Antalet osäkert anställda ökar i Sverige. Effekterna av detta är stora, både för individen och samhället. Det menar Johan Alfonsson, forskare i sociologi på Göteborgs universitet, som skrivit en avhandling om tillvaron och villkoren för behovsanställda.
– För dem med den mest otrygga anställningen, som blir inringda på morgonen eller måste slåss om tiderna, skapar det stora problem i livet. De kan inte planera sitt sociala liv, de vet inte om de kan betala sina räkningar.
De känner inte heller andra anställda på arbetsplatserna eller vet hur arbetet ska utföras där, vilket riskerar göra dem utanför eller utstötta. Det är en väldigt utsatt situation.
Vilka är det som har de osäkra anställningarna?
– I antal är det flest inom omsorgssektorn. I andel av de anställda är det störst inom hotell- och restaurangbranschen. Där har nästan hälften en tillfällig anställning. Det som generellt sticker ut är klasstillhörighet. 80 procent av de behovsanställda är arbetarklass. En majoritet är under 30, men många är äldre än så också. Utrikesfödda, framför allt utanför Europa, har större risk att ha den här typen av anställning.
Vad får det för konsekvenser?
– Det skapar en situation där ojämlikheten ökar väldigt mycket i samhället. Skillnaderna mellan klassgrupperna har ökat, klassklyftorna ökar. Nu är det inte bara det ekonomiska som skiljer, utan även när det gäller trygghet.
Fakta: Om avhandlingen
Hur hamnade vi i den här situationen?
– Det är två övergripande orsaker. Den ena är att lagen om anställningsskydd drastiskt förändrats sedan 90-talet, till exempel när allmän visstid infördes. Den andra är skyddet för arbetslösa som successivt har försämrats. Ersättningen från a-kassan har försämrats, och pressen att söka alla typer av jobb har ökat. Det gör att fler är pressade att ta vilket jobb som helst, vilket ökar utbudet på sådan här arbetskraft. Samtidigt som arbetsgivarsidan strävar efter att öka sin flexibilitet och efterfrågar tillfällig arbetskraft.
Vad ser du för lösningar?
– Man får gå tillbaka till orsakerna. Begränsa när tillfälliga anställningar kan användas, förbättra skyddet för de arbetslösa. Det skulle minska möjligheten att anställa tillfälligt och minska utbudet på den typen av arbetskraft. Norge är ett bra exempel, där har man en betydligt mindre andel tillfälligt anställda.
Jag läste om Johan Alfonssons avhandling om behovsanställningar. Det verkade bara vara negativa saker.
I och för sig så vet jag ju inte hur det har förändrats, men när jag började jobba i restaurangbranschen på sent 80-, tidigt 90-tal; så var det just en ”vid behovs”-anställning. Och det var hur bra som helst! Det passade ju superbra eftersom jag samtidigt studerade på högskolan och kunde då komma in och jobba eftermiddagar, helger och lov. Slapp studielån på det här sättet. Så för min del var det bara positivt med behovsanställning.
Men som sagt jag vet ju inte hur samhället har förändrats och om det finns en del företag som ”missbrukar” den här sortens anställning nu för tiden.
Men jag och flera av mina kompisar började våra jobb-karriärer med behovsanställning, så jag har bara positiva minnen av det.
Bara en reflektion jag fick efter att ha läst artikeln. Kände inte alls att det var en otrygg anställningsform. Tvärtom var den ett steg in i arbetslivet och ledde till en tillsvidareanställning efter avklarade studier.