Jonas säger att det antagligen hade blivit billigare om någon slagit ihjäl honom direkt. Ett slöseri med pengar, enligt kompisen Janne. Här är historien om kocken och fastighetsskötaren som fick något mer gemensamt än sin humor.
Under några dagar i januari var de ett hett byte för medierna.
Kvällstidningarna skrev artiklar om ?blodsbröderna?, kocken och fastighetsskötaren från Södertälje, TV4 filmade hur duon ? med droppställningarna i släptåg ? gåstolade sig fram i Huddinge sjukhus korridorer.
Janne Pettersson, 37, hade gett en av sina njurar till njursjuke kompisen Jonas Forsell, 30. En medmänsklig gest som stack ut i mediebruset.
Väntade i över fem år
Jonas njurar slogs ut av en infektion 1995.
Han trodde det skulle ta maximalt ett år att få en ny njure. Han väntade i fem och ett halvt år.
Ingen i hans närhet eller familj hade samma blodgrupp och när det verkade som om det var hans tur drog sig donatorn ur. En annan gång, när läkarna till och med ritat på magen hur de skulle skära, visade det sig i sista stund att hans kropp inte kunde ta emot njuren.
Det är några dagar in i april, nästan tre månader efter den lyckade transplantationen. Jag har stämt träff med de båda vännerna på lunchrestaurangen Café Runan som Jonas driver. Taxichauffören tvingas knixa runt på flera småvägar för att hitta fram.
Läget är, för att citera krögaren själv, risigt.
Runtom ligger mest enplansvillor och bortom krönet knattrar en moped.
Det är eftermiddag, tio minuter före stängningsdags. Torsdagens sista gäster, två äldre män, slår igen ytterdörren och lämnar bara en lätt cigarettrök och resterna efter dagens rätt efter sig, 55 kronor gulaschsoppa och fläskpannkaka.
Jonas häller upp kaffe och mjölk i blå trekronorsmuggar från Ikea, sätter sig till rätta bredvid sin ?blodsbroder? som släntrat in. Skådespelet kan börja.
? Äh, jag drabbades av något jag knappt vet vad det heter, säger Jonas.
? Good Pasteur?s Syndrome, tror jag.
? Vad hade hänt om det var ett ont syndrom, kontrar Janne.
? Ja, man hade ju lite tur där.
? Antagligen hade du tappat ett ben.
Efter tio års vänskap bollar de ironier och skämt i snabb takt.
Jonas har rakat huvud, fräser falukorv och ägg, spelar amerikansk fotboll i Telge Truckers ? och har vänner som ger bort en del av sig själv för ens skull.
? Janne får gratis lunch här så länge han vill, säger Jonas.
Tacksamhet på kompisars vis.
Snart heltid
Janne lämnade sjukhuset redan en vecka efter sin operation, ?då var man inte så kaxig?, och har ytterligare några lugna dagar innan fastighetsskötarjobbet på Park Hotell går över i heltid.
Jonas är sjukskriven två veckor till men tittar ändå in på lunchrestaurangen då och då. Mest för att se till pappersarbetet.
Han har svårt att hålla sig still. Fem och ett halvt års uppdämd energi väntar på att släppas lös.
Det var hösten 1995 som han plötsligt kände sig matt i kroppen, hostade blod. Men tänkte ändå att ?det nog går över?.
? Man är ju sån, ?ett par Alvedon borde räcka?. Sen är det bara att köra på.
Han körde så småningom till Södertälje sjukhus ? men blev hemskickad med en antibiotikakur. Först när han sökte hjälp en andra gång insåg läkarna att något var allvarligt fel och förde honom akut till Huddinge sjukhus. Hans lunginflammationsliknande tillstånd hade slagit ut båda njurarna.
Fem timmars dialys
? De la in mig på dialys på en gång, hojtade att ?här var det en massa trasiga grejer?. Jag låg på sjukan i två månader.
Njurarna var förlorade. Tre gånger i veckan har han därför renat sitt blod med så kallad självdialys på Kungsholmen i Stockholm. En timmes bilresa dit, fem timmar med maskinen, en timmes resa tillbaka ? i fem och ett halvt år.
Däremellan jobbade han kvartstid som kock och hann även med att träna då och då. Hur orkade han?
? Jag hade inget val. Det är bara att gilla läget.
Samtalet med firma Jonas & Janne är rappt. Koncist. Mer ?Jonas behövde en njure, jag hade en och delade med mig? än målande beskrivningar om att ställa upp för en medmänniska i nöd.
