Trivsel i trädgårdsköket
Lilla k’s trädgårdskök. Foto: Madeleine Andersson
Arbetspasset Lilla k’s trädgårdskök

Trivsel i trädgårdsköket

Här inne vimlar det av vintageprylar, men personaltänket är uppdaterat. Lilla k’s trädgårdskök fixar trivseln med fasta heltidsjobb och bra arbetstider.

Publicerad 5 oktober 2022 Kommentera

Klockan är 15 denna soliga eftermiddag, mitt bland Hälsinglands blånande berg i Bollnäs. Restaurangbiträdet Pierre Ljustjärn och köksmästaren Niklas Bengtsson ropar hej då till en kollega som börjar och slutar lite tidigare. De andra jobbar 7.30 till 16.30.

– Arbetstiderna är en av de bästa sakerna med att jobba här. Man kan ha ett liv vid sidan av jobbet också, säger Niklas Bengtsson.
Pierre Ljustjärn nickar medhållande. Han är ett av de senaste tillskotten på Lilla k’s trädgårdskök. Många har jobbat där i runt tio år. De flesta har gått hotell- och restaurangprogram på gymnasiet i Bollnäs.

Men Pierre kom till Hälsingland från Dalarna för kärlekens skull.
– Min kille bodde i Kilafors. När vi träffades var vi hit till Lilla k’s, och det var så mysigt! säger han.
Nu har han jobbat här i två år.
– Jag trivs jättebra. Här kan man vara som man är. Lilla k’s älskar människor.

Plötsligt väller det in pensionärer. Det är dagens bullbeställning, berättar Niklas Bengtsson och frågar gruppen var bussen kommer från i dag.
– Leksand!
– Dalarna alltså! Vi har en dalmas här vi också, säger han glatt och visar mot Pierre som ler bakom kassadisken.

Moa Ahlgren och Pierre Ljustjärn räknar kassan inför stängning och skrattar med kollegorna som eftermiddagsfikar på andra sidan disken. Foto: Madeleine Andersson
Varje dag äter personalen frukost, lunch och eftermiddagsfika tillsammans. Det bidrar till sammanhållningen, tycker de. Närmast t.v. Niklas Bengtsson, Tesfalem Mengistu och Anna Nilsson. Bakom sitter kockarna Gustav Eriksson, Anton Reitan, Maria Andersson och Hilma Olsson. Foto: Madeleine Andersson
Restaurangen är också en second handbutik. Hattar, klänningar och väskor hänger på väggarna. Ägaren älskar second hand och handlar grejer i Spanien som hon tar med sig. Foto: Madeleine Andersson

Kockarna Gustav Eriksson, Maria Anders­son och Anton Reitan städar köket. Medan de sköljer och skrapar av golvet kommer ett par mackbeställningar och Anton Reitan rycker in.
– I dag har lammbiffarna gått åt. Och halloumibiffarna. Vi fick göra en diger salladsbuffé. Folk kommer som aldrig förr, säger Gustav Eriksson.

Restaurangen heter »trädgårdskök« av flera anledningar. Serveringen ligger i ett gigantiskt växthus, vägg i vägg med hyresvärden Mobackes trädgårdscenter. Därtill jobbar köket efter säsong och har så mycket växter som möjligt på menyn. Mycket på buffén är vegetariskt. På försommaren är det rabarber i bullarna och framåt hösten fylls menyn av rotfrukter och äpplen i alla dess former.

Det har hänt att en kund tagit med sig ett bord härifrån mitt i lunchenNiklas Bengtsson, köksmästare

Kvart över fyra, när restaurangen egentligen har stängt, kommer en kund och vill köpa ett par kuddar som hon spanat in i serveringen tidigare under dagen. Här är nämligen också en second handbutik. Hattar, klänningar och väskor hänger på väggarna. Ett skåp är fyllt av snäckor, glasögon och småsaker.
Ägaren älskar second hand och handlar grejer i Spanien som hon tar med sig.
– Nästan allt här inne är till salu. Det har hänt att en kund tagit med sig ett bord härifrån mitt i lunchen, säger Niklas Bengtsson.

Allt är till salu

Allt går att köpa på restaurangen. Här är något av det som sålts, från vanliga prylar till mer otippade köp.

  • Hattar, kläder, jordglober.
  • Blomplanteringar från matsalen.
  • Gamla trälådor som restaurangen förvarar saker i på serveringen.
  • Allmogeskåp som först måste tömmas på pryd­nadssaker som också är till salu.
  • Fikabordet som gästen just suttit och ätit vid.
  • Snickarbänkar som används till avlastningsyta och produkthylla på serveringen.
  • Personalens hängselbyxor!

Kocken Gustav Eriksson som just satt sig med kollegorna för eftermiddagsfika, får maka på sig så att kunden kommer åt sin kudde. Gänget skrattar. De äter alltid frukost, lunch och fika tillsammans, vilket är ännu en sak som gör att kollegorna trivs på Lilla k’s.
– Vi är ett bra gäng. Det känns som hemma. Har någon ett problem så pratar vi om det. Man får gråta en skvätt och sedan är det bra igen. Alla borde få jobba här någon gång under sitt liv, för det är så roligt, säger Pierre Ljustjärn.

Han och Moa Ahlgren räknar kassan och snackar med kollegorna som sitter och fikar. Moa jobbar i kaféet och på eventkvällarna. Sommartid fylls
uteserveringens 100 platser av gäster som vill quiza eller lyssna på lokala artister. De passen är roligast, tycker Moa.
– Jag gillar när det händer mycket. När folk är här för att ha kul och uppskattar sin tid, då blir det roligare att servera också, säger hon.

Kocken Gustav Eriksson skriver att göra-lista inför nästa arbetsdag. Foto: Madeleine Andersson
– Det bästa med jobbet är kollegorna. Vi pratar mycket och jag har lärt mig språket mycket bättre sedan jag började här. Dessutom är det skönt att jobbet är så nära hem, säger diskaren Tesfalem Mengistu. Foto: Madeleine Andersson
Lilla k’s trädgårdskök öppnade år 2008 och är döpt efter ägarens dotter, som kallades lilla k som liten. Foto: Madeleine Andersson

Tesfalem Mengistu lämnar fikarasten lite innan sina kollegor och rullar in brickstället i köket. Snart spolar det i kranen och brummar från diskmaskinen.
– Man måste jobba snabbt här inne, annars hinner man inte med, säger han och drar sopkorgen närmare sig.
Nu har han nästan alla stationer inom en armlängds avstånd. Den smutsiga disken plockas ner från brickstället, skrapas av i soppåsen, sköljs av i kranen och ställs ner i diskmaskinsstället på bara några sekunder.

En efter en passerar kollegorna med en kvarglömd kopp eller en vinkning. Det är dags att byta randiga t-shirtar och snickarbyxor mot vardagskläder och gå ut i solskenet. Arbetskamra­terna väntar in varandra utanför köks­ingången innan de skiljs åt.
– Hej då!