På tio år har organisationsgraden i hotell- och restaurangbranschen nära halverats, visar ny statistik. Förra året stod nästan tre av fyra arbetare i branschen utanför facket.
År 2007 genomförde den borgerliga regeringen en rad förändringar som gjorde det betydligare dyrare att vara med i både a-kassan och facket. Effekten blev ett medlemstapp utan dess like, både för a-kassor och fackförbund. På två år sjönk andelen arbetare som var med i facket från 77 till 71 procent. I hotell- och restaurangbranschen var tappet ännu större. Där sjönk organisationsgraden från 52 till 40 procent under 2007 och 2008.
Nu visar statistik att siffrorna fortsatt nedåt sedan dess. År 2016 var 62 procent av landets arbetare med i facket. Bland hotell- och restaurangarbetarna var siffran 28 procent.
– Det som förvånar är att det inte vände upp år 2014 när avgifterna återställdes till ungefär samma nivå som före 2007, säger Anders Kjellberg. Han är professor i sociologi vid Lunds universitet och den som tagit fram statistiken.
Det är svårare att få tillbaka medlemmar Anders Kjellberg, professor vid Lunds universitet
Han tror att det finns flera förklaringar till detta. En är kostnaden.
– Om man har ställt sig utanför en gång så kostar det något att gå med igen. Det är svårare att få tillbaka medlemmar. Det gäller nog framför allt i hotell- och restaurangbranschen, där många jobbar deltid och har låga löner.
Fakta: Detta har hänt
Anders Kjellberg menar också att det uppstår ett moment 22 när färre är med i facket.
– När medlemsantalet minskar blir även de förtroendevalda färre. Då finns det ingen ute på arbetsplatsen som möter potentiella medlemmar, ingen som kan svara på frågor eller få saker gjorda. Då framstår nyttan med facket som mindre.
Men det betyder inte att det är kört, tror Anders Kjellberg.
– Det är inte omöjligt att vända trenden, menar jag. Det kan man se på tjänstemannasidan och på vissa LO-fack som nu börjar öka i medlemsantal. Jag tror att det gäller att rekrytera aktivt, både medlemmar och förtroendevalda, och få i gång klubbar och ombud på ställen där man inte har några. Dessutom verkar det som om medlemstappet i alla fall har planat ut de senaste åren.
Det är en oroande trend att medlemsantalen sjunker och någonting som vi också har uppmärksammat. Vi får många frågor som indikerar att kunskapen om vad det innebär att vara medlem hos fackförbunden och den trygghet det ger är mycket låg. Detta kan, som ni skriver, mycket väl ha att göra med bristen på förtroendevalda ut på arbetsplatserna.
Fast det är väl inte så konstigt att så är fallet. Många ser facket som väldigt tafatta när det gäller många saker, man påstår att man är ”Starkare tillsammans” osv. men när det väl kommer till kritan så lägger sig HRF ändå på rygg för branschen. Inte ens när man gick ut i strejk för några år sen så kunde HRF fortsätta utan man gav sig, utan att något av deras krav tillgodosågs. Likaså medlemsavgiften, och den obligatoriska hemförsäkringen som påtvingas medlemmarna. Ta bort hemförsäkringen och sänk avgiften så kanske fler blir medlemmar, och få lite stake och kämpa för våra villkor, ob-tillägg, ersättningar och andra löner