På menyn matprat
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Ulrika vill ha vin med rena smaker i maten

Ulrika Karlsson är utbildad sommelier, vinskribent och undervisar på Restaurang- och hotellhögskolan Grythytte Akademi. Vinintresset följer med ända ner i grytan -- där ska man inte hälla vad som helst.

Publicerad 9 april 2009

Ni vet hur det är. Man står där vid spisen och ska offra en halv flaska vin i fisksoppan. Nog svider det allt. Det är lätt hänt att ta till den sista slatten i boxen eller billigast tänkbara tetra.
Det är sånt som klassas som dumsnålt.
Resultatet blir nämligen så väldigt mycket bättre om man tänker efter lite och lägger på några kronor.
– Särskilt när det gäller mat med vitt vin i. Då maskerar man ofta inte smaken med så mycket kryddor. Använder man ett dåligt vin slår det igenom med en gång. Vaniljiga och kladdiga viner ger ingen fräschör. Då är det bättre att tillsätta syra på annat vis, förklarar Ulrika Karlsson.
Hon är utbildad sommelier, vinskribent och undervisar på Restaurang- och hotellhögskolan Grythytte Akademi. Dessutom driver hon hyllade Krakas Krog på Gotland och har stor restaurangerfarenhet från många av våra bästa finkrogar.

Fast egentligen skulle hon ha blivit veterinär och utbildade sig på en gård utanför New York. När det gjorde för ont att se så många sjuka djur flydde hon in till storstan och började arbeta på ett känt steakhouse i stället.
Under ett förkovringsår i Frankrike väcktes vinintresset på allvar. I dag är det hennes huvudsakliga försörjning.
– Det är ett jobb samtidigt som det är en passion. Det är verkligen ett privilegium att få arbeta med något man älskar.
Om man nu ska tvinga Ulrika att hälla vitt vin i maten använder hon helst ett klassiskt torrt vin av bra kvalité med neutral syra. Förmodligen en ofatad chardonnay eller sauvignon blanc.

– Inga tropiska frukter och sånt. Det ska smaka vin helt enkelt. Men man måste nog upp i 80– 90 kronor för att det ska bli bra.
När det gäller rödvinsmat är hon inte lika benhård. Där kan boxvin duga – förutsatt att det är bra boxvin. Idealet är ett lite fylligare rött vin med viss fatkaraktär med okej syra och utan restsötma. Kanske en blandning av cabernet och merlot.
– Det får inte vara för tunt och blaskigt. Man är ofta ute efter lite kraftigare smaker om man väljer att ha rött vin i maten. Maten brukar vara mer kryddad och kräver inte lika fina viner. Jag tycker också att det är helt okej att använda slattar av olika sorter.

Anständighetens gräns
går vid ­defekta viner, exempelvis korkskadade.
– Det finns bara en plats för defekta viner och det är slasken. Om jag så hade köpt det för min sista spänn. Man slänger ju inte ner en möglig tomat i salladen. Det är samma sak.
Ulrika kan dock ha lite svårt för överdrivet snobberi. Vissa hävdar till exempel att man absolut måste ha samma vin i maten som i glaset.
– Jag tycker att det är lite överdrivet. Vinet har ändå reducerats och kryddats och förlorat det mesta av sin karaktär. Jag häller hellre ett 200-kronorsvin i strupen än i såsen.
På sin restaurang är Ulrika Karlsson väldigt mån om att guida gästerna rätt i vinvalet och ser det som en stor del av matupplevelsen. Själv älskar hon personliga viner som är gjorda med känsla och förmedlar själva hantverket – där platsar ofta europeiska viner, till exempel vit och röd bourgogne, men även amerikansk pinot noir.
Boxviner är inte Ulrikas ­melodi – mer än väl valda sorter i maten.
– Är man superbilintresserad kanske inte Skoda är märket hela livet. Har man väl börjat köra Porsche är det svårt att gå tillbaka.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här