Stora lass på Sunes
Emmeli Dellenbäck och Jessica Persson i lunchruschen på Sunes. Foto: Patrik Degerman
Arbetsplatsen
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Stora lass på Sunes

Emmeli Dellenbäck äter oftast sallad till lunch. Det är hon ganska ensam om på Sunes Gatukök. Här är mottot »Mer mat för pengarna« och menyn fylls av Dunderlyxmål, Big Sune eller Laffa XL.

Publicerad 18 november 2009

Tre hamburgerkök, två pizzerior och ytterligare ett par snabbmatställen trängs runt busstationen i Piteå. Äldst och snudd på kultförklarat är Sunes Gatukök. Köket öppnade 1959 och även om menyerna förändrats så är grundtanken oförändrad: Piteborna ska bli lika mätta och nöjda som den lyckligt gapande gubben på Sunes-skylten.
När klockan är elva på förmiddagen är serveringen inne på sin andra timme. Och det är många som är hungriga. Kön slingrar sig redan fram och tillbaka vid disken och det går snabbt att analysera kundkretsen. Det är mest män, många i keps och overall eller arbetskläder och trycket är som högst redan några minuter efter elva.
Emmeli Dellenbäck hinner inte snacka så mycket med lunchkunderna.
– Och vad vill du ha?
– Dagens.
– Ska du äta här?
– Ja.
– Och nästa?
Grillbiffarna trängs på stekbordet.

Men efter lunchruschen är det lugnare.
– Vi har många stammisar som vi lärt känna och även om vi sällan hinner sitta ner med våra kunder så hinner vi snacka med dem. Vi blir lite av en sambands­central, förklarar Jessica Persson som liksom de andra anställda jobbar 70 – 80 procent av en heltidstjänst.

Sunes Gatukök invigdes 1959. Då var det en liten korvkiosk med Sune Berggren i luckan och en enda rätt på menyn. Sune drev köket i 25 år, sedan tog hans son över innan Tomas och Gunilla Andersen 2003 köpte matstället. Så för de flesta har Sunes alltid funnits.
– Har man varit i Piteå och inte vet vad Sunes är, då har man kanske inte varit i ­Piteå i alla fall, säger Gunilla Andersen.
Konkurrensen om Piteås snabbmats­gäster är hård. I dag trängs Sunes vid busstationen med hamburgerkedjorna Big Boy och Max samt ytterligare några snabbmatskök. Frasses lockar till sig bilister ute vid E4 några kilometer bort.
Tomas och Gunilla Andersen har planer på både nya kycklingrätter och en utbyggnad. De ska byta till ett nytt och krispigare strips. Den stora skillnaden märker hämtmatskunderna. Tar man med sig maten kan stripsen bli lite mjuka, den nya håller ­krispigheten mycket bättre.
– Stripsen är viktiga. I fjol sålde vi 68 ton, förklarar Tomas Andersen.

Vill kunden ha mycket mat så ska han få det, det är mottot. En 50-grams­burgare ska väga 50 gram när den är stekt och ­Jessica Persson håller upp den osannolikt stora förpackningen och berättar att deras »lilla« strips är större än den i plusmenyn på Max.
-Vår slogan är »mer mat för pengarna«, säger Jessica Persson.
Piteå är en industri­stad och köket har mängder av beställningar till sågverk och pappers­bruk – arbetsplatser där man anser sig behöva stadiga portioner. Få frågar om nyckelhål eller morötter.
– Det brukar gå lite mer grovt bröd och vatten precis efter nyår när alla gjort sina löften, men det går snabbt tillbaka till det normala, säger Emmeli Dellenbäck och skrattar.
Värst, alla kategorier, är Dunder­lyxmålet med två 150-grammare, strips, cola och extra dressing.
En hungrig kund beställer det – med plusmeny – under
Hotell­revyns besök.

Det är ingen av de anställda
som verkar ha planerat att, liksom Sunes grundare, arbeta här i 25 år.
Sandra Aspholme är en av de tre som jobbar när Hotellrevyn hälsar på. Hon sa upp sig från storköksjobb i Kalix och flyttade till Piteå. På Sunes Gatukök har hon bara jobbat i tre veckor och den här torsdagen står hon i kassan.
Hon berättar att hon trivs bra med jobb och kamrater och att hon drömmer om ett eget fotokafé.
– Jag ruvar på idén, men det är inte aktuellt just nu.
Och när den värsta stormen bedarrat träffar vi Emmeli Dellenbäck i kulisserna. Hon har stekt sig en hamburgare.
– Det är min tredje burgare sedan jag började. Ofta käkar jag sallad till lunch, det känns ändå som om man ätit hamburgare när man jobbat i köket en hel dag. Man blir mätt av oset, förklarar hon.
Emmeli har jobbat här i två år.
– Jag tänkte tidigare att jag skulle inrikta mig på ett läraryrke av något slag, men nu har jag börjat fundera på om jag kanske ska jobba inom handel. Det visar sig med tiden hur det ska bli, just nu tar jag en dag i sänder och är glad över att få arbeta.

Menyn har haft olika utseende under de 52 åren som gått. I perioder har Sunes haft husmanskost på menyn, bland annat den lokala klassikern Pitepalt, serverad med smör och lingonsylt. Men det blev för dyrt med allt svinn så det finns inte i planeringen att återuppta den tråden.
En rätt har dock hängt med sedan starten: Sunes korv med mos.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här