Nybyggare i baren
Bartendern Eric Sandberg. I byggstöket inför öppnandet av den nya baren på Musikaliska i Stockholm. Foto: Annika af Klercker
Porträttet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Nybyggare i baren

Eric Sandberg har jobbat i många barer. Men det här är den första som ritats med hänsyn till två bartenders åsikter. Nästa byggprojekt? En facklig grund på arbetsplatsen.

Publicerad 24 februari 2015

Jobbet skulle vara stängt för renovering i flera månader. Men bartendern Eric Sandberg tackade ja till att komma tillbaka vid nystarten. Under bygget har han fått vara med och sätta en personlig prägel på nya Musikaliska Krog, som ligger i konserthuset Musikaliskas pampiga byggnad vid  Nybrokajen i Stockholm.

Du har bytt arbetsplats ofta under dina år i branschen, hur kommer det sig?
– Det senaste halvåret har jag jobbat i sex olika barer, helt enkelt för att försörja mig i väntan på att renoveringen skulle bli klar. Men annars är det så att jag inte vill stå och trampa på samma ställe. Folk har frågat: »Kan du inte vara med här?« och jag är rätt lättövertalad, eftersom jag tycker att det är kul med utmaningar.

Vad ger det att jobba på olika ställen?
– Det är kul med variationen, att en kväll stå på nattklubb med öronproppar och bara leverera, och en annan ha tid att prata med gästerna, om drinkar eller vad som helst.
Jag har också fått väldigt mycket input, träffat väldigt många nya kollegor. Man tar med sig bra saker, hur man löser timmar, personalmat, allt möjligt. Nu när jag är med och öppnar ett nytt ställe vet jag hur jag vill att det ska vara. Mitt mål är att lägga en facklig grund på Musikaliska, från första början.

Hur började ditt fackliga engagemang?
– Det var när jag jobbade på Berns, som ju har en halvbrokig facklig historia. En organisatör från Hotell- och restaurangfacket kom på besök och HR-avdelningen ville att det skulle finnas facklig verksamhet. Tidigare hade jag fnyst lite och undrat varför jag skulle vara med i facket så länge jag själv hade det bra. Men jag fick en annan infallsvinkel och började tänka på våra rättigheter. Jag har till exempel slutat att själv försöka lösa situationen om jag blir sjuk. Man får annars ofta höra att man ska fixa någon som kan gå in och jobba om man blir sjuk, eller så jobbar man själv lite småsjuk med halvfeber.
Fast jag kan vara lite kluven. Många vill till exempel jobba långa pass för att sedan kunna ta ledigt, samtidigt som facket arbetar i en annan riktning. Men det finns en anledning till att facket jobbar så, och avtalen ska förstås följas.

Det finns få fackligt engagerade på de populära krogar där du har arbetat. Varför är det så, tror du?
– Jag tror inte att det beror på ledningen, för de flesta jag känner till är faktiskt positiva till facket. Det beror nog snarare på att det är så många som bara är i branschen en kort tid. Det finns personal som är kanonmat, som står i första ledet och om det inte passar finns det alltid två som kan fylla upp den lediga platsen. För många är det här en övergångsbransch, men för mig något jag har som liv och yrke. Det finns sätt att få folk att stanna. Alla konstiga anställningsformer är nog det jag helst skulle vilja förändra.

Hur kom det sig att du blev bartender till att börja med?
– Jag jobbade som undersköterska på akuten i Södertälje. När de skar ner blev det sist in först ut. Då hade jag jobbat en hel sommar, hade pengar och ville iväg. Jag åkte till England och gick London Bar School. Efter det hamnade jag i Norge, jag och en kompis skulle bila och fiska. När bilen gick sönder i Trondheim stannade vi kvar i tre år och jobbade på krogar där.

Tänker du stanna på Musikaliska nu?
– Ja, det känns som att jag har hittat hem, med läget, lokalen och ägarna. Det är roligt att vara med och bygga upp något, att få sätta en personlig prägel och tycka till redan under renoveringen. Det är också första gången som jag jobbar i en bar som är byggd med hänsyn till två bartenders önskemål. En bar som inte bara är snygg, utan även funktionell. Annars brukar det alltid vara något som inte funkar riktigt, att man får sträcka sig för långt eller att det blir tunga lyft. Många glömmer bort ergonomin för att det ska se häftigt ut, men det är ju faktiskt människor som står där och arbetar.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Hämtar fler artiklar
Till startsidan

Nyheter från hotell- och restaurangbranschen

Varje vecka, direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här