En ny AD-dom visar att en deltidares rätt till utökad arbetstid står sig slätt om arbetsgivaren inte vill organisera om -- även om det rör sig om mycket små förändringar.
Många som arbetar deltid skulle arbeta heltid om de fick välja. Det framgår av senare tids samhällsdebatt där rösterna höjs för rätten till utökad arbetstid. Det ofrivilliga deltidsarbetet slår hårt mot möjligheten att försörja sig själv och sin familj. De som framförallt drabbas är kvinnor.
Enligt lagen om anställningsskydd (Las) ska rätten till utökad arbetstid prioriteras framför nyanställningar när en arbetsgivare har behov av att mer arbete ska utföras.
Arbetsgivaren ska alltså erbjuda mer arbete till den som anmält att hen vill arbeta fler timmar, innan en ny person anställs. Det framgår av paragraf 25 a i Las där man också kan läsa att en förutsättning är att arbetsgivarens behov kan tillgodoses genom att en redan anställd erbjuds fler timmar.
Ytterliggare en förutsättning är att den anställde har tillräckliga kvalifikationer att utföra de nya arbetsuppgifterna. Det låter bra, men fungerar det i praktiken? Det kan man verkligen fråga sig efter att Arbetsdomstolen (AD) meddelat en ny dom.
Domen handlade om två kvinnor, vi kan kalla dem Petra och Minna. Petra och Minna arbetade deltid i en butik med 28,67 timmar vardera i veckan. När deras kollega, som arbetade lika mycket, sa upp sig anmälde både Petra och Minna till arbetsgivaren att de önskade arbeta 30 timmar i veckan var. De ville alltså få 1,33 timmar var per vecka från kollegans tjänst.
Men i stället för att erbjuda Petra och Minna fler timmar valde arbetsgivaren att nyanställa en person på samma antal timmar som kollegan hade arbetat, det vill säga 28,67 timmar i veckan.
AD kom fram till att arbetsgivaren hade rätt att göra så. AD tyckte nämligen att det inte kunde krävas av arbetsgivaren att organisationen skulle ändras från tre tjänster med exakt samma arbetstid per vecka till tre tjänster med olika arbetstid per vecka för att tillmötesgå Petra och Minnas önskemål om utökad arbetstid, trots att det bara var fråga om att deras kollegas tjänst då skulle omfatta lite drygt två timmar mindre per vecka.
Det finns en äldre dom från AD där domstolen kom fram till samma sak. En stor skillnad mellan den domen och Petra och Minnas fall var att arbetsgivaren i det fallet hade varit tvungen att genomföra större förändringar i sin organisation för att kunna ge fler timmar till den arbetstagare som ville ha det.
När paragraf 25 a i Las infördes så sas det att bestämmelsen i och för sig inte ger de anställda rätt att bestämma hur arbetsgivaren ska organisera sin verksamhet. Men, det sas också att en arbetsgivare som har behov av ytterligare arbetskraft måste göra en helhetsbedömning där de anställdas berättigade krav på utökad arbetstid ska tas hänsyn till. Eftersom Petra och Minnas krav på utökad arbetstid kunde tillgodoses med endast en liten organisationsförändring trodde Petra och Minna att de skulle få rätt mot sin arbetsgivare.
Domen från AD visar att vägen till ett arbetsliv utan ofrivillig deltid är lång även om det säkert finns situationer där du som arbetstagare fortfarande kan ställa krav på utökad arbetstid.
Läs mer…
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.