Under pandemin har många lämnat branschen – men det finns de som vänder åter. Jasmin Nazemroaya Sedeh satsar på att bli biomedicinsk analytiker, men älskar fortfarande servitrisjobbet.
Det var mycket som Jasmin Nazemroaya Sedeh verkligen tyckte om med att vara servitris och receptionist på Hotell Aveny i Umeå. Arbetskamraterna, känslan en helg då det var fullt upp.
– Jag älskar att träffa gäster som är på gott humör. Jag gillar tempot, att jobba som ett maskineri, det blir som en lagsport där man känner att man gör något bra tillsammans.
Hade inte energi att ge till andra och mig själv när jag var ledig.
Men i längden tog det på krafterna. När hon kom hem kände hon sig utmattad.
– Jag märkte det inte när jag jobbade. Men sedan blev jag lite dränerad, hade inte energi att ge till andra och mig själv när jag var ledig.
Precis före pandemin bestämde hon sig för att börja studera till biomedicinsk analytiker. Hon valde ett vårdyrke som inte innebar patientkontakter, som en kontrast till restaurangjobbet.
– Jag har nog alltid velat jobba i vit rock på ett labb. Jag gick natur på gymnasiet och är intresserad av biologi och kemi. Jag gillar att det är praktiskt. Man analyserar blod, vävnader, bakterier och virus.
Jasmin gillar känslan av att vara ett kugghjul som bidrar till något större, oavsett om det är en kväll på restaurang eller ett analyssvar på labbet.
I början av studierna fortsatte hon att arbeta på hotellet. Men när pandemin slog till sades hon och alla kollegor upp. Under uppsägningstiden arbetade hon i receptionen.
– Det var en orolig stämning på arbetsplatsen och vi som var kvar fick våra arbetsuppgifter förändrade. Det blev så grötigt, inte det där välfungerande maskineriet.
Jag har fått jobba med mina bästa vänner i fyra år. Vi umgås fortfarande.
För egen del oroade Jasmin sig inte för framtiden, hon hade ju studierna.
– Men jag märkte hur det var för mina kollegor som inte visste vad som skulle hända.
De pratade om att söka jobb ihop, som ett arbetslag.
– Jag har fått jobba med mina bästa vänner i fyra år. Vi umgås fortfarande. Men nu har folk gått åt olika håll.
Kul och jobbigt med plugget
- Roligast med att börja plugga: utöver att jag får studera ämnen som intresserar mig är det den flexibilitet det för med sig.
- Svårast: att man aldrig riktigt blir ledig, det finns alltid någon tenta eller uppgift som hänger över en.
Nu har Jasmin börjat jobba på restaurang igen, parallellt med studierna. Inte bara för att få en extrainkomst, utan också för att hon längtade tillbaka.
Hon hade flera jobb att välja på, men bestämde sig för fine dining-restaurangen Bistro Le Garage.
I samtalen med arbetsgivare märkte hon att det gick att ställa mer krav jämfört med före pandemin, på till exempel arbetstider och lön.
Till sommaren är Jasmin färdig med sin utbildning och ska söka jobb på laboratorium.
– Arbetsmarknaden är jättebra, det är superbrist på biomedicinska analytiker.
Superbra att ha jobbat med service och vara bra på att prata med människor.
Hon kommer att ha nytta av restaurangvanan, hur man prioriterar och håller många saker i huvudet samtidigt.
– Man kommer in i ett speciellt mindset när man är mitt uppe i en stressig servering. Sedan är det superbra att ha jobbat med service och vara bra på att prata med människor.
Jasmin tror inte att hon kommer att släppa restaurangjobbet helt.
– Jag tänker att jag vill kombinera båda jobben för att få det bästa av två världar.