Nu hejar regeringen på de lågavlönade kvinnorna i Kommunal. Det låter som en bra sak ? men gäller stödet alla lågavlönade, eller bara dem som är med i Kommunal?
Kommunal sa nyligen upp sitt löneavtal. Förbundet hade, precis som till exempel Hotell- och restaurangfacket, ett avtal på tre år, men det fanns en möjlighet att säga upp det efter två år. Kommunal var inte nöjt med löneutvecklingen och sa upp avtalet för att kunna starta nya förhandlingar med konflikträtt.
Lönerna har utvecklats fel, anser fackförbundet. Av den pott som fanns så fick männen mest, inte kvinnorna. De högst avlönade fick mest, inte de lägst avlönade.
Det finns alltså anledning för Kommunal att vara självkritiskt. Man har haft en lönepott och en möjlighet att fördela den på de lägst avlönade ? men inte lyckats.
Även kommunerna och den offentliga sektorn som arbetsgivare borde tänka om.
Men vilken grupp anställda behöver allra mest en extra puff uppåt då det gäller löner och anställningsvillkor?
Varje månad går en strid ström av medlemmar från Hotell- och restaurangfacket till Kommunal. Många börjar sitt arbetsliv med städning, matlagning och liknande på hotell, restauranger och turistanläggningar. Men så snart tillfället dyker upp byter de till den offentliga sektorn. För där är både lön och villkor påtagligt bättre än hos det lilla privata företaget.
Det talas mycket om kommunernas dåliga ekonomi och besparingar. Men kommuner går inte i konkurs. Arbetsgivaren försvinner inte utomlands och lämnar anställda och skulder efter sig. Lagar och avtal följs och sker inte det så kan man påpeka saken.
Det främsta tecknet på att villkoren är bättre i offentlig tjänst är just den stadiga strömmen av medlemmar mellan förbunden.
Det här är också det stora misslyckandet för både fack och arbetsgivare på den privata hotell- och matlagningssidan. Alla vet att maten smakar bättre på restaurangen än på sjukhuset eller i skolmatsalen. Varför ska då lön och villkor för de anställda vara sämre?
Och när man ser politikernas engagemang för de lågavlönade kvinnorna i Kommunal kommer frågan. Var finns engagemanget för hotellstädarna och restaurangbiträdena?
Och om Göran Persson och regeringen vill påverka lönerna i stat och kommun, så borde han framför allt ta sin roll som arbetsgivare på allvar. Han borde tala med sina politikerkollegor i kommunförbundet och landstingsförbundet och se till att hela den offentliga sektorn som arbetsgivare handlar så som man säger att man vill göra.
När löneutvecklingen har gått tvärs emot det både fack och arbetsgivare sa att man önskade, så måste båda sidor tänka till.
Visst är det trevligt med en regeringschef som uttalar sin sympati för ett fackförbund med lågavlönade kvinnor. Men det går inte ihop med idén om fria fackföreningar och om att arbetsmarknadens parter själva ska ta ansvar för lönebildningen.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
