upp lämnar Viktor sin tallrik till Shireen medan hans kompis betalar för sig.
– Hej då, ha det bra, säger han.
Nu väntar några lugna timmar.
Reman tömmer diskvagnarna och Shireen ska vika pizzakartonger. Hon ställer sig i disken. Det finns inte mycket plats i köket. Nästa projekt är att skaffa ett personalrum, berättar Shireen.
– Vi ska ha ett rum där vi kan ha vår paus. Det är på gång.
