Signaturen Marie tycker att det verkar vara lättare att lösa olika situationer när hotellet inte ägs av en kedja.
Nu när jag har läst nummer 1/2014 av Hotellrevyn förstår jag att det är stora skillnader på om man jobbar som städerska på ett enskilt ägt hotell eller en kedja.
På mitt hotell är två arbetskamrater muslimer. Om de inte kan äta den mat som serveras till oss andra fixar kockarna ett alternativ till dem. Det samma gäller mig som är laktosintolerant, jag får också en annan mat eller en annan sås. Skulle detta inte fungera så kan jag alltid gå och göra mig en smörgås eller ta fil och flingor. Men så jobbar jag också för en liten arbetsgivare med ett hotell, inte en kedja.
Antalet rum som vi måste städa per dag varierar med hur mycket beläggning vi har, men vi ska hela tiden sträva efter att ha hela hotellet rent. Då vi har färre rum att städa en dag tillkommer storstädning av några rum. Dessutom ska vi hinna med allt allmänstäd.
Så även om vi kan variera våra städuppdrag från dag till dag beroende på beläggning känner jag ändå av mina 13 år av heltidsarbete i branschen – hela tiden på samma hotell. Det är inte axlar och rygg som jag har ont i utan det är min högra handled som är problemet.
Men att hitta ett nytt jobb är inte så lätt i dagens läge då det tycks som om det sparkas mer folk än det anställs om man nu får tro på vad som skrivs i tidningarna.
Hälsningar från en som har varit medlem i facket och a-kassan hela arbetslivet.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
