Tvagning på turkiska

På Blue hamam svettas både gäster och anställda. Ulrica, Kader och Gökhan måste dricka en halv liter vatten efter varje behandling.

Ute är det landsbygd och skärgård. Inne möts vi av rytmisk flöjt­musik och en himmelsk rökelsedoft. Längst ute på en udde på Lidingö utanför Stockholm har konferenshotellet Blue hotel nämligen byggt ett turkiskt bad, Blue hamam.
Ulrika Jacobsson har fångats av orienten och lyckats hitta en perfekt arbetsplats för sig. Här glider hon mellan låga bord, mjuka soffor, lyktor, varma färger och orientaliska mönster för att vägleda oss in i det turkiska badets värld.
– Jag gick den tvååriga spa-utbildningen i Grythyttan och fick praktik här, den orientaliska kulturen lockade mig. Sedan blev jag kvar och har nu jobbat här i två år.

Ett litet glas rykande hett äppelte ger oss en försmak på det som är så typiskt för ett hamam: värmen. Men inte samma 100-gradiga hetta som i en finsk bastu utan mer en värme med hög luftfuktighet. Ulrika berättar:
– Föregångaren till hamam är det ­romerska badet, och när romarriket föll förflyttades badkulturen österut. Från början handlade det mycket om att bli ren och så är det nog fortfarande på många håll i Turkiet. Men i takt med att allt fler människor har egna badrum, handlar det mer om en skön upplevelse. Vi vill ge våra gäster en lugn, njutbar stund. Och så blir de förstås helrena på köpet!

Ett svenskt hamam är mjukt med tvagare klädda i badkläder och den traditionella rutiga handduken »pestemal« som höftskynke. I Sverige badar män och kvinnor tillsammans, med badkläder, vilket man inte gör i Turkiet. Där är kvinnorna för sig och männen för sig. Och tvagerskorna där är så gott som nakna, barska och hårdhänta.
– Vi har kvinnobad på tisdagar – sköna tisdag – och då kan det hända att kvinnor är helnakna. Det är ofta den första kvinnan som lägger ribban för hur naket det ska vara, säger Ulrika.
– 95 procent av alla hamamgäster är kvinnor, berättar Kader Pascha, som också jobbar i badet.
De är vana vid alla slags kroppar och kan konsten att diskret lägga på en handduk för att skyla brösten när baddräkten rullats ner.
– Även om man inte är pryd vill man kanske inte känna sig blottad, säger Ulrika.

Så vad händer när man står där med sin lilla »pestemal«? Vad gör Ulrika och Kader på jobbet?
En så kallad Paschabehandling börjar med att gästen sitter i ångbastun där det är 40 – 50 grader varmt. Värmen gör att hudens porer öppnas. Man sitter där så länge det känns skönt och sedan lägger man sig på marmorhällen som transporterats från Turkiet.
Ulrika visar hur hon skrubbar gästen med en grov handske.
– På en del gäster blir det tjocka hudkorvar av döda hudceller, på andra nästan inget alls, vilket inte har med renhet att göra.
Huden blir alldeles uppluckrad innan hon kommer med en bomullspåse som fullkomligen trollar fram bubblor av lavendeltvål. Hela kroppen täcks av lödder innan den långa fiberborsten gör det sista skrubbarbetet. Håret tvättas liksom öron och gästen får lite skön huvud-nacke-axelmassage. Och sen sköljs allt bort, kanske till och med bekymmer och värk, och kvar är ett tillstånd av behagligt välbefinnande när kropp och själ sveps in i badrocken.
– Lavendeldoften finns kvar på huden i 48 timmar, och gästerna brukar berätta att de sover väldigt gott sen. Ja, det gör vi också på nätterna! skrattar Kader.

För de anställda betyder en behandling att de dricker en halv liter vatten efteråt. Det gäller att kompensera för den långa stunden i värmen som slukar energi. Tio liter vatten om dagen brukar Kader dricka.
– Och vilken tur att vi får äta så mycket vi vill på jobbet! säger Kader och klappar sig på magen som är allt annat tjock.
Nötter, färsk och torkad frukt står i skålar överallt, och det finns alltid två luncher eller middagar att välja på. Eller meze, det orientaliska smörgåsbordet!
Ja, det görs ett avtals­enligt kostavdrag, men det är det verkligen värt, tycker de alli­hop.
– Men det är svårt att gå kurser när man jobbar i vår bransch med kvällar och helger. Jag skulle vilja gå fler kurser i orientalisk dans, säger Ulrika, som har ett förflutet som magdansstjärna i Örebro.
Trots den lilla, lilla sucken, råder det ingen tvekan om att hon stortrivs på det turkiska badet. Och vem gör inte det?

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.