Petra Fredrikssons arbetsplats hör inte till det vanliga. Sin vardag tillbringar hon i slottsmiljö med bra arbetstider och inflytande på jobbet. Här finns inget julbord, men däremot så finns det gott om uppskattade fina viner.
Engsholms Slott på Mörkö ligger vid havet med en strålan-
de utsikt över Näslandsfjärden nära Himmerfjärden. Ett slott i engelsk stil byggt år 1916 och i dag familjeägt konferensslott.
Petra Fredriksson, 31 år, är servitris på slottet, yrkeskunnig, blond, självlockig och blivande sommelier. Hon har arbetat här i sju år och trivs med sitt yrke, med arbetskompisarna, med de otroligt bra arbetstiderna och den fina miljön förstås.
? Jag arbetar bara veckodagar. Det blir två sena kvällar i veckan och resten dagtid. Vi arbetar inte på helger och slottet är stängt jul, nyår, påsk och i juli månad. Det är otroligt bra arbetstider för att vara i den här branschen, säger hon och skrattar.
Petra vet, för hon har arbetat sena kvällar på restaurang Aurora i Gamla Stan i Stockholm. En rolig tid men inget som hon skulle välja i dag som småbarnsmamma. En nackdel är väl möjligen resvägen till jobbet. Fem mil enkel resa med bil varje dag.
? Det blir tio mil om dagen, men bor man i Gnesta måste man vara beredd att flytta på sig för att kunna få jobb. Och det går inte att ta sig kommunalt hit. Bussen stannar vid Hörningsholms slott, fyra kilometer härifrån, och den går inte efter mina arbetstider.
Bestämmer sin egen tid
De anställda lägger sina scheman själva. Ett rullande schema där de får olika arbetsuppgifter beroende på om de arbetar dag eller kväll. Totalt har arbetsplatsen 18 anställda varav fem arbetar deltid.
? Så här många anställda har vi inte varit sedan förra högkonjunkturen, säger vd:n Kerstin Johansson. I lågkonjunkturen var vi bara sju anställda och det kände vi av.
Kerstin är en arbetande chef. Hon sysslar inte bara med pappersarbete utan hon rycker in där det behövs. Den dagen då Hotellrevyn var på besök arbetade hon i källaren tillsammans med vaktmästaren och städade bort gammalt bråte som legat där i tio år.
När familjen Johansson köpte slottet 1986 var det ganska förfallet och första året gick åt till att renovera. Alla el- och vattenledningar byttes ut. En hiss installerades från köket i källaren till serveringsrummet intill matsalen.
? Slottet kostade inte mer då än vad en normal villa kostar i dag, säger Kerstin som berättar om slottets historia (läs intill).
Petra visar oss runt innan konferensgästerna ska få sin lunch serverad. Matsalen är i barockstil med mörkbruna väggar, vitt stuckaturtak, rosa gardiner och borden är dukade med vita linnedukar och linneservetter. På borden står vackra orkidéer i olika färger planterade i tennfat.
Petras huvuduppgift är att servera, men hon får även sköta inköp av drycker, diska, skura toaletter, städa, putsa silver och vara konferensvärdinna.
? Jag gillar att arbetet är omväxlande. Hela huset är mitt arbetsfält, men på kvällsskiftet är det mest att servera och ta hand om gästerna. Vi har rökfritt i hela huset på grund av brandrisken. I hotelldelen, en byggnad intill slottet, får gästerna röka i sällskapsrummet.
De anställda arbetar på årsarbetstid och har stämpelklocka. Årsarbetstidens längd är olika från år till år. De arbetar extra timmar när det är mycket att göra. Och på så sätt kan de vara lediga under julen.
Petra pluggar till sommelier i Stockholm på Vinkällaren. Chefen Kerstin går samma kurs och det är hon som betalar utbildningen. Slottet har nämligen en vackert renoverad vinkällare med en fin samling av goda viner. Några är auktionsfynd som Chateau Margaux från 1929.
Kronpåslag lockar till dyrare viner
Vinlistan innehåller cirka 250 sorter och källaren rymmer just nu 2 000 flaskor. Huset har fast kronpåslag på sina viner, och det gör att gästerna hellre dricker lite dyrare viner. Annars är procentpåslag vanligast i branschen, men då blir de bättre vinerna ofta alltför dyra.
