Ur artikelarkivet Gamla arkivet
Artikel från gamla Hotellrevyn.se

Näsvishet

Sniff, sniff ? det luktar bränt. I restaurangvärlden är det självklart en fördel med ett utvecklat luktsinne. Men i många andra yrken är luktkunskapen undanskuffad.

Publicerad 11 december 2003

I restaurangyrken är luktsinnet erkänt. I andra branscher anses inte luktsinnet vara relevant. Ändå är lukten och luktsinnet viktigt i många yrken.
? Näsans kunskap är inte erkänd, ändå finns den, konstaterar Lisa Öberg, docent i historia på Södertörns högskola söder om Stockholm.

Lisa Öberg forskar om hur vi använder olika sinnen och särskilt har hon undersökt hur vi använder luktsinnet i yrkeslivet. Hon kom in på ämnet när hon forskade om medicinens och vårdyrkenas historia.
Då det gäller mat och dryck är luktsinnet erkänt, berättar hon.
Men det är undantag i ett samhälle där luktsinnet sedan antiken har ansetts vara ett lågt sinne. Även känseln har haft låg status, medan syn och hörsel har ansetts vara höga sinnen med hög status.
? Luktfritt anses ofta modernt. Lukter anses omoderna. Och varje människa upplever sig själv som luktfri, till skillnad från andra människor.

Lisa Öberg studerade hur luktsinnet användes i ett sjukhuslaboratorium och på en verkstad.
På laboratoriet odlas bakterieprover från patienter på en platta. När de skulle analyseras börjar personalen med att titta och lukta. Därefter bestämde de vilka analyser som skulle göras.
? Det hände att man satte in antibiotika innan provet var analyserat. Lukten berättade vilka bakterier det var, säger Lisa Öberg. Alfastreptokocker luktar exempelvis smörkola, det vet en erfaren laboratorieassistent.

På en verkstad träffade Lisa Öberg fyra mekaniker som reparerade skogsmaskiner och andra fordon. De använde luktsinnet vid felsökningen. De hade själva gjort en lista över lukter som de kunde koppla ihop med olika oljor och metaller.
När avgaserna luktade pommes frites var det rapsolja. En speciell bränd lukt, som från en brödrost, berättade att det var fel i växellådan.
Men det var svårt att sätta ord på lukterna, för språket har inte många ord för lukten.
Lärdomarna om lukterna hade mekanikerna fått av äldre arbetskamrater. Det finns inga läroböcker som tar upp de här kunskaperna, trots att de är viktiga i yrket. Därmed riskerar också kunskapen att gå förlorad, eftersom den inte finns på papper.

Språket om lukter är outvecklat, anser Lisa Öberg.
? Lärare talar sällan om lukter i skolan.
Dessutom delar man ofta in lukter i god och dålig. Det är vanligare att man talar om att något luktar gott eller illa än att man talar om att något ser bra eller dåligt ut. Syn- och hörselintryck kan de flesta berätta om sakligt och de behöver inte beskrivas som »bra« och »dåliga«.
Några få yrkesgrupper har ett utvecklat språk för lukter, exempelvis de som sysslar med parfym och vin. Här finns det beskrivningar för olika lukter, som är gemensamma och erkända inom hela gruppen.
I övriga yrken är luktorden mer osäkra. Varken inom medicinen eller bland bilmekaniker finns ett skriftspråk för lukter.
? Den här ordfattigdomen är ett hinder för utvecklingen, säger Lisa Öberg.

Kunskapen om lukter bygger på erfarenhet, eller praxis med ett finare ord. Men utbildning som bygger på praxis har på de flesta håll en låg status. Här är dock restaurangvärlden ett undantag.
? I restaurangvärlden har luktsinnet och kunskap genom erfarenheter fått en renässans. Det finns en praxisbaserad utbildning på universitetet och den har utvecklats.
Inom vården går utvecklingen åt andra hållet. Praxisbaserad kunskap fanns tidigare i utbildningen. Men den har gått tillbaka, när undervisningen har blivit mer teoretisk.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.

Fråga om jobbet.
99
Vanliga frågor besvarade om allt från arbetslöshet till matavdrag.

Nyheter från Hotell- och restaurangbranschen.

Varje vecka, direkt i din inbox. Hotellrevyns nyhetsbrev.
Jag godkänner att Hotellrevyn sparar mina personuppgifter. Läs mer här