Anette Gustavsson gillar att göra desserter, baka och hålla ordning i kallköket på Tanum Strand. Som platsombud för HRF håller hon också ett öga på arbetsgivaren.
D
et gick åt 60 ägg till kladdkakan som Anette Gustavsson bakade när hon gick på sitt pass i förmiddags. Hon är kallskänka på Tanum Strand hotell och konferens i Bohuslän. Den här dagen är det glest i matsalen vid havet, men anläggningen kan ta emot 1 000 boende.
– Vi gör mycket stora grejer i kallköket. Nu har jag precis gjort tio bleck med kladdkaka. Det är inte någon idé att göra mindre. Vi har vissa basdesserter som alltid ska finnas, förklarar Anette.
Vad tycker du bäst om att göra?
– Jag tycker om att baka, och att göra desserter. Särskilt när det finns mycket färska bär. Blommor är också trevligt. Förrätter är jag inte så förtjust i, jag tycker det är onödigt! Men att lägga in sill är kul. Jag är en person som gillar att producera, det passar mig.
Du är ju också fackligt engagerad – hur kom det sig?
– Det var 2011, då jag kom tillbaka efter att ha jobbat på ett kafé i några år. Man skulle ha ett skyddsombud och någon tyckte väl att jag kunde vara det. Jag sade inte emot, så jag hade det uppdraget i ungefär fem år. Men jag var platsombud också, och det blev för mycket.
Anette Gustavsson
Men är du fortfarande platsombud?
– Ja, fast jag försöker hålla lite bevakning på skyddsombudsgrejerna ändå. Nyligen hade vi en kille som skar av bägge senorna i lillfingret. Jag hjälpte till att kolla upp några saker och såg till att det blev anmält som arbetsskada. Annars kan han inte söka pengar från Afa Försäkring senare.
Hur funkar det fackliga arbetet här?
– Vi har inte någon klubb, men det är runt 20–25 medlemmar. Jag är ju platsombud och det kan kännas lite ensamt. När vi ska ha medlemsmöte så får jag springa runt och tjata och kämpa för att få folk att komma. Det är svårt att få dem att förstå att facket inte sitter i Stockholm utan att det är vi tillsammans. Jag har också facklig tid var 14:e dag, då har jag tillgång till ett rum där jag kan vara och prata med medlemmar. Så det är ett bra ställe det här, arbetsgivaren lyssnar för det mesta och det går att få igenom saker man vill göra.
Låter folk försöka lösa saker själva först. Det är vuxenpoäng på det, haha!
Vilka är de största fackliga frågorna?
– Det är ju det här vanliga med anställningar, som det är överallt i branschen. Man har folk som går på timmar, men inte blir anställda fast det finns behov. Annars har vi inte så mycket fackliga fajter. Men jag vill att saker ska gå rätt och riktigt till. Jag har alltid haft koll på avtalen och tagit reda på vad som gäller. Och vågat säga ifrån när det varit fel. I dag kanske jag inte går in och tar alla strider, utan väljer mer och låter folk försöka lösa saker själva först. Det är vuxenpoäng på det, haha!
Anette om facket
Men kan du berätta om någon strid du har tagit?
– Ja, i början av det här året hade vi en medlem som ville ha utökad arbetstid. Det var en grej som hade hållit på länge. De tog in extra personal i stället för att ge henne mer arbetstid. Då tyckte jag att botten var nådd. Vi hade först ett möte och sedan blev det en förhandling. Efter det fick hon 75 procents tjänst i stället för 60. Och tidigare hade vi en grej på städavdelningen, där alla gick på timmar. Jag började rota i det, bråkade en del, och sedan blev de i alla fall anställda. Visst ska man kunna jämka, men arbetsgivaren måste faktiskt göra rätt också. Det handlar om anställningstrygghet.
