Den nya EU-kommissionen vill lagstifta om minimilöner, och Europafacket är försiktigt positivt. Men svenska Europaparlamentariker är eniga om att det hotar den svenska modellen.
– Vi vill inte ha någon politisk inblandning i lönebildningen i Sverige. Kärnan i vår arbetsmarknadsmodell är att arbetsmarknadens parter är självständiga och fria att själva reglera löner i kollektivavtal, säger Johan Danielsson, Europaparlamentariker för Socialdemokraterna och tidigare EU-samordnare på LO.
Den nytillträdda EU-kommissionen har lovat att snabbt lägga fram ett förslag om minimilöner på EU-nivå. I början av året skickades frågan på remiss till Europafacket, som består av fackliga organisationer från 38 europeiska länder. Majoriteten ställde sig bakom ett svar som öppnar för tvingande lönelagstiftning. De svenska facken var emot.
Lagstadgade minimilöner finns redan i de flesta av EU:s medlemsländer. Samtidigt är löneskillnaderna stora mellan länder. Europafacket vill därför att EU sätter en riktlinje så att minimilönen är minst 60 procent av varje lands medianlön.
Men det hjälper inte när medianlönen är låg, menar Johan Danielsson.
– Lönerna behöver höjas genom att uppmuntra organisering hos arbetsmarknadens parter och få fram branschavtal. De som löper störst risk att bli fattiga trots att de arbetar är deltidsanställda och egenanställda. Det kommer vi inte heller åt genom lagstiftning.
Fakta:
I Europaparlamentet är enigheten stor bland de svenska partierna, som unisont motsätter sig lagstiftning om minimilön. Sara Skyttedal, Europaparlamentariker för Kristdemokraterna, har engagerat sig starkt i frågan.
– Det är inte utan anledning som fack, näringsliv, regering och en enad riksdag trots löften om undantag fortsatt är rädda för ett direktiv.
Abir Al-Sahlani är Europaparlamentariker för Centerpartiet och Sveriges enda ordinarie ledamot i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Hon anser inte heller att de garantier EU-kommissionen gett hittills är betryggande, och försöker övertyga sina kollegor om att inte röra den svenska modellen.
– Många tycker att Sveriges position i frågan är problematisk, men jag tycker att vi kan säga detsamma om de andra ländernas hållning. I stället för att lösa frågor som arbetsmiljö och lönepolitik på hemmaplan så lägger de över ansvaret på EU. Men EU är inte alls en god instans att lösa de här frågorna på.