Jobbet ger Jerome ork

Jerome Tanka Tarji hade byggt upp ett liv i Sverige när han fick veta att han skulle utvisas. Allt var på väg att rasa, men nu har hoppet återvänt.

Jerome Tanka Tarji kom till Malmö 2006. Det var studierna i freds- och konfliktvetenskap på högskolan som fick honom att lämna hemlandet Kamerun. De tre åren på utbildningen har blivit till nio år i Malmö och ska bli många, många fler. I alla fall om det blir som Jerome vill. De senaste fem åren har han jobbat som hotellstädare på Scandic Malmö City.
– Sverige har blivit mitt hem, jag älskar det. Jag har verkligen jobbat på att göra allt rätt – skaffat jobb, betalat mina räkningar i tid, tagit körkort, läst svenska. Men sedan hände allt det här med Migrationsverket.

Vad var det som hände?
– Jag hade jobbat som städare på hotellet sedan 2010, men jag var anställd av ett bemanningsföretag. När Scandic tog tillbaka städningen fick vi som jobbade där följa med. Allt var samma, till och med schemat. Men när jag skulle förlänga mitt arbets- och uppehållstillstånd sa Migrationsverket nej. De sa att jobbet skulle ha utannonserats på Arbetsförmedlingen. Jag överklagade, men i början av sommaren fick jag veta att jag skulle utvisas.
Kommer du ihåg vad du tänkte då?
– Jag fick en chock, hade inte kunnat föreställa mig att det skulle bli så allvarligt. Jag kände mig helt förstörd och blev väldigt pressad. Så jag vände mig till facket för att få hjälp. Men det har blivit många sömnlösa nätter.

Facket startade bland annat en namninsamling för att protestera mot utvisningsbeslutet – hur kändes det?
– Det fick mig att känna att jag har ett värde och att jag inte är ensam. Då insamlingen startade var jag verkligen nere. Men när jag kunde följa hur stödet växte timme för timme, fick jag liksom ett lugn inombords och tänkte att det kanske kunde gå bra ändå.
I somras upphävdes utvisnings­beslutet. Vad händer nu?
– Nu har jag sökt nytt arbets- och uppehållstillstånd. Och den här gången fick jag rätt till ett offentligt biträde, en jurist som jag inte behöver betala själv. Och facket har hjälpt mig att hitta en bra advokat. Nu är det bara att vänta igen. Under tiden jobbar jag så mycket jag kan.

Hur har det varit att arbeta under den här tiden?
– Det har faktiskt varit en lättnad att gå till jobbet. Om jag hade stannat hemma skulle det ha slutat i katastrof. Det har hjälpt att träffa arbetskamrater och vänner. När jag har varit på jobbet har det nästan känts som vanligt och jag har haft något annat tänka på. Och alla kollegor har varit så stöttande, alla hoppas att det här ska gå bra.
Vad gillar du mest med ditt jobb? Och minst?
– Bäst är arbetskamraterna, alla är trevliga. Och så gillar jag verkligen min chef. Hon är jättebra och jag har jobbat med henne sedan dag ett. Överhuvudtaget trivs jag med att det är bra stämning, även med andra anställda på hotellet – som i köket och receptionen. Det sämsta är att det ibland är väldigt stressigt.

Många som jobbar i hotell- och restaurangbranschen är inte medlemmar i facket – vad kan du säga till dem?
– Jag har sagt till mina vänner att de borde gå med. Om jag inte hade varit medlem så vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Jag kunde ju aldrig tänka mig att det här skulle hända och jag har fått så mycket stöd. Annars hade jag stått mycket mer ensam.
Vad tänker du om framtiden?
– Just nu kan jag inte göra några planer. Det är som att livet är satt på paus. Jag vill bara att allt ska bli normalt igen och att jag någon gång i framtiden ska kunna få hit min son. Han är tio år och jag vill ge honom ett bra liv här.

Den här artikeln är från Hotellrevyns tidigare webbplats. Därför kan det till exempel saknas bilder eller finnas länkar som inte fungerar.