– Jag vet inte varför det är så svårt att få och ha barn när du jobbar i restaurang, det funkar ju bra i alla andra branscher, säger kocken Sandra Persson. När hon var föräldraledig med sonen Malte fick hon beskedet att hennes tjänst var borta. Och Sandra är långt ifrån ensam om sin upplevelse, enligt Hotell- och restaurangfacket.
Inne på Böckmans konditori och bowling är sorlet högt efter att ett lag seniorbowlare slagit sig ner för en fika. Kaféet är ett av få matställen runt Bromölla där Sandra Persson inte har arbetat.
– Det är ont om jobb här, så det gäller att ta det som finns. Jag har hankat mig fram på campingar, gatukök, pizzerior, storkök, ja, det mesta.
Därför blev Sandra extra glad när hon hösten 2007 blev erbjuden ett fast jobb som servitris på en av ortens restauranger. Ägaren kände hon sedan tidigare och lönen var okej.
Sandra, som är utbildad kock, trivdes men gjorde tidigt klart att hon gärna skulle arbeta i köket om det blev en plats ledig. Sedan kom öppningen.
– Kocken skulle sluta och jag fick frågan om jag ville ta hennes plats. Det ville jag ju.
Några månader senare fick Sandra veta att hon var gravid. Beskedet var glädjande, både Sandra och hennes sambo ville ha barn. Men ganska tidigt i graviditeten fick Sandra ischias och de tunga arbetsmomenten på jobbet blev svåra att genomföra. Till slut ansökte hon om graviditetspenning, men hann både bli sjukskriven och föda sonen Malte innan den beviljades.
– Förmodligen var han felberäknad. Enligt barnmorskan var han sex veckor för tidig, men enligt läkarna var han helt färdig när han kom.
Sandra ler omedvetet när hon pratar om Malte. Han har hunnit bli 3,5 år nu och Sandras mobil är full av charmiga bilder på honom.
– Han är min ögonsten, säger hon och bläddrar på mobilen.
Under föräldraledigheten åkte Sandra och Malte ofta till jobbet för att hälsa på. Ägaren var alltid trevlig men under senhösten 2009, när det började bli dags för Sandra att komma tillbaka, förändrades han.
– Det kändes som om han undvek att prata om att jag skulle börja jobba igen.
När det bara var två dagar kvar gjorde hon ett nytt försök. Beskedet hon fick då blev en chock.
– Han sa att jag inte fick komma tillbaka som kock, för det jobbade en annan tjej i köket nu. I stället blev jag erbjuden arbete helgkvällar i baren och restaurangen. Men han visste att det var omöjligt eftersom min sambo jobbar nätter.
Sandra erbjöd sig då att jobba i baren ett par helger i månaden, och samtidigt dela tjänsten i köket.
– Jag ville inte vara orimlig, utan var villig att diskutera. Han sa att han skulle fundera på det och höra av sig. Men det gjorde han aldrig, han åkte utomlands.
Till saken hör att Sandra vid tillfället var gravid igen, vilket hon också hade berättat. Så här i efterhand undrar hon om det verkligen var smart.
– Jag var nybliven mamma och gravid igen. Det är en dålig sits, men jag har alltid velat köra med öppna kort. Det är inte alltid det lönar sig.
Tre andra föräldrar som stött på problem
Till slut kontaktade Sandra Hotell- och restaurangfacket.
– Facket har varit jättebra. Jag är jätteglad att jag är med i HRF. De förstod problemet från dag ett och har stöttat mig hela vägen.
Men inte heller HRF nådde framgång med arbetsgivaren. Eftersom restaurangen saknade kollektivavtal stämde facket till slut krögaren i tingsrätten. Rubriceringen blev felaktigt avsked, då rätten ansåg att ägarens agerande var detsamma som att ge Sandra sparken.
I tingsrättsförhandlingarna gav arbetsgivaren sin version. Han menade att Sandra inte haft någon anställning att komma tillbaka till. Enligt honom hade hennes anställning upphört när hon bytte tjänst från servitris till kock. Den nya anställningen hade bara varit på prov, och hade avslutats innan hon blev sjukskriven eftersom hon inte klarade jobbet.
– Sen sa han att han bara hade erbjudit mig jobb i baren för att vara snäll. Som jag ser det är alltihop bara bullshit.
Mitt i processen kom ännu ett dråpslag. När Sandra var i början av nionde månaden slutade plötsligt barnet i hennes mage att sparka. På sjukhuset konstaterades att barnets hjärta hade stannat. Det blev kejsarsnitt, namngivningsceremoni och begravning. Och en fruktansvärd sorg.
– Det var en oerhörd svår period. Allt var som en dimma. Varje gång det kom ett brev från juristen eller tingsrätten ville jag bara skrika.
I december förra året kom domen. Där underkände tingsrätten arbetsgivarens resonemang, och ansåg att Sandra visst haft en anställning att komma tillbaka till.
Men samtidigt ansåg rätten att arbetsgivaren fullgjort sin plikt genom att erbjuda henne jobb i baren. Sandra och HRF dömdes därför att betala rättegångskostnaderna på nästan 100 000 kronor.
Nu har ärendet gått vidare och ska tas upp i Arbetsdomstolen.
Sandra vill ha ekonomisk ersättning för de sex månader då hon skulle ha arbetat.
– Arbetsgivaren drog verkligen undan mattan för mig. Vi hade precis köpt en ny bostadsrätt, och helt plötsligt fick vi klara oss på min sambos lön. Och jag kunde inte få a-kassa heller eftersom jag inte fick korrekta papper från honom. Jag hade ingen inkomst alls på ett halvår.
Men framför allt vill hon förhindra att fler drabbas.
– Det handlar inte om pengar utan om att han inte ska göra samma sak mot andra.
För Sandras egen del är restaurangbranschen snart ett avslutat kapitel. Under våren har hon läst upp sina betyg.
– Det är nog det enda positiva med det här. Att jag har hittat tillbaka till skolbänken.
Målet är att söka till högskolan, men det får vänta lite. I september ska Malte äntligen få ett syskon.
– Om allt går som det ska. Sedan blir det nog förskollärarlinjen eller lågstadielärare. Jag har tappat lusten för att jobba i restaurangbranschen.
Hotellrevyn har försökt nå Sandras tidigare arbetsgivare för en kommentar.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.