Livet händer, liksom. Gör det bästa av det ? och gå vidare.
Psykologer kliade sig i skägget
Jonas visar ärret i vänsterarmen efter dialysmaskinens slangar och nålar. En syn som för drygt ett år sedan fick Janne att bestämma sig för att donera en njure.
? Jag fick se hur han stack nålar i armen på sig själv och riggade upp sig mot den där maskinen. Det var en bidragande orsak till att ge en njure. Det såg inte roligt ut.
Han säger att det var först då han förstod hur stressigt liv kompisen levde. Och att han kunde hjälpa.
? Det där, säger Jonas, hade jag hört förut. Jag trodde inte på det.
? Jag är en envis jävel.
? Du är ju det, ja.
Den envise gick igenom omfattande tester, såväl medicinska som psykologiska, för att se om donationen var möjlig.
? Jag som älskar att prata med såna där som kliar sig i skägget och tänker ?hmm, nu lägger han upp ena benet över det andra, vad betyder det??.
Janne skakar på huvudet, ler snett, minns hur psykologerna tassade runt frågan om han blivit erbjuden pengar för att donera njuren.
? Fast de ställde inte frågan rakt ut men man förstod ju vad de var ute efter. Det var rätt irriterande att de ifrågasatte mina motiv. Men det ingår väl det också?
Stark och dyr medicin
Testerna, som tog närmare ett år, kostade 250 000 kronor. Och medicinpåsen Jonas ska knapra i sig det närmaste halvåret är värd 60 000 kronor.
? Det hade varit billigare att slå ihjäl mig från början.
Inom ett år ska doserna av avstötningsmedicinen vara nere på den nivå som gäller livet ut. Ett liv som lär gå undan.
Mannen med den nya njuren vet hur han ska utnyttja den nya tiden:
? Jobba. Det är det jag är inställd på.
Han funderar på att flytta sin illa placerade lunchrestaurang till ett bättre läge och ha kvällsöppet några dagar i veckan för att ?få lite ekonomi i stället?.
? Men det är bara två år. Sen ska jag vidare. Man får inte vara på såna här ställen för länge. Då kan det bli tråkigt.
Intervjun är över och de båda vännerna gör genast upp om att sticka ut och fiska dagen efter, ?för att se om någon havsöring letat sig in i Snäckviken?.
? Jag ringer dig imorrn så får vi se om solen skiner, lovar Janne innan han försvinner iväg mot hemmet.
Jonas hastar iväg till gymmet för dagens styrketräningspass. En och en halv timme långt ? som alla andra dagar.
Livet händer hela tiden. Det är bara att gilla läget.
Bildtext:
Jonas restaurang har inte det bästa läget. Det ligger på bottenvåningen i ett teglat femvåningshus där det bor många pensionärer och svårflirtade kunder.
Janne har en njure kvar. Jonas har tre, sina egna två och så Jannes friska. När Aftonbladets nätupplaga frågade sina läsare om de kunde tänka sig att donera en njure svarade två tredjedelar ”ja”. Av de 6 793 som röstade ville 33,9 procent behålla sina njurar för sig själva.
?Det var rätt irriterande att de ifrågasatte mina motiv.? Janne
?Janne får gratis lunch här så länge han vill.? Jonas
Svenskarna är dåliga på att donera
? Njuren kommer främst från avlidna personer, nekronjure, eller från nära släktingar. Det är ovanligt med icke-besläktade donatorer.
? Njuren sätts in ovanför ljumsken hos mottagaren och sys till bäckenkärlen. För att förhindra infektioner och att njuren stöts bort får man äta mediciner livet ut.
? 9 000 svenskar har fått en ny njure sedan den första transplantationen 1964.
? Ungefär 90 procent av transplanterade njurar har kvar sin funktion efter ett år, men bara 50 procent efter 5?10 år.
? 1999 hade Sverige den lägsta andelen donatorer i Norden.
? Varje år transplanteras ungefär 350 njurar. Runt 450 svenskar står i kö för att få en ny njure.
? Bristen på mänskliga organ gör att forskare i dag .undersöker om organ från grisar kan användas av människor .
? På varje transplantation beräknas samhället spara 2,5?4 miljoner kronor i minskade dialyskostnader.
? Världens första lyckade njurtransplantation skedde 1954 i Boston i USA. En enäggstvilling gav sin ena njure till sin bror.
Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.