Lasse är scenens mästare

Det måste fungera perfekt, allt annat är oacceptabelt. Med den vetskapen går Lars Norberg till jobbet. Han servar alla från Nordiska kammarorkestern till Charlotte Perrelli med allt från mackor till ljud och ljus.

Det är eftermiddag och mitt i veckan. Lugna gatan för Lars Norberg. Han är scenmästare på Folkets hus och park i Sundsvall och det är flera dagar till nästa evenemang. Under våren har vårkonserten Caprice, den egna teater­föreningens Sound of Musicals och ett amerikanskt lag om närmare 40 man avlöst varandra i snabb takt.
–  Jag är aldrig sysslolös. Allt måste finnas, allt måste fungera, allt måste kollas. Lampor ska lysa, mikrofoner och högtalare ska låta. Ingenting får egentligen gå sönder, det ska man helst ha upptäckt innan det hände, förklarar Lars Norberg.
Det händer att det blir stressigt.

Lars Norberg.

– Värst är det när de släpper på publik innan jag hunnit klart och ofta beror det på att artister i sista stund ändrat i sitt uppträdande och vill ha lamporna omriktade, säger Lars och börjar skratta:
– Som regel är det Kjell Lönnå som hittat på något.

Lars gillar sitt scen­mästar­jobb vilket understryks av att han haft jobbet sedan 1981. I korthet går det ut på att fixa ljus och ljud för varje konsert efter artistens önskemål samt serva dem med ungefär vad de önskar.
– Det brukar inte vara några konstiga önskemål, säger han och berättar:
– En gång i tiden skulle de ha Jack Daniels i logen. Nu säger vi nej till sprit, möjligen kan vi ordna en skvätt vin.
Däremot måste han rigga scenen enligt artistens önskemål, vilket inte alltid är så lätt.
– Tommy Körberg är perfektionist. Han tyckte att han hörde ett surr i ljudanläggningen som störde alldeles förfärligt. Så vi testade och bytte lampor och kablar men det slutade med att jag fick åka och hyra ett dieselkraftverk som vi tog el ifrån.
– Han var förresten missnöjd med flygeln också, så innan konserten hade vi burit in en ny. Men han blev nöjd till slut, det var huvudsaken för mig.

Vi går runt på scenen och jag namndroppar för att kolla vilka han träffat. Carola, Ulf Lundell, Peter Settman, Louise Hoffsten, Björn Skifs har förstås varit där i omgångar.
Lars nickar instämmande och fyller på med Rocktåget, Count Basie, Pistvakt, ­Putte Wickman och Mora Träsk. Samt Social­demokraternas partistämma som är det kanske största arrangemanget i Tonhallen.
Lars har tusentals arrangemang i bagaget.
Många är nervösa innan föreställningen och kan vara ganska jobbiga. Andra är rakt igenom supertrevliga.
– Perrelli är en av mina favoriter, henne brukar jag få en kram av efter spelningen. Helen Sjöholm är också jättetrevlig.
Ett av de större arrangemangen var i slutet av 1980-talet när den ryska superstjärnan Alla Pugatjova stod på scenen.
– Det bestående minnet var utrustningen. De hade med sig en exklusiv amerikansk ljudutrustning. Det var väldigt mycket saker och de var väldigt rädda om prylarna. Allt var packat i trälådor som i sin tur var packat i aluminiumlådor. När de hade packat upp hade vi fyllt hela källaren med tomma boxar.

Lars Norberg stortrivs på jobbet och tror själv att han blir kvar till pensioneringen.
– Jag lägger mitt schema själv. Vi har spelningar på kvällar och helger och då måste jag vara på plats. Så jag anpassar mig helt till arrangemangen, förklarar han.
Ingen spelning är den andra lik.
– Vi tillhandahåller bara en tom lokal. Det finns inga mallar för hur det ska vara utan vi måste hela tiden anpassa oss till artisternas önskemål. Just utmaningen i scenbygget är en av de stora sporrarna i jobbet.
Scenmästaren kan inte sjunga själv, men han går gärna på konsert även utanför arbets­tid.
– Jag var i Texas i höstas och såg då en spelning av San Antonio symfoniorkester. Det var bra musik, men jag tittade lika mycket på hur de löst kulisser, scenbygge och ljussättning, berättar han och skrattar:
– Jag vill se hur de har löst det. Man kan väl säga att jag blivit lite miljöskadad med åren.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.