Restauranger har blivit trendiga och satsar på designad inredning och klädsel. Men på barhyllan inget nytt. ? I ärlighetens är det fortfarande flaskans innehåll som engagerar mest, säger Anette Niklasson, bartender på Bersåbar i Göteborg.
Det hände stora saker med den svenska restaurangmiljön under 1900-talets sista skälvande decennium. God smak kom att stå för mycket mer än kockens konster i köket. Stil, form och koncept blev lika självklara samtalsämnen som sushi, tapas och wokat.
Men medan matkulturen intog ny och medveten form var det som om barhyllan bestämt sig för att oberörd slå vakt om traditionerna. När vi tar en krogrunda en onsdagkväll i centrala Göteborg och ber några bartendrar presentera sin favoritflaska hamnar vi snart i resonemang om buteljens praktiska företräden.
Om klara glasflaskor som avslöjar hur mycket som finns kvar av likören. Om lättgreppade halsar. Om flaskor som är lätta att packa och ledigt får plats på hyllan. Först därefter snackar vi smak. Designsmak.
? Tradition och modernisering, hand i hand. Det är det som är hemligheten, säger Ingrid Florén som är ansvarig för design- och förpackningsutveckling på Vin & Sprit och bekräftar teorin att barhyllan knappast varit scenen för de nya djärva greppen.
? Det kommer hela tiden nyheter och de stora produkterna måste visa sig vitala ? men på sin grund, sin egen bas. Därför är det en fördel att ha ett långsiktigt samarbete med formgivarna.
? Men det skulle vara farligt att använda samma designer till alla uppgifter ? jag vill jobba med flera olika, säger Ingrid Florén.
Stabilitet men ändå vitalitet alltså. Så om branschen förefaller konservativ är den troliga förklaringen att kunden är det i minst lika hög grad. Men av allt att döma kommer kraven på uppdatering att öka de närmaste åren. En ny generation kunder kräver det.
? Det finns en större vakenhet kring design och koncept bland de unga i dag ? man har till och med tillskansat sig branschspråket. De är mer kritiska och det är bra för det här handlar ju om kommunikation ? att ge och ta, menar Ingrid Florén och fortsätter:
? Designen måste sättas i sitt sammanhang, den skall tillsammans med innehållet ge ett värde för konsumenten. Vi vill ju erbjuda en bra produkt i en trevlig förpackning som ger ett mervärde.
Unga undrar över vaniljvodka
Mindre aktörer på marknaden kan ha fördel av möjligheten till större trendkänsla och snabbare förändringar. Samtidigt är tradition och trygghet inget man vinner utan tålamod.
? Det tog många år innan Absolut etablerat sig ordentligt i Sverige och lanseringen började ge resultat, berättar Ingrid Florén.
? Och ta Skåne Akvavit. Den har haft sin linje i över femtio år, med undantag för ett tillfälligt missgrepp på 1980-talet. Flaskan har utvecklats med sin tid ? ändå känner man igen den.
Martin Nordgren, bartender på klassiska Göteborgskrogen Gamle Port, tycker sig ändå ha märkt att nya flaskor väcker intresse bland gästerna.
? Smirnoff vanilj är bara ett exempel. Men folk i allmänhet är ganska okunniga.
Han får stöd av kollegan på Bersåbar, Anette Niklasson:
? En del av de yngre kollar nog på designen, men i ärlighetens är det fortfarande flaskans innehåll som engagerar mest.
Fem bartendrar om sina favoriter ? och de som inte funkar
?Bara så rätt?
Alice Jenkins
Till Salu, Göteborg
I baren: 12 år
Fin: Svenskt Brännvin är väldigt lyckad. Isblått glas, platt på sidorna ? och proportionerna är bara så rätt. Flaskans form störs inte av innehållet. Enkelt och läckert.
Ful: Det finns många fula. Men Bols Pepparmint är bland de värsta. Den ser ju ut som en gammal sherryflaska! Tänkt som
en drinkingrediens men smakar i ärlighetens namn mer som tandkräm.
?Väldigt ny ? och väldigt misslyckad?
Anette Niklasson
Bersåbar, Göteborg
I baren: 17 år
Fin: Efter 17 år bakom bardiskar i Sverige, Norge, Spanien, Tyskland, och till med en månad i Australien, har Anette Niklasson stött på flaskor i alla tänkbara former och färger. Men bara en har fått följa med hem.
? Seve Fournier-flaskan med champagnelikör är så vacker att jag har den som prydnad med örtoljor i. Den är enkel, smäcker och stilren och dessutom smidig att jobba med eftersom den är lätt att greppa. Och så är ju likören så god…
Ful: Det här var ett lätt val ? Southern Comfort! Den är väldigt ny och väldigt misslyckad! Visserligen greppvänlig men fruktansvärt ful med sin utsvängda kraftiga botten. En dålig variant av den gamla flaskan.
Flaskor i vitt och svart
får Martin att se rött
Martin Nordgren
Gamle Port, Göteborg
I baren: 5 år
Fin: Jag gillar Bacardi Limon-flaskan för att den är så enkel och stilren. Den gula färgen på etiketten ger en vink om vad som finns i flaskan och dessutom kan man se hur mycket som finns kvar eftersom glaset är transparent.
Ful: Den mörka Passoã-flaskan är horribel. Och den vita Malibubuteljen är nästan lika hemsk. Vitt och svart hör inte hit – och gör det jättejobbigt vid inventeringen. Man ser ju inte hur mycket som är kvar.
Italiensk design
är Rose-Maries likör
Rose-Marie Bille
Scandic Hotel Rubinen, Göteborg
I baren: över 30 år
Fin: Jag väljer den italienska hasselnötslikören Frangelicos flaska. Den är vacker att titta på och så kom jag tvåa i ?After Dinner Cocktail? i Portugal 1998 med en drink där jag använde den. Men Absolut-flaskan är också fin.
Ful: Den lilla 35-centilitersflaskan Ouzo 12 gör ingen glad. Den är tråkig och opersonlig och det känns inte som man har arbetat för att göra något av den. Den är bara trist och anonym.
Alexander faller
för kurvig konjak
Alexander Backman
Nivå, Göteborg
I baren: 2 år
Fin: Oj ? det var inte lätt. Men jag väljer Courvoisier, den franska konjaken. Halsen är hög och smäcker och gör flaskan stram och stilren. Den är faktiskt riktigt elegant. En flaska i min smak.
Ful: Artic-flaskorna, vodka med hallon eller melon som ofta används som en del i en drink. Kanske tillsammans med vodka och fruktsoda. De flaskorna ser bara billiga ut ? ger inget seriöst intryck.
Gunnar greppar grappaflaskan
Gunnar Svensson
Brasserie Lipp, Göteborg
I baren: 18 år
Fin: Grappaflaskorna är generellt ofta väldigt smäckra och vackra. Den här ? Grappa La Bomba är inget undantag med röd lack som sticker ut lite grann på den höga flaskan. Innehållet är kanske mer tveksamt.
Ful: Då väljer jag den vanliga returflaskan för öl. Buteljen som man ser överallt. Den blir ofta repig och sliten just för att flaskan går fram och tillbaka så många gånger. Känns inte alls särskilt kul.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.