Nytt bruk för Gysinge herrgård

Gysinge herrgård har både rik brukshistoria och vacker miljö. Men viktigast av allt är de anställda – som blivit fler i och med nysatsningen som ska locka weekendgäster och brudpar.

Det duggregnar och Dalälven brusar trivsamt när fastighetsskötaren Amelie Jakobsson och hennes kollegor på Gysinge herrgård arbetar med att resa ett partytält vid herrgårdens boulebanor.

Regnet har inte stoppat spelarna, ett gäng pensionärer i fotriktiga skor och allvädersjackor, från att börja kasta klot.
– Till helgen ska riksmästerskapet i boule spelas här, säger Amelie och undviker att kliva på en av de krattade banorna.

Gysinge bruk ligger i Sandvikens kommun och anlades redan på 1600-­talet. I början av 1800-talet var det ett av de största järnbruken i landet.
Kring bruket växte ett litet samhälle fram med bostäder, skola, värdshus – och en vitmålad herrgård.

I dag är bruket sedan länge nedlagt, men orten Gysinge fortsätter att blomstra.
– Det är en väldigt speciell miljö att vara i. Många söker sig hit. Som jag. Jag flyttade hit från Gotland för att jag hade gått en utbildning i byggnadsvård. Det är perfekt för mig att få ta hand om en gammal herrgård, säger Amelie som också är platsombud för HRF.

När man ligger som vi gör, då gäller det att vara en attraktiv arbets­givare.Ida Johansson, hotellchef

Det finns en del att ta hand om.
Sedan början av 1970-talet har herr­gården ägts av PRO och varit folkhögskola för pensionärer. Men i början av året köptes anläggningen av Jula-­koncernen.

Sedan dess har resan mot en uppdaterad upplevelse pågått, berättar hotellchefen Ida Johansson.
– Vi har hunnit renovera huvudbyggnaden, men det finns ganska mycket kvar att göra. Det kommer att bli jätte­bra. Även om det fortfarande är en del PRO-kurser inbokade så har både weekendgäster och brudpar börjat hitta hit.
– Jag tror att bröllop kommer att bli vår grej, det såg vi i somras, säger Ida.
I och med nysatsningen har antalet anställda ökat. Men läget, minst fem mil från alla större städer, är en utmaning.
– När man ligger som vi gör, då gäller det att vara en attraktiv arbets­givare. Personalen är jätteviktig.

Andra ställen serverar personalen restmat, det vägrar jag att göra.Adam Daboul, kökschef

Kökschefen Adam Daboul är en av dem som pendlar längst. Han kör 15 mil varje dag för att kunna jobba på restaurang Orangeriet.
– Det är för att jag älskar Gysinge. Det är en plats som jag alltid längtar till, säger han.

Klockan närmar sig 11.00. Det är snart dags för personalens lunch, då samlas alla avdelningar för att äta tillsammans.
– Vi har ingen särskild personalmat utan personalen äter från menyn. De är precis som vilka gäster som helst. Andra ställen serverar personalen restmat, det vägrar jag att göra, säger Adam.

Linnéa Wahlström, som är skydds­ombud, lägger sista handen vid sallads­buffén. Hon uppskattar de gemensamma luncherna. Även om de försöker jobba en del över avdelningsgränserna, så gör de stora ytorna att de inte alltid hinner träffas under arbetsdagen.
– Det här gör att vi hinner prata med varandra, vi är ganska sammansvetsade, säger Linnéa.

Personalen börjar droppa in. Redan i morse valde de vilken av à la carte-rätterna de ville ha. Nu står tallrikarna färdiga och väntar. Borden fylls ­
snabbt upp och skratt blandas med klirr av bestick och småprat.

När Amelie Jakobsson ätit upp passar hon på att visa Adam lite bilder på mobilen. Fastighetsskötarna håller på att rensa i förråden och det som inte ska behållas kommer att säljas på en loppis.
– Men vi vill kolla så att vi inte gör oss av med något som är viktigt för köket, säger Amelie och lägger ner mobilen i fickan.

Nästa uppgift är att sätta upp en whiteboardtavla för poängräkning vid boulebanorna.
Whiteboardtavlan är enorm så de får ta traktorn till hjälp. Tekle Temelso kör. Han är säsongsanställd på Gysinge och trivs väldigt bra. Framför allt gillar han kollegorna, säger han när han hoppat ur förarhytten.
– Som Amelie, hon pratar alltid med en och gör att man blir glad.

Det är också ett av hennes viktigaste mål som platsombud, säger Amelie när tavlan väl är på plats.
– Att se till att alla kollegor känner sig sedda. Att alla blir hejade på varje dag, det är noga och viktigt, säger hon.