I dag beslutade LO:s styrelse att säga nej till det bud som fanns för en överenskommelse om trygghet och omställning. ”Nu har vi försökt, och nu har vi slutligen gett upp för den här gången” säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson.
I går återupptog LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandlingarna om trygghet och omställning. I dag på eftermiddagen stod det klart att parterna inte kunnat enas.
– Vi har verkligen försökt att ända in i kaklet få till stånd en överenskommelse, men inte lyckats, sade LO:s ordförande Susanna Gideonsson vid en pressträff.
Att arbetsmarknadens parter inte kommit överens om ett avtal betyder att den utredning som presenterades i juni ska ligga till grund för ny lagstiftning.
– Vi kan konstatera att den politiska inblandning som kom efter januariavtalet inte har varit av godo. Utgångspunkten för samtalet har blivit annorlunda. Det har alltid funnits ett annat alternativ som har legat på sidan om och som faktiskt har påverkat våra förhandlingar.
Enligt Susanna Gideonsson lyckades inte facken få till stånd mer trygghet för medlemmarna.
– Vi har lyckats bra på vissa bitar. Vi har lyckats mindre bra på de bitar som faktiskt var huvudanledningen till att vi begärde förhandling. Den om att lagen om anställningsskydd inte fungerar, att det är alldeles för många som står utan skydd, som inte ens omfattas av lagen.
Dagens besked innebär att många fackförbund i stället kommer att driva frågor om trygghet i den pågående avtalsrörelsen. HRF har till exempel kompletterat sina yrkanden till Visita med krav på ökat skydd mot hyvling och starkare rättigheter för deltidsanställda.
HRF:s ordförande Malin Ackholt säger i ett uttalande att ”Förslaget till överenskommelse var inte tillräckligt bra. Vi har gått in med ambitionen att sluta ett avtal som kan hålla över tid. Vi kan konstatera att Svenskt Näringsliv inte har gått oss till mötes i viktiga trygghetsfrågor för våra medlemmar på den framtida arbetsmarknaden”.
Susanna Gideonsson antydde på pressträffen att arbetsmarknadens parter inte kan ta ansvar för den politiska kris som eventuellt uppstår nu när man inte lyckades landa en överenskommelse.
– Vi har kämpat. Vi har trott på en överenskommelse, vi tror på den svenska modellen, vi tror på starka parter. Vi tror på facklig styrka, och det kommer vi att fortsätta göra.