Smakråd i rullstol

En bilolycka satte den multisportande sommelieren Charlotte Ohlsson i rullstol. I dag lär hon andra branschanställda att funktionshindrade inte är läskiga.

– Jag har märkt att rullstolen gör många nervösa. Man är rädd för att göra fel, säger Charlotte Ohlsson och ler.
Jag blir generad, för det är som om hon läst mina tankar här i entrén på Almåsa kursgård i Västerhaninge.
– Jag kunde känna likadant före olyckan, fortsätter Charlotte medan hon vant rullar in i hissen som tar oss ner en våning. Hon stannar vid en soffgrupp och förflyttar sig med armkraft över från rullstolen till en fåtölj. Väl uppe är det stört omöjligt att ana att Charlotte är i stort sett helt förlamad från midjan och ner.
– Fast jag kan faktiskt gå en kortare sträcka med rullator. Men ärligt, hur porrigt är det med rullator egentligen, säger hon och skrattar.

När hon började här som servitris för sju år sedan gick hon utan besvär. Senare blev hon dryckesansvarig, och för att fördjupa sig började hon en sommelierutbildning. När olyckan inträffade var hon mer än halvvägs genom kursen. Hon var på väg just till en vinprovning, den där junikvällen för tre år sen.
Bilen stod på gårdsplanen utanför huset och sonen Linus, då fyra år, satt redan på sin plats. Charlotte skulle bara hämta det sista innan avfärd. Plötsligt hör hon Linus ropa. Bilen har av någon anledning börjat rulla. I backen som leder ner från gården får bilen fart och rullar allt snabbare. Charlotte släpper allt och springer.
– Jag tänkte inget annat än att jag måste stoppa bilen till varje pris.

Hon försöker kasta sig in i framsätet. Men något går snett, och i stället blir hon omkullslagen och överkörd. Till slut stannar bilen ute på en åker. Charlotte ligger orörlig på marken.
Hon förstår genast att läget är allvarligt.
– Jag kände inte mina ben så jag förstod att något var väldigt fel. Jag trodde faktiskt att de var borta. Så jag tittade ner och såg mina fötter ligga i en konstig vinkel.
Charlotte hade tur i oturen. En granne hörde henne skrika, och ganska snart låg hon på operationsbordet. Men läget såg illa ut, bröstbenet var av och ryggen var bruten på tre ställen. När hon vaknade var hon förlamad från midjan och neråt.

När de sedan ser mig blir de förvånade över att jag sitter i rulle.

Charlotte som älskade träning, skidåkning och segling, såg sitt liv förändras.
– En läkare sa då att de flesta med mina skador får samma livskvalitet som tidigare. Jag ville bara ge honom fingret och säga »säger du ja, som kan vicka med dina tår«.
Men envisheten betalade sig. Efter elva veckor fick hon komma hem och efter ett tag återupptog hon sommelierstudierna. Snart var hon också tillbaka på Almåsa, som sommelier. I hennes jobb ingår vinprovningar i totalt mörker, på »svartkrogen«.
– Det är häftigt. Då bildar folk en uppfattning om hur jag ser ut utifrån min röst. När de sen ser mig blir de förvånade över att jag sitter i rulle.

Livet i rullstol har lärt henne mycket. Framför allt hur osäkra många är inför funktionshindrade. Bransch­anställda är inga undantag. Charlotte berättar till exempel att personalen ofta drar bort en stol från bordet för att hon ska få plats med rullstolen.
– Men själv vill jag gärna flytta över till en riktig stol. Det är bättre att fråga hur man vill ha det.
Ett annat, mer extremt, exempel är när servitrisen tog upp vinbeställningar från alla i sällskapet utom Charlotte.
– I stället frågade hon om jag också ville beställa vin. Eh, ja tack, svarade jag. Man kan ju inte åka dit för rattfylla om det var det hon trodde.

Hennes lärdomar kommer till nytta. Iris Hadar, ett systerbolag till ­Almåsa, arbetade redan före olyckan med en bemötande­utbildning för branschen. Med Charlotte har den satt i gång på riktigt.
– Att jag själv kommer från branschen gör nog att folk kan relatera till mig. Jag kan deras jobb och ser det från min nya syn­vinkel. För mig är det kul och viktigt att få dela med mig av mina erfarenheter.

I dag jobbar hon 50 procent, men hennes dröm är att komma upp i 75. En av drömmarna, vill säga, för är det något olyckan lärt henne så är det att ta för sig.
– Och att lyxa. Champagne på en tisdag, varför inte?
Hon försöker att hela tiden utmana sig. Att köra bil, att resa långt, att ta dykcertifikat och att gå lite, lite längre. Nästa stora test kommer till sommaren. Då ska Charlotte gifta sig med sin Claudio, och hon tänker gå med honom fram till prästen – med enbart en krycka.
– Det ska bli min revansch. Det kommer att vara en lycklig dag.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.