När programledaren, skådisen, musikern och författaren Nassim Al Fakir gör entré på restaurangen vill han ha ett hej. Sedan kommer han att vara nöjd med det mesta.
Nu i september kom barnboken ”Goda gangsters”. Samtidigt fortsätter Nassim Al Fakir att turnera med ”Nassim flippar ur”, en familjeshow som utspelar sig i krogmiljö. En mångsysslare på kulturområdet alltså, men hur är han som gäst?
Vad skulle du kunna tänka dig att jobba som, av branschens yrken?
– Jag har sagt det många gånger: hade jag inte jobbat med musik, programlederi och film hade jag velat göra något där man möter folk. Det finns något väldigt tillfredsställande i att försöka hjälpa till.
– Kanske en blandning av receptionist och hotellägare – lite Fawlty Towers? Ett mindre hotell där man kan vara personlig. Jag skulle kunna spela skivor på kvällarna, underhålla barnfamiljer på dagarna och däremellan städa och fixa så att gästerna får det de behöver. Det är sånt jag gillar: när någon kommer på något oväntat och man ändå försöker lösa det.
Kanske en blandning av receptionist och hotellägare – lite Fawlty Towers?
Är det något du uppskattar extra när hotell- och restauranganställda gör?
– Det bästa är när någon möter en på ett personligt plan och gör mer än det som står i arbetsbeskrivningen. Visst finns det knep för att få kunden att känna sig extra utvald, som en extra choklad till kaffet. Men när man märker att personen faktiskt menar det, då uppstår något mer. Då känner man att personen vill vara där och mår bra på sitt jobb.
Gillar när folk är sig själva
Om vi vänder på steken – finns det något hotell- och restauranganställda gör som du skulle klara dig utan?
– Jag har svårt att klaga när man ser att någon menar väl. Tvärtom kan jag nästan uppskatta det mer ju mer personligt eller kufigt det är. Om du är tydlig, otydlig eller har egna egenheter – är du helt dig själv i mötet med mig, då mår jag som bäst.
Svårt att klaga? Vad svarar du då på ”Smakar det bra?” Svarar du alltid ja?
– Man får klaga om något verkligen inte känns bra, det har jag inga problem med. Men det måste passa i sammanhanget. Går jag på en enklare restaurang förväntar jag mig heller inte perfektion, utan väljer något de inte borde kunna misslyckas med. Smakar det okej och de frågar, då säger jag ja. Någon gång har jag möjligen bett om lite mer om det varit snålt.
Ser du mig och säger hej, spelar det ingen roll om det tar tjugo minuter innan du kommer fram.
Finns det något du skulle vilja säga till landets alla hotell- och restauranganställda?
– Något jag kan sakna är hälsningen direkt när jag kliver in. Ser du mig och säger hej, spelar det ingen roll om det tar tjugo minuter innan du kommer fram – jag vet att du har uppmärksammat mig. Det där hejet borde man verkligen pränta in. Det är oslagbart.
