Mia ger avtalsråd

Om receptionen är hotellets nav, så är kollektivavtal navet i fackligt arbete. Mia Larson trivs där det händer och har en viktig roll i avtalsrörelsen.

Hon är inte bara receptionist och förtroende­vald på Clarion i Visby. Mia Larson är också nybliven medlem i HRF:s avtalsråd.
– Vi har vårt första möte i slutet av oktober. Det ska bli spännande. Jag tror att de vill ha med folk från golvet, som kan ge praktiska förbättringar på kollektivavtalet. Det är meningen att vi ska utarbeta förslag till avtalskrav.
Och vad betyder det konkret?
– Kollektivavtalet tolkas både av arbetsgivaren och arbetstagaren, och då är det viktigt hur det är formulerat. Avtalet måste bli tydligare, så att man slipper sitta i långa förhandlingar. Ta till exempel det som handlar om måltidsuppehåll. I avtalet står det att man får äta »när ti

d ges«. Men det finns ju ingen tid! Hur gör man då? Jag arbetar ibland ensam i receptionen, hur ska jag kunna gå ifrån och äta? Det blir att man stoppar i sig något stående och får hjälpa gästerna mellan tuggorna. Så kan det inte fortsätta.

Varför gick du med i facket?
– När jag gick med på 1970-talet var det en självklarhet. Klart du ska gå med i facket, sade mina arbetskamrater på mitt första sommarjobb. Alla var med. Jag önskar att den inställningen kunde komma tillbaka. Jag tror på facket, vi behövs mer än någonsin i dag.
Hur gick du från att bara vara medlem till att bli fackligt aktiv?
– Det fanns inte någon förtroendevald på jobbet, jag hade ingen att prata med om fackliga frågor. Så gick jag på ett möte, som ordnades av HRF-klubben här på Gotland. Då tyckte de att jag kunde bli förtroendevald själv. »Jaha, okej«, tänkte jag och så blev jag vald av mina arbetskamrater.
Vi i HRF-klubben träffas regelbundet. Vi brukar gå runt på krogar och hotell och värva medlemmar. Då tar jag på mig den fackliga kostymen och kör på. Vi har lyckats bra med vår uppsökande verksamhet, vår bransch är den som fått flest nya medlemmar här på Gotland.

Hur kom du in i yrket?
– Jag fick sommarjobb i Visby genom kontakter, både mamma och pappa var i branschen. Jag föddes in i det här, kan man säga. Jag blev fast på en gång, gillade både jobbet och Gotland. Sedan dess har jag varit kvar här, även om jag i perioder har varit säsongare uppe i Åre och Sälen.
Precis som så många andra, har jag jobbat mig in i branschen. I dag finns det mer möjlighet till utbildning och det är jättebra. För många är vår bransch något man gör i väntan på något annat. Men det är ett yrke vi har, något vi ska vara stolta över. Det är en bransch att växa i.
Men är det en bransch att åldras i?
– Ja, det tycker jag nog, trots allt. En av mina kollegor här på hotellet går snart i pension, och hon har jobbat i kallskänken i alla år. Det går. Men många blir chefer med åren och hamnar bakom ett skrivbord. Andra glider ur branschen självmant. För några år sedan gick jag en ledarskapsutbildning i Östersund och jag har också arbetat som chef. Men jag trivs bäst på golvet, det är inte alla som förstår det.

Du har arbetat ­i både servis och bar, men stannade i receptionen?
– Det är något som passar mig, det är rörligt och jag gillar kontakten med människor. Det sämsta är att man ibland inte räcker till. Det betyder inte att jag inte har erfarenhet eller kunskap nog, för det har jag. Vi är två heltidsanställda i receptionen och tre nattportierer, och hotellet har 212 rum. Men vi jobbar mot varandra, inte tillsammans. Extrapersonal tas in, men vi är ändå underbemannade.
Du är uppvuxen i Nacka. Längtar du hem någon gång?
– Gotland är mitt hem. Jag trivs här och jag trivs med mitt jobb. Receptionen är som navet i hela hotellet, allt kretsar kring den. November till februari kallas lågsäsong, men då har vi julborden och adventshelgerna och motor­cykeltävlingen Gotland Grand National. Vi har mycket gäster så gott som hela året. Just nu är Visby underbart, rosorna blommar långt in i oktober.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.