Robin Ljungkvist har en funktionsnedsättning och kan inte jobba heltid. Det är läkare och specialister överens om. Trots det drogs hans ersättning in.
Robin Ljungkvist är 31 år och jobbar på Arena Bowl i Götene. Han har autism, dysfasi och en lätt utvecklingsstörning och kan enligt medicinsk bedömning bara arbeta 75 procent. Men hösten 2015 drog Försäkringskassan plötsligt in hans aktivitetsersättning. De ansåg att han kunde jobba heltid.
– Först blev jag förvirrad och undrade hur det var möjligt att de sade nej. Sedan blev jag ledsen och arg samtidigt. Jag har haft mitt funktionshinder sedan jag var fem år, så är det bara. Det kändes som att de tog ifrån mig min personliga integritet, berättar Robin.
Robin har jobbat som allt i allo i hallen i tio år. Han oljar banor, gör rent maskiner, städar och hjälper kunder. Han älskar att bowla och är svensk mästare i parabowling.
Intresset innebär att Robin ofta är i bowlinghallen. Och det var det som ställde till problem med Försäkringskassan.
Varje gång han var i hallen skrev han in sig i personalliggaren – oavsett om han jobbade eller inte. Försäkringskassan tolkade det som att han arbetat och beslutade att han inte längre hade rätt till aktivitets- eller sjukersättning. Dessutom drogs hans bostadstillägg in. Han skulle också betala tillbaka över 33 000 kronor.
Robin och hans mamma Lisbeth överklagade beslutet. Först försökte de på egen hand, men tog snart hjälp av HRF och LO-TCO Rättsskydd.
– Utan dem hade det inte gått! Jag letade hela tiden efter halmstrån för att kunna gå vidare. Vi var i kontakt med olika läkare och det gjordes utredningar. Det kallades till möte med alla inblandade, men Försäkringskassan kom inte. Det var jättejobbigt, säger Lisbeth Ljungkvist.
För Robin var det en tung tid. Han var sjukskriven i flera månader.
– Jag var inte på topp, det här påverkade hela livet och det kändes inte roligt alls. Jag fick sömnsvårigheter och ångest, berättar han.
Lisbeth visar pärmar med över 20 kilo dokumentation i form av beslut, utlåtanden och överklaganden.
Hon berättar om motsägelser och fel som gjorts.
Här ser ju inte den ena vad den andra gör. Ibland är det också slarv.Lisbeth Ljungkvist
Till exempel skrev Försäkringskassan i en rehabiliteringsplan att Robin skulle jobba sex timmar per dag. Men för att få aktivitetsersättning krävdes att han arbetsprövade över sex timmar om dagen. Samtidigt intygade läkare att det vore skadligt för honom att arbeta så mycket.
– Här ser ju inte den ena vad den andra gör. Ibland är det också slarv. Det har varit så tungt och tröttsamt, säger hon.
Vändpunkten kom med en ny handläggare på Försäkringskassan. Därefter fick de rätt av Förvaltningsrätten och nu har Robin både sjukersättning och bostadstillägg igen. Han trivs på jobbet och har ny energi.
– Jag har bra arbetskamrater och en bra chef. Men jag kommer fortsätta vara med i facket. Och jag vill ge en platinaskiva till Jimmie på facket och till min mamma. Det är de värda för all stöttning jag har fått!