På nobelt uppdrag

Få uppdrag är lika ärofyllda för en servitris som att servera på Nobelmiddagen. Till och med för en veteran som Anitta Näsänen pirrar det lite i magen.

Den 10 december varje år sitter en dryg miljon svenskar bänkade framför sina tv-apparater. Anledningen är Nobelmiddagen – glamour, kungligheter och vackra kläder på bästa sändningstid. Desto färre är de lyckliga som får delta i festligheterna. En av dem är servitrisen Anitta Näsänen. Hon har serverat på alla Nobelfester de senaste 16 åren.
– Till och med när jag var höggravid var jag inne och jobbade under middagen, säger hon och visar hur stor magen var.
   Även till vardags serverar hon på Stadshusets tillställningar, såväl på banketter som på informella middagar. Med snart två decennier i tjänst har hon hunnit servera många genier och stadsöverhuvuden. Anitta säger att de oftast är tacksamma gäster.
– De flesta vet hur de ska föra sig. De är väldigt korrekta och sällan jobbiga. Men det är få av dem som gjort ett bestående intryck. Anitta minns knappt namnet på någon av Nobelpristagarna hon har serverat.
– Nej, och det har ju blivit en del. Men jag har serverat Göran Persson och varit släpservis åt kungen.

En släpservis, förklarar hon sen, är en servitör som hjälper huvudservitrisen. Hierarkin är stark bland serveringspersonalen under Nobelmiddagen, berättar Anitta. Finast är att servera vid huvudbordet där kungafamiljen och pristagarna sitter. Sämst är förmodligen att servera de studenter som fått köpa biljetter till middagen. Vem som får servera var avgörs långt i förväg.
– Nya och oerfarna får aldrig viktiga bord. Cheferna iakttar oss under året och bedömer hur duktiga vi är innan de placerar oss. Det är inte förrän på själva festdagen som personalen får veta vem de ska servera. Förra året blev en servitör så förorättad av sin placering vid studentborden att han gick hem, berättar Anitta.
   Själv har hon bara varit utanför huvudbordet vid två tillfällen under de senaste 16 åren. Även menyn är hemlig ända fram till festdagen. När personalen kommer in på morgonen får de en tjock lunta med allt de behöver veta inför kvällen. Där finns, förutom menyn, bordskartor och scheman som bestämmer ordningen ner på minuten.
– Allt är tajmat och precist planerat, säger Anitta och visar upp förra årets papper.

Planering behövs. Förutom de drygt 200 servitörerna och de cirka 1 300 gästerna, cirkulerar flera kamerateam runt i salen. Det är med andra ord riktigt trångt. Därför får varje servitör en utstakad bana mellan kök och gäster för att inte krocka med sina kollegor. Men för det mesta brukar det gå bra, säger Anitta.
– Konstigt nog så händer det väldigt sällan olyckor. Det har faktiskt aldrig hänt något större under mina år här, trots att många är nervösa. Mindre misstag händer naturligtvis.
   Anitta berättar om sin egen värsta Nobelmiddagsmiss. Ett år ville kronprinsessan Victoria veta vad varmrätten hette på svenska, och frågade Anitta. Och just det året hade hon inte läst menyn ordentligt.
– Så jag visste det inte! Jag fi ck säga att jag skulle höra med köket. Det var riktigt pinsamt. Men det var ett undantag. Anitta brukar läsa på noga. Hon har faktiskt sparat infopapper från alla sina Nobelmiddagar.
– Förut sparade jag papper från alla banketter jag serverade på, men det blev väldigt mycket. Nu sparar jag bara Nobel och utländska stadsbesök. Det är kul att ha. För trots att Anitta är en riktig veteran i sammanhanget, så tycker hon fortfarande att det är något visst med Nobelmiddagen.
– Det är spännande. Man är lite pirrig precis innan det är dags att gå ut i Blå Hallen, säger hon och tillägger:
– Det är den känslan som gör att man vill jobba på festen. Det är i alla fall inte för pengarnas skull. Det finns inget extra Nobel-tillägg, utan betalningen är som under vilken kväll som helst. Förutom det glas champagne som personalen får när allt är klart för kvällen.
– Då sitter vi ner och chefen går igenom middagen. Oftast är han nöjd med oss. Den 10 december är det dags igen. Det blir Anittas 17:e år i Nobels tjänst.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.