I Tyskland är det upp till arbetsgivaren att sätta lönerna. Systemet med avtal och minimilöner fungerar inte. Många hotell- och restauranganställda tvingas göra som Natalia -- söka socialbidrag.
Det är lätt att hitta hotellrum i turistmagneten Berlin och att få jobb i stadens hotell- och restaurangbransch är inte heller svårt. Det var en av de saker som lockade Natalia Salas att flytta från Madrid till den tyska huvudstaden. Med både hotell- och restaurangskola och branscherfarenhet i bagaget fick hon jobb som frukostvärdinna på ett trestjärnigt hotell. Till att börja med tyckte hon att lönen, strax under 70 kronor i timmen, var okej.
– Jag kunde inte så bra tyska och jag var glad att jag hade ett jobb. Jämfört med en del andra på hotellet tjänade jag ganska bra. Det fanns de som fick under 50 kronor i timmen.
Natalia Salas jobbade nästan heltid som timanställd på kontrakt. Det betydde bland annat ett jobb utan garantier, ob-ersättning eller semesterersättning. Vid sidan av pluggade hon tyska.
– Men lönen räckte inte till alla utgifter. Jag var tvungen att söka socialbidrag och då klarade jag precis att betala hyran.
Hon är inte ensam om att behöva gå till socialen för att lönen inte räcker till.
I hela Tyskland är det runt 1,3 miljoner arbetstagare som måste få bidrag för att klara vardagen. I hotell- och restaurangbranschen är det vanligt att anställda, trots heltidsjobb, måste söka bidrag. Exakt hur många är svårt att beräkna – branschen är i stort sett oreglerad och bara en av tio är med i facket. Men det finns statistik som visar att omkring 17 procent måste få bidrag för att klara sig, förklarar Sebastian Riesner från Hotell- och restaurangfacket NGG.
Det finns inte någon minimilön och de avtal om löner och villkor som trots allt finns, följs bara av en bråkdel av företagen. Sebastian Riesner konstaterar självkritiskt att facket är för svagt för att klara situationen på egen hand. Företagen gör i stort sett som de vill. En lagstiftning måste till.
– Det finns många arbetsgivare som sätter i system att betala så lite som runt 50 kronor i timmen, och sedan räknar kallt med att socialen står för resten. Därför måste det till en lagstadgad minimilön, säger Sebastian Riesner.
Och så kommer det förmodligen att bli nu när Tyskland får en ny regering, där även Socialdemokraterna (SPD) tar plats. En av deras viktigaste valfrågor, som de drivit med stöd av facken, är just minimilönen. Exakt hur den ska utformas är inte klart, men den ska gälla i hela landet, i alla branscher och ligga på runt 80 kronor i timmen.
När Natalia Salas efter två år i frukostmatsalen fick ett nytt kontrakt utan tidsbegränsning blev hon först glad. Sedan arg. Lönen var lika dålig som tidigare. Så hon fattade beslutet att säga upp sig och lämna branschen för ett kundtjänstjobb – långt utanför stan, men med bättre villkor.
– Nu har jag en lön jag kan leva på. Jag hade helt enkelt inte råd att jobba kvar.
Valfritt att följa kollektivavtalet
- I den tyska hotell- och restaurangbranschen fungerar inte systemet med kollektivavtal. Avtal finns, men arbetsgivarna kan själva välja om de ska följa dem.
- Lönerna varierar i landet. I Berlin är den lägsta avtalsenliga branschlönen knappt 12 000 kronor i månaden på heltid. Nio av tio arbetsgivare har inte avtal, och betalar både mer och mindre.
- Den som får under 10 000 kronor i månaden har rätt till socialbidrag, som i det tyska systemet är ihopslaget med arbetslöshetsersättningen.
- Snittlön för dem som jobbar och får bidrag motsvarar 60 kronor i timmen, ungefär 8 800 kronor på heltid.
- Ny forskning visar att tyska hotell- och restauranganställda löper större risk än i andra branscher att hamna under fattigdomsgränsen.
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
