Phirawan gillar fakta. Och att hjälpa folk. Det har lett till flera olika fackliga roller. Extra varmt om hjärtat ligger hennes yrkeskår, hotellstädarna.
Phirawan Svensson säger att hon inte är särskilt modig. Men hennes handlingar säger något annat. Eller vad sägs om att 33 år gammal, helt på egen hand, lämna sitt hemland för första gången? Dessutom flyga, hon som knappt åkt tåg tidigare. Drivkraften är nyfikenhet, säger hon.
– Jag längtade efter att se något annat. I jättemånga år jobbade jag med att sälja grillad kyckling i ett stånd. Varje dag sålde jag kyckling. När jag stod där tittade jag på flygplanen och tänkte att en dag ska jag också flyga. Min kusin bodde i Sverige, så jag tänkte: »kanske dit?« Jag kunde inte spara mycket pengar, för det var ett svårt liv, men till slut hade jag sparat tillräckligt för att kunna köpa en biljett. Och så åkte jag.
Vad tänkte du när du kom hit?
– Min bild av Europa kom från amerikanska filmer, där husen är fina och alla människor är glada och har fina kläder. När jag kom hit var det snöregn och grått. Jag tänkte: men va, folk är lika ledsna här som hemma. Men jag gillar Sverige mycket. Nu har jag bott här i 16 år, det är också mitt hem nu.
Jag vill kunna hjälpa mina kollegor.
Du är klubbordförande på Clarion Hotel Stockholm. Hur kom det sig att du började engagera dig fackligt?
– När jag jobbade i Thailand hade jag ingen ledighet. Jag visste inte vad jag hade för rättigheter och vad arbetsgivaren hade för skyldigheter. När jag kom till Sverige fick jag mer kunskap om sådant. När jag hade lärt mig blev jag intresserad av att förklara det för mina kollegor och mina vänner.
– Från början visste jag ingenting om vad det var att vara förtroendevald, men så gick jag en medlemsutbildning. Då förstod jag mer. Det passar för mig, jag är en person som gillar när det är rätt. Jag gillar fakta. Jag vill alltid veta mer: varför gör man så, varför säger ni så, varifrån kommer det, det som ni säger? Sådan har jag alltid varit.
– Jag gillar att hjälpa människor. Jag vill kunna hjälpa mina kollegor, det är så många hotellstädare som bara jobbar och jobbar utan att våga säga nej.
Phirawan Svensson
Varför tror du att det är så?
– Först beror det nog mycket på språket, många kan inte så bra svenska. Det är också många som har ganska låg utbildning och inte tror att man kan säga nej.
– Men det beror också på kulturen, vad man har för traditioner. Till exempel i Thailand, där jag kommer ifrån, där har chefen stor makt. Du kan inte ge kritik eller dålig feedback till din chef, utan du måste säga att allt är bra och att din chef är en stor chef. Det gör att många inte vågar säga ifrån direkt. Så det beror nog mycket på vilken kultur man kommer ifrån.
Jag gillar att sprida glädje på mitt jobb, det är nog det jag gillar mest.
Vad är bäst med jobbet?
– Jag gillar att jobba med människor. Jag gillar att prata med folk, med mina kollegor och med gästerna. Om jag möter en gäst i korridoren pratar jag alltid med dem. Varifrån kommer du? Har du varit på vår restaurang eller på vårt spa?
– Jag tycker inte om att jobba ensam. Jag gillar att sprida glädje på mitt jobb, det är nog det jag gillar mest. Jag försöker lyssna när någon är lite ledsen eller har problem. Jag vill att alla ska må bra. Att vara hotellstädare är jättetungt och många gäster förstår inte det.
Om att vara med i facket
Varför är det så tror du?
– Jag tror att många gäster tänker att de betalar för servicen, så de kan göra vad som helst, slänga papper på golvet i stället för i papperskorgen. Men de tänker inte på att det är människor som ligger bakom servicen.
– Alla har olika yrken som de är stolta över. Vi är också stolta över vårt yrke. Många gillar inte att städa, men vi respekterar vårt jobb. Vi behöver att andra också respekterar det. Det skulle jag vilja få andra att förstå.
Hur ska du göra det?
– Jag tänker fortsätta vara förtroendevald och kämpa så länge jag orkar. Det är nog en av de bästa sakerna med Sverige, att jag har lärt mig våga stå för min åsikt.