Kajsa Bysell och hennes kollegor på Caffè Ritazza kämpar för att överrösta tågutrop, ständigt sorl och väsande från espressomaskinen.
Centralhallen på Stockholms centralstation, lunchtid. Det är rullväskor, tågutrop och ett konstant sorl. På Caffè Ritazza är det nästan fullt. Det slamrar och brummar inifrån diskrummet, och bakom serveringsdisken fräser espressomaskinen.
Och nu är det ändå inte alls lika hög ljudvolym som det kommer att vara om några timmar, säger baristan Kajsa Bysell.
– Det är mest ljud på eftermiddagarna när alla pendlarna kommer. Då kan det vara helt galet. Fredagar och söndagar är värst.
Kajsa har arbetat på Centralen i sju år, hon är van vid bullret.
– Gästerna brukar säga att jag skriker. Jag försöker automatiskt överrösta ljudnivån här, jag höjer rösten två snäpp utan att tänka på det. Under peaktimmarna anstränger man rösten konstant.
Mycket handlar om kommunikation med gästerna – ta beställning, ta betalt och meddela att kaffet är klart. Gästen har oftast gått och satt sig, så då gäller det att ropa så högt att de hör.
– Jag har testat att säga det med normal röst, men då blir kaffet stående. Och vi har inte tid att gå ut med kaffet.
Kommunikationen mellan kollegorna kostar också på. De har skärmar vid kaffemaskinen där beställningarna visas, men de brukar ändå repetera för varandra för säkerhets skull.
– Ibland är det som att man har ett samtal som pågår i sju timmar på raken. Även om det bara är lite högre än normalt så är det väldigt påfrestande, säger Kajsa.
Har det varit riktigt mycket händer det att folk tappar rösten.
När den värsta ruschen lagt sig brukar de dricka vatten och vara tysta en stund, säger Kajsa.
– Man blir så torr och trött i halsen. Vatten är det enda som hjälper då. Om det har varit riktigt tufft kan man gå i väg från driften en stund och kanske ställa sig i disken. Har det varit riktigt mycket händer det att folk tappar rösten.
Kajsa är huvudskyddsombud på SSP på Centralen, där Caffè Ritazza ingår. De har arbetat mycket med stress, buller och psykosociala arbetsmiljöfrågor, men inte med röstergonomi, säger hon.
– Nej, min känsla är att det är något som de flesta har missat. Om man skulle ta upp röstergonomi med en HR-chef i branschen, egentligen vilken som helst, så skulle de bara titta på en.
Kajsa säger att det finns saker att göra för att minska påfrestningen, som att införa pipande puckar som ibland används på restauranger.
– Men det är mycket som görs av tradition, som att stå och ropa ut när kaffet är klart.
Att öka bemanningen skulle också hjälpa, tror hon.
– Allt hänger ihop. Om du är kort om personal ökar stressen och du måste prata med fler kunder i ett högre tempo. Det är klart att rösten blir mer ansträngd då.
Frågan är också om inte röstträning borde införas på hotell- och restaurangutbildningarna, säger hon.
– Jag gick estetiskt på gymnasiet, och där hade vi övningar för att stärka rösten. Det skulle behövas här också.