Susans styrka

Susan Stenström på Friiberghs herrgård är en av få svenska kvinnor som kan kalla sig Master of whisky. Hon vill få fler tjejer att ge den bärnstensfärgade drycken en chans.

Susan Stenström brukar säga att det var konsten som väckte hennes kärlek till whisky.
– Jag målar akvarell, och brukar åka på konstläger med min mamma. Ett år var vi i Ryssland och bodde på ett dåligt pensionat med dålig mat, så vi tog en hutt skotsk whisky morgon och kväll för att inte bli magsjuka. Då insåg jag att jag faktiskt tyckte om det.
Och dessutom blev de inte magsjuka, tillägger Susan glatt. Vi sitter i den ljusa matsalen på hennes arbetsplats, Friiberghs herrgård i Örsundsbro. Här har Susan jobbat sedan 1986, i stort sett hela sitt arbetsliv faktiskt.
– Men det känns som om jag har haft massor av olika jobb. Jag började i disken, och efter det har jag jobbat som servitris, kallskänka och säljare.
I dag är hon kombinerad säljare och whiskyansvarig på Friibergh, och har titeln »sälj och whisky« på sitt visitkort. Hur coolt är inte det?
– Det väcker helt klart intresse, det gör det. Många ringer upp och frågar vad jag egentligen gör på jobbet. En del tror att jag dricker whisky hela dagarna.

Riktigt så dekadent är det dock inte. Susan ser till att herrgårdens whisky­sortiment är komplett och ibland håller hon provningar, både för privatgäster och företag. För väl tillbaka på jobbet efter sin ryska whiskyuppenbarelse, upptäckte ­Susan till sin stora förtjusning att Friibergh hade en skotsk anknytning. På 1600-talet ägdes gården av en skotsk herre vid namn Arvid Forbus. Han hade tjänat i den svenska armén och som tack för hjälpen hade han blivit befriad från skatt, därav namnet. ­Susan säger att det inte krävdes särskilt mycket övertalning för att få hennes dåvarande chef att satsa på whisky. Själv satte hon igång att utbilda sig, bland annat genom att arbeta en hel sommar på ett destilleri i Skottland.
– Det var väldigt roligt. Jag fick lära mig alla momenten i framställningen, det har jag haft mycket nytta av.

I dag kan Susan titulera sig Master of whisky och för två år sedan utsågs Friiberghs herrgård till Årets whiskykrog. Mycket tack vare Susan, även om hon inte gärna vill erkänna det själv.
– Det var väl kanske mitt fel att vi satsade på att ha en whiskyinriktning. Jag är så envis när jag vill någonting, säger Susan med ett stort leende.
Herrgården har också blivit känd för sina whiskyweekends som Susan anordnar två gånger om året. De är mycket populära, berättar Susan
– Första gången kom det hundra grabbar i 30-årsåldern. Då blev jag lite nervös. Nu är det mer blandat, men fortfarande mycket killar.
Hon tycker att det är synd att whisky har en så kraftig manlighetsstämpel, och gissar att det har att göra med att det förr mest dracks av sjöfolk och andra tuffingar. Men hur det än var förr, behöver det inte vara så längre, säger Susan.
– Många tjejer ger inte whisky en chans. Man vet eller tror redan på förhand att man inte gillar det.
Men ofta beror det bara på att man inte testar, eller har råkat få en dålig erfarenhet, säger Susan.
– Om man låter tjejerna testa sig fram ­genom olika sorter – milda, rökiga, fat­lagrade – så brukar de alltid hitta en sort som de faktiskt tycker om.

Att kombinera något ätbart med whisky kan också vara en öppning, tycker hon.
– En bit mörk choklad eller pecannötspaj är perfekt. Att dricka amerikansk bourbon, som har lagrats på vaniljfat, till dessert är jättegott. Lite rökig whisky på en gravad lax är också gott.
Överlag gillar Susan inte att prata om rätt och fel i whiskysammanhang. Malt, single malt eller blended. Vatten, is eller ingetdera. Olika människor gillar olika ­saker, helt enkelt.
– Det viktigaste är att man provar sig fram till det man tycker bäst om. Sen får man göra hur man vill.
Själv vill Susan att hennes provningar ska vara folkliga, lättsamma och trevliga. För whisky är en sådan sak som faktiskt förenar folk – över både köns-, ålders- och klassgränser, säger hon.
– Det är så roligt när man står på mässor och det kommer både mc-knuttar, stora som hus och med skinnväst, och paranta gamla par och de kan dela upplevelsen av en riktigt bra whisky tillsammans. Det är häftigt.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.