På Restaurang Brogatan är både chef och anställda nöjda med att HRF-klubben finns. -- Vi har inte problem som måste lösas. För oss handlar det om att göra saker ännu bättre, säger kocken Anki Malmström.
En arbetsplats måste inte ha massor med anställda för att en fackklubb ska lyckas. Det är Restaurang Brogatan i Malmö ett bevis på. Sedan ett par år tillbaka finns här en HRF-klubb, i dag med ett tiotal medlemmar.
– Det har blivit fler efter att klubben bildades. Vi har blivit mer synliga, tror jag. Vi har till exempel en anslagstavla där vi sätter upp information, säger Anki Malmström.
Hon är kock och styrelseledamot i klubben, och har kommit in för en pratstund trots att hon för tillfället är föräldraledig. Det är mellantimmar på restaurangen så klubbens ordförande, servitören Torbjörn Karlsson, passar på att äta en sen lunch. De har båda jobbat här länge, Torbjörn i tjugo år och Anki i sju.
– Här jobbar riktiga restaurangarbetare. Alltså inte folk som egentligen vill bli fotomodeller eller skådespelare, utan folk som jobbar här för att de vill, säger Torbjörn.
Det kan vara en av anledningarna till att många är med i facket.
– Innan jag kom hit var jag van vid att vara den enda fackliga på mitt jobb, säger Anki.
Det var när restaurangen skulle byggas ut som idén om en fackklubb väcktes.
– Det dök upp många frågetecken samtidigt som vår chef var väldigt upptagen och svår att få prata med, säger Torbjörn.
Genom klubben fick personalen möjlighet att hålla få information på ett annat plan, säger Torbjörn. Och responsen från chefen var positiv.
– Han tyckte att det var bra. Han är en schysst kille med väldigt mycket att göra, så han kan inte hålla koll på allt. Jag tycker inte heller att man ska begära att chefen ska hålla koll på alla dina rättigheter. Det får man göra själv, säger Torbjörn.
En av de saker klubben hittills har drivit igenom är skyddsronder. Friskvård är också en fråga som kan tänkas dyka upp längre fram, säger Anki.
– Vi har inte problem som måste lösas. För oss handlar det om att göra saker ännu bättre.
De tycker att ha klubb är överlägset bättre än att bara ha ett platsombud. Nu kan de dela ansvaret och bolla frågor med varandra.
– Dessutom kan man lösa så mycket själv på arbetsplatsen i stället för att blanda in ombudsmän. Det är mycket smidigare.
I dag har ingen i klubben förhandlingsrätt, men Torbjörn ska snart gå en kurs som öppnar även den möjligheten. Både Anki och Torbjörn har gått en rad fackliga utbildningar, och tycker båda att de har fått nya insikter.
– Framför allt hur bra vi ändå har det här. När man träffar folk från McDonalds som berättar vansinniga historier, då förstår man hur illa det kan vara, säger Torbjörn.
Rådet de vill ge till andra, eller egentligen alla, klubblösa arbetsplatser är enkelt:
– Bilda klubb för fasen! Det finns ingen anledning att inte göra det. Saker blir bara lättare.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.
