Stillhet vid Siljan

Dalecarlia Hotel & Spa i Tällberg invigde den nya spadelen i november 2020. Det har varit tufft, men inte tomt. – Vi har något speciellt som lockar hit folk oavsett, säger Ingela Léman.

Man kan säga att Tällberg på många sätt personifierar bilden av Dalarna: vackra rödmålade hus, kurbits och Siljan. Hit har folk kommit i århundraden för att få uppleva det genuina Dalarna.

Det har gjort den lilla byn, med knappt 900 invånare, till den hotelltätaste i landet. Ett av de traditionsrika hotellen är Dalecarlia Hotel & Spa, som på latin betyder – exakt, Dalarna.

– Det är ett väldigt speciellt ställe, både Dalecarlia och Tällberg. Historien är så rik. Det är fantastiskt att få jobba här, säger Ingela Léman som står i receptionen till hotellets spa.

Vi får arbeta där det behövs.Ingela Léman

Till vardags arbetar hon på säljavdelningen, men personalen är korttidspermitterad och många har fått byta arbetsuppgifter.
– Vi får arbeta där det behövs. Jag var spachef här för tio år sedan, så det är inte nytt för mig.

Lugn musik blandas med porlandet från poolerna bakom henne. Gäster, framför allt par, glider runt mellan jacuzzipooler, bastur och den ångande utomhusbassängen med utsikt över Siljan.

Dalecarlias spa byggdes som ett badhus i slutet av 70-talet, men av det ursprungliga är det inte mycket kvar. I mitten av november förra året invigdes det efter den senaste i raden av ombyggnader.

– Det var väl inte den bästa tajmningen. Men en sak som är bra med att jobba på Dalecarlia är att det aldrig står stilla, går aldrig i gamla hjulspår, säger Ingela.

Stilla står det däremot på gästfronten. Både på hotellet och här på spat.
– Det är inte särskilt mycket folk i dag. Kanske runt tio personer, säger Annelie Rydén.

Härligt att titta på ett rum man har städat och tänka: det här har jag gjort.Annelie Rydén

Hon går andra året på hotell- och turismprogrammet i Jönköping, och gör sin praktik på Dalecarlia. Det är hennes första vecka på spa, tidigare var hon i huvudbyggnaden, ett stenkast bort.
– Jag tyckte om receptionen och ­städet. Det är härligt att titta på ett rum som man har städat och tänka: det här har jag gjort.

Just i dag tar Annelie emot spagäster, serverar i den lilla baren och städar.
Ingela säger att spaanläggningen är som ett litet hotell i sig – fast utan övernattande gäster.
– Vi gör allt här som man gör på hotell, förutom att vi inte har några hotellrum.

Gästerna bor i stället i den stora röda huvudbyggnaden, där Samuel Larsson tar emot vid receptionsdisken. Det är inte särskilt mycket att göra, säger han.
– Jag sitter mest och håller koll på om det kommer in något mejl.

Här är Dalecarlias anrika historia synlig. Samuel visar dess äldsta delar. Solleröstugan från Gustav Vasas tid och professor Lefflers salong, döpt efter matematikprofessorn Gösta Mittag-Leffler som byggde huset år 1910 som sommarresidens.
På salongens timrade väggar hänger målningar av kända gäster.
– Professor Mittag-Leffler var vän med Alfred Nobel, så han bjöd ofta hit Nobelpristagare för fester här i salongen, berättar Samuel.

Ett rykte säger att professorn är orsaken till att det inte finns något Nobelpris i matematik. Det berättar Ingela, som står nere i spadelens lilla kök.
– Det sägs att Gösta hade en affär med Nobels trolovade. Man kan säga att matematikerna brände sina broar där, genom honom.

Vi kan göra mycket mer än tidigare, när vi inte hade köket.Ingela Léman

Ett par i badkläder väntar vid bar­disken, Ingela har fått en beställning på surdegs­toast. Rätterna som erbjuds finns illustrerade med foton inne i det lilla spaköket.

– Det är inte så att vi står här och lagar mat, men vi kan göra mycket mer än tidigare, när vi inte hade köket, säger Ingela och tar mackan ur grillen.
Annelie går ut med maten till det väntande paret.

Ingela har minst sagt många strängar på sin lyra. Hon är utbildad aerobic­instruktör och danslärare, och kan hålla yogapass. Tidigare har hon även gjort spabehandlingar. De försvann först när coronapandemin slog till igen.
– Förut kunde vi ha åtta–nio terapeuter inne en bra lördag.

Samtidigt, säger hon, har Dalecarlia och Tällberg drabbats mindre hårt än systerhotellen i Stockholm och Borlänge.
– Där har det varit helt dött sedan ­corona slog till igen. Vi har något speciellt som lockar hit folk oavsett.