? Jag tycker bäst om rött vin och dricker gärna italienska viner. När man pluggar vin då lär man sig både geografi, kemi och språk. Det är svårt, men det är himla roligt, säger Petra.
Tidigare har hon gått tvåårig restaurangskola på Täljögymnasiet i Södertälje och ett år på Grythyttan, medan den utbildningen fortfarande var en försöksverksamhet.
Vi står i serveringsköket och väntar på konferensgästerna som ska äta lunch. Det hörs när de kommer nedför trätrappan. De är något försenade, kockarna i köket i källaren väntar tåligt, maten är klar och ska bara transporteras i ?Lilly?, den nya värmevagnen, upp i hissen. Sedan kommer kockarna uppspringande för att sköta uppläggningen.
Gästerna får curry- och citrongräsbräserad kycklingklubba med sparrischutney till lunch. Till middag får de till förrätt en rotfruktssoppa med knaperstekt bacon, vitlök och musslor samt oliv- och rosmarinbröd och till huvudrätt limerimmad grillad hälleflundra samt potatisöverbakad hälleflundra med mörk druvsky och spenat.
Gästerna vill ha vickning
Här serveras inget julbord, det kan bli en julinspirerad jultallrik i december för några konferensgäster, det är allt.
? Våra gäster är här för att arbeta. De har inte tid att sitta och äta julbord i flera timmar. I dag har vi en konferensgrupp som bara vill ha en landgång direkt serverad i konferensrummet. De vill äta och arbeta samtidigt.
Petra berättar att vickning däremot är mer vanligt. Gästerna har arbetat en hel dag och så på kvällen när de ska koppla av serveras en vickning i Strandateljén med grästak, som är byggd ut i havet. Här finns två vedeldade bastuavdelningar och ett hav att doppa sig i.
En grupp gäster ska ut på lerduveskytte i regnet. De får låna limegröna regncaper och gummistövlar.
Gäster som vill ha någon annan aktivitet kan pröva på att rida islandshäst, spela biljard, boule, krocket och badminton, låna militärcyklar eller promenera.
När sedan gästerna ätit klart och återgått till sitt arbete börjar servisen duka ut.
? Mitt yrkesval? Jag sökte en mer praktisk utbildning och då blev det hotell och restaurang. Och det var ett perfekt val för mig. Service är kul om man får arbeta på skapliga tider.
Besviken på HRF
De anställda på Engsholms slott har individuella löner. Petra är facklig förtroendeman, men är besviken på Hotell- och restaurangfacket.
? Jag skulle gå en facklig kurs, men den som höll i kursen var inte intresserad av att lära ut något. Jag gick dit två dagar, sedan har jag aldrig gått på någon mer kurs.
Hon håller dock kontakten med facket.
? Vi har haft en ombudsman här från Stockholmsavdelningen rätt nyligen och jag kan ringa honom om det är något jag vill veta.
Personalen har även åkt på egna konferenser. Förra året reste de till Toscana i Italien där de fick prova goda viner och äta god mat.
? Snart blir det julpysselkväll i Strandateljén. Det är kockarna som ordnar något roligt för oss andra. Det ser vi fram emot.
Historien om Engsholms Slott
? Staten ägde Engsholm i slutet av 1800-talet. Konstnären Bruno Liljefors bodde här under 1901-1903. Han blev så förtjust att han köpte en gård på fastlandet på andra sidan Ulvsundet, berättar vd:n Kerstin Johansson.
Efter en brand 1912, då huvudbyggnaden och den ena flygeln brann ner, delade staten upp gården på fem lotter. Alla fem köptes in av Philip Wersén, Scanias förste chef.
Han lät uppföra Engsholms slott med inspiration från holländsk renässans och det stod färdig 1916. Södertäljes stadsarkitekt Tore E:son Lindhberg ritade huset i mörkrött tegel med grönt glaserat taktegel.
1924 köpte dr Torsten Amundson huset och inredde sin praktik på gården, men han dog 1940 och då köpte Claes Andersson, vars broder Oskar Patrik hade Hjo Spritfabrik.
? När vi flyttade hit trodde vi att Oskar Patrik Andersson var samma person som O.P. Andersson (brännvinet), men båda fanns i verkligheten och det var den sist nämnde, som hade sitt spritlager här för att undgå beskattning.
Här bodde också en skeppsredare och en antikhandlare tills familjen Johansson köpte gården 1986.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.