Rädda, lurade och dessutom illegala. Situationen för papperslösa har gått från dålig till fruktansvärd. Fackligt center för papperslösa är ett av få ställen som kan hjälpa.
Mannen i soffan talar ganska dålig engelska. I knät har han en sliten jacka och en blå plastficka med papper, som han plockar med medan han pratar. Tonen är lågmäld och mjuk. Men det är inte historien han berättar. Det är samma historia som de har hört hundratals gånger här på Fackligt center för papperslösa. Den handlar om utnyttjande, utsatthet och rädsla.
– Skrev du in dig i någon bok när du började jobba? Och när du slutade?
Jenny Loblom, ombudsman på Hotell- och restaurangfackets Stockholmsavdelning, ställer frågor och gör anteckningar i ett block.
– Har du fått något schema? Inte? Hur visste du hur du skulle jobba?
Mannen har arbetat i köket på en indisk restaurang i Stockholm. Tre månader, sex dagar i veckan, tio timmar per dag – för 7 200 kronor sammanlagt. Hårt arbete för nästan inga pengar alls. Han har tjatat om mer pengar, utan resultat.
Till slut fick han nog och gick sin väg. Nu vet han inte vad han ska göra. Som papperslös har han inte rätt att arbeta i Sverige. Rädslan för att bli anmäld gör det svårt att ställa krav.
Men här på centret i Folkets hus i Solna får han, och andra i hans sits, hjälp. Det är som Bengt Sandberg, en av centrets ideella krafter, säger: bara för att du inte har rätt att vara här och inte har rätt att arbeta, så har du ändå rätt att få lön. Det säger lagstiftningen i Sverige.
– Det är viktigt. Det kan du skriva, säger Bengt.
Så behandlas de anställda
- En papperslös man från Latinamerika jobbar kvällar och helger på ett hotell, men får betydligt lägre lön än vad arbetsgivaren utlovat.
- En papperslös kvinna arbetar som städare, men får alldeles för låg lön. Hon tvingas dessutom betala arbetsgivaren pengar för att få behålla jobbet.
- En papperslös man från Bangladesh jobbar på restaurang till väldigt låg lön. Arbetsgivaren tvingar honom att sova i ett förråd där det springer råttor.
Han och kollegan Sten-Erik Johansson är båda pensionerade ombudsmän från Fastighetsanställdas förbund. De har varit med sedan centret startade år 2008. Sedan dess har de hjälpt eller försökt hjälpa 191 papperslösa. De säger att utnyttjandet har blivit grövre med åren.
– Tidigare kom de ofta och hade fått för låg lön, typ 20 spänn i timmen. I dag är det vanligt att de inte har fått lön över huvud taget. Vi har gått från lönedumpning till slaveri, säger Bengt.
Det lilla kontoret har öppet tre timmar varje måndag, nästan året om. Förutom Bengt och Sten-Erik turas fackförbunden om att bemanna centret. En måndag per »termin« bemannar HRF:s Stockholmsavdelning centret. Alla ärenden registreras noga, och skickas sedan ut till det fackförbund som det berör. De vanligaste branscherna är bygg, städ och restaurang.
– Men vi har haft ärenden från många olika branscher. En var simhoppare, säger Sten-Erik.
Många som söker hjälp är traditionellt papperslösa, personer som av olika anledningar inte har uppehållstillstånd i Sverige. En annan grupp, som blivit större på senare år, kommer från länder utanför EU, men har uppehållstillstånd i ett EU-land. Liksom nyanlända.
Kravet för att få hjälp är ofta att de går med i facket, berättar Sten-Erik.
– Om vi ska driva ett ärende, då får de gå med i facket. Men alla LO-förbund skriver inte in papperslösa, det kan vara lite lurigt.
I Hotell- och restaurangfacket är papperslösa välkomna. Mannen i soffan bredvid Jenny Loblom har blivit medlem i HRF. Han frågar om avgiften.
– Du är arbetslös nu, eller hur? Då är det den lägsta avgiften, 199 kronor i månaden, säger Jenny och lovar att höra av sig när hon har pratat med hans arbetsgivare.
– Jag ska summera dina timmar och kontakta honom. Vi måste vara säkra på timmarna, annars kan det vara svårt att få tillbaka pengarna.
Mannen plockar tillbaka pappren i den blå plastfickan, tar på sig jackan och tackar för hjälpen.
När han har gått tittar Jenny igenom anteckningarna. Läget är svårt, liksom i många av dessa ärenden, säger hon.
– Det svåra är att de nästan aldrig har någon form av dokumentation. Hur ska vi då bevisa hur mycket pengar de har rätt till?
Om centret
- Fackligt center för papperslösa startades i september 2008 av en informell arbetsgrupp där Fastighets, HRF, Seko och Handels deltog.
- I dag bemannas det ideellt av folk från 35 fackliga organisationer och avdelningar.
- Styrelsen består av representanter från några av fackförbunden.
- Centret nås på gratisnumret 020-160 10 06 och har besökstid måndag 16.00–19.00 i Folkets hus i Solna. För tillfället måste man boka tid över telefon först, på grund av coronaviruset.
Många som kommer till Fackligt center för papperslösa gör det som en sista utväg, säger hon.
– De har ofta ingen annanstans att gå. De vågar inte eftersom de inte har rätt att jobba här.
Rädsla är förmodligen en bidragande orsak till att antalet ärenden på centret är relativt lågt trots att man beräknar att det finns mellan 30 000 och 50 000 papperslösa i landet.
– Det är nog många som är rädda för att polisen ska hitta dem om de kommer hit. Det är en väldigt utsatt grupp, säger Jenny.
För att nå fler arbetar Bengt och Sten-Erik även uppsökande. De besöker ofta välgörenhetsorganisationernas olika verksamheter. Sten-Erik berättar om några av ödena som fastnat i minnet: mannen som började med att säga att han inte borde leva över huvud taget, kvinnan som ramlade när hon städade en trappa och fick sparken eftersom båda hennes armar slets sönder, mannen som kom in med sin pojke som hade tappat talet på grund av familjens svåra situation.
– Ärendena som är tuffa är ofta väldigt tuffa. Men allt är inte fullständigt nattsvart. En del lyckas vi ju hjälpa, och då känns det väldigt fint.