I många år har svenska marknadsliberaler ropat efter dansk flexicurity. Nu verkar inte ens danskarna själva ha råd med den modellen, konstaterar chefredaktör Jonas Nordling.
Det går inte snabbt i regeringsfrågan just nu. Inte helt oväntat. Men det är så klart viktigt att det blir en hållbar regering, hellre än snabb.
Redan nu vädras dock oro, inte minst från fackligt håll. De är rädda att viktiga frågor kommer att försvinna i de kommande förhandlingarna.
En oro som är väl grundad, inte minst mot bakgrund av hur det kan gå när Socialdemokraterna ska kohandla med Centerpartiet.
Även denna gång har S visat ett rätt dåligt pokerfejs när det gäller viljan att göra upp med C. De har visserligen fått ett tips på judogrepp när det gäller hyressystemet. Men det lär även krävas ett effektivt försvar kring arbetsrätten.
Centerpartiets danska dröm
Det är allmänt känt att Centerpartiet vill luckra upp anställningsskyddet. Deras mantra är som bekant flexicurity, enligt dansk modell. Det innebär ett uppluckrat anställningsskydd där samhället i stället stöttar omställning i större omfattning.
I teorin är det inte fel tänkt, även ur ett fackligt perspektiv.
Den som säljer arbete bör ta betalt för att också kunna leva mellan jobb. Det är bättre än en falsk trygghet i form av en tillsvidareanställning som trots allt kan upphöra när som helst.
Problemet är bara att C (precis som arbetsgivarorganisationer och marknadsliberala tankesmedjor) inte vill se ett högt pris på denna flexicurity. Då faller nämligen hela vinsten med förändringen.
I kommande förhandlingar lär C fortsätta vifta med f-ordet. Men samtidigt verkar det danska systemet krackelera.
Danmark drar in på stöden
I en läsvärd artikel i tidningen Arbetarskydd pekar danska forskare på hur snabbt skyddsnäten blir urholkade. A-kassan är halverad och Danmark kommer att dra ner omställningsstöden med en fjärdedel. Forskarna varnar nu för att för att många blir utan insatser.
”Det danska systemet kostar”, påpekar Patrik Vulkan vid Göteborgs universitet i samma artikel.
2024 lade Danmark 2,24 procent av BNP på aktiva arbetsmarknadsåtgärder.
I Sverige var samma siffra 1,29. Det är antagligen den främsta förklaringen till att Danmark har haft lägre arbetslöshet än Sverige. Vad som händer när staten ska spara återstår att se.
Den som vill införa klassisk dansk flexicurity måste alltså vara beredd att betala mer. Patrik Vulkan är tydlig:
”Jag har sett beskrivningar av flexicurity i Sverige där det enbart fokuseras på flexibilitet och någon form av avreglering men det görs sällan i kombination med att det samtidigt leder till en ökning av trygghet. Då anser jag inte att det är flexicurity.”
Och nu verkar det alltså som inte ens Danmark anser sig ha råd med dansk flexicurity.
Vi får se om C har fattat det